Vem ska göra vad???

Att sköta hem och barn anses vara ett heltidsjobb. Så om du inte har något annat att göra, och han jobbar heltid om inte mer så förstår jag inte vad du klagar på?
Okej, det du nämnde om fikat är inte okej alls, är han hemma och plockar fram åt sig kan han gott plocka undan.
Men om jag gick hemma arbetslös så skulle jag sköta hela hushållet och allt vad det innebär, utan att knöla. IMHO

Fast då handlar ju problemet om hur man kommunicerar, och många par kan behöva lära sig att kommunicera med varandra på ett bättre sätt. Att bara helt sonika "strejka" och skita i allt är inte ett normalt sätt att kommunicera på.

Sätt er ner i lugn och ro och förklara att du inte tycker det känns ok som det är nu. Förklara att du vill hitta en annan lösning för hushållsarbetet där båda kan känna sig nöjda. Fråga om han har några förslag. För en sansad och normal diskussion. Det är väl inte så svårt..? Vad hade han för anledning att inte ens idas åka och handla idag, när det är han som har körkort och bil?? Låter ju som att du har en riktig mansgris, och du tillåter honom att vara det.

För den saken håller jag ju trots allt med om, att många kvinnor specifikt väljer att själva ta på sig ett alldeles för stort ansvar, och sedan blir det så här när allt kraschar och de inte längre pallar med, eller när de vid enstaka tillfällen tycker att det blir för mycket. Men då har ju redan mönstret satt sig. Man kan liksom inte bara skita i allt då, hoppas att något plötsligt skulle hända och tro att allt ska rätta till sig av sig självt! Självklart inte! Då måste man ju ändå prata om saken innan och i så fall berätta att det är vad som kommer ske.

Någonsin hört talas om en man som plötsligt hux flux ändrar på sig för att kvinnan gång på gång strejkar och låter högarna växa? Det fungerar inte på barn, och det fungerar sannerligen inte heller på män!

Har ni så stora kommunikationssvårigheter föreslår jag parterapi för att lära er att lyssna på varandra.

Det är faktiskt A och O i alla förhållanden. Oavsett vad man upplever som ett problem.

Att söka jobb anses också vara ett heltidsjobb. Hur får du ihop det?

Hur gör alla tusentals par där båda arbetar?
Då skulle ingen ha tid för detta heltidsjobb hemma, och alltså skulle högarna bara få ligga, eller..?

Men vad gör du på dagarna då? Du kan väl handla när barnen är på dagis? Nu låter det som att jag är emot dig, men jag tycker inte heller det låter ok att han blev sur för att du inte hade lagat mat - du hade ju ändå fixat nåt att äta!

Fast vem söker jobb 8 timmar om dagen? Inte många... Man har ju självklart mer tid om man inte jobbar, däremot är det inte ok att bli tagen för givet.

Visst har man mer tid, men nu är det ju inte det som är problemet här...

Och även om man inte söker jobb exakt 8 timmar så lär man försöka söka jobb åtminstone någon-några timmar varje dag, och det tycker jag de flesta arbetslösa gör som faktiskt vill ha jobb. Sedan har man träffar, möten etc på AF och en massa pappersarbete som måste ordnas.

Dock tycks det ju vara ett mönster för TS att hitta män som undviker allt ansvar över barn och hem (med tanke på att pappan inte ens kan hämta dem i tid på dagis på hans egna veckor) och det är inte ok någonstans att inte ens ta rätt på sin egen skit efter sig eller att tjura över middagen när han själv gott och väl kunde ha tagit bilen och handlat mat. Att vara slav åt sin man är inte ok någonstans. Vare sig man är arbetslös, sjuk eller bara sitter och rullar tummarna.

Det är ju inte hushållsarbetet i sig TS klagar över utan det är ju de tillfällen då hon inte kunnat, orkat eller förmått göra något och karlsloken blir då bara tjurig och vägrar lyfta ett finger oavsett.

Vilken normalt funtad person som helst backar upp sin partner om denne har ont, är slutkörd, för en gångs skull inte orkar eller är upptagen, genom att en enda gång kanske ta hand om disken eller lyfta röven och köra bort till affären.

Förövrigt undrar jag hur du anyXX tycker att det ska se ut på helger tex, då man normalt sett är hemma båda två som i TS fall? Är det alltså ändå fortfarande den arbetslöse kvinnan som ska slava i hemmet åt sin man..?

Att det skulle vara ett heltidsjobb att söka jobb är rent bullshit, det tror jag nog att du också inser. Att söka ett jobb tar i runda slängar -10 minuter kanske? Det ger 6 sökta jobb/timme x 8 arbetstimmar = 48 sökta jobb/dag. Runda av nedåt till 40 jobb/dag. Du inser väl själv orimligheten i detta? Men vi kan ju dra av ytterliggare 30 jobb eftersom jobben skall sökas upp på internet etc. Det blir fortfarande runt 200 jobb/månad.

Och hur alla par gör det båda jobbar? Här hemma åker vi och handlar tillsammans, eller så åker jag och handlar när sambon är hemma och fixar med något på gården. Djuren tar jag hand om eftersom det var jag som ville skaffa dem, likväl som har har hand om sina fordon. Maten lagar jag eftersom det är ett av mina intressen. Fixar ofta disken också eftersom det alltid finns något annat praktiskt som ska fixas här hemma.

Jag vidhåller att hon borde sluta gnälla och ta tag i det jobb hon har. Han dra in pengarna det minsta hon kan göra är att sköta hemmet.

Nu är du bara löjlig, och det är uppenbart att du inte varit ofrivilligt arbetslös heller för den delen. Varför är det orimligt med 40 jobbkontakter per dag? Jag kunde göra betydligt fler kontaktförsök än så per dag när jag var arbetslös, men ibland kunde varje sökt jobb ta betydligt längre tid än ynka 10 minuter och vips så drar tiden iväg. Så du svamlar i nattmössan. Dvs om man nu faktiskt är aktivt arbetssökande och faktiskt vill ha ett arbete.

Jag vidhåller att TS uttryckligen skrivit att problemet inte är att hon inte vill sköta hemmet när hon ändå är hemma, problemet är att mannen förutsätter att hon alltid ska passa upp på honom och hans gäster. Men det tycks som att vissa ser rött här av någon anledning? Kan undra varför... öm tå någonstans?

Ja de e precis så som du skriver! ja menar inte att ja ska sluta me allt. Klart ja gör de mesta eftersom de e just ja som går hemma men hur mycke o hur långt ska de behöva gå liksom. O ja vill inget hellre än att ha ett arbete ja me. Såå trött på att gå hemma, de e otroligt påfrestande i sig!! O för att tillägga så har vi inte delad ekonomi så ja BEHÖVER ett arbete... 
Men precis allt kan inte hänga på en enda person i hemmet o va händer den dagen då ja faktiskt börjar arbeta igen!? Orka hålla på som ja gör nu... Nä de går inte:/ 

Räcker det att jag gick ofrivilligt arbetslös i ett år? Eller tycker du kanske att det är för kort tid för att förstå vad jag pratar om?

Hur ska man tolka det här? Du gick arbetslös ett helt år eftersom du inte la ned tillräckligt med tid på att söka jobb?