• mamai

    Kan pappan flytta ihop med en ny kvinna 4 veckor efter familjeuppbrotttet?

    Jag undrar vad ni tänker är rimligt i frågan om när en ny kvinna kan flytta in hos barnen efter en separation.


    Är det rimligt att hon flyttar in fyra veckor efter det att föräldrarna flyttat isär och barnen (1 ½ och 4 år gamla) har flyttat till två nya olika ställen inom en månad?


    Och att det är fyraåringen som får berätta för mamman vad som händer hos pappan?


    Och när är det rimligt att den nya kvinnan börjar hämta på dagis och delta i dagis föräldraaktiviteter?


     


    Jag skulle vara så tacksam för lite objektiva tyckningar. Tack!

  • Svar på tråden Kan pappan flytta ihop med en ny kvinna 4 veckor efter familjeuppbrotttet?
  • Nick1
    mamai skrev 2012-06-24 23:02:06 följande:
    Näe, uppenbarligen skulle man ju inte ha skaffat barn med den mannen, det kan jag ju också se. Lätt att vara efterklok. Men då skulle jag ju inte ha mina fina barn. Hur länge den nya kvinnan figurerat i pappans liv får jag inte veta, för det har jag " inte med att göra". Min gissning är också att det är ganska länge. Men det spelar ingen roll, tänker jag, för de kan aldrig ha träffats mer än en halvtmme i veckan och har ingen aning om hur det är att vara ihop med varandra. Men den stora problematiken menar jag ligger i att inte låta barnen infinna sig i det på många sätt livsavgörande nya läget. Barnen hade aldrig träffat henne när hon mer eller mindre omgående flyttade in. Visst är det en formalitet att det ska ta lång tid att skilja sig, men det skadar inte heller. Det är inte den juridiska aspekten av en skilsmässa som påverkar barnen, utan den praktiska. Därför tycker jag nog också att det vore viktigare med betänketid innan man får flytta ihop barnen med en helt ny. Jag fick för övrigt inte träffa kvinnan i fråga förrän hon redan hade bott med mina småbarn i över tre månader.  Vad tänker ni om det? är det inte rimligt att få träffa den som mina barn lever ihop med?  

    Jag räknades som "ny". Att jag hade känt mannen i fråga i 4 år och jobbat 12h-pass tillsammans under hela den tiden plus ungicks när han "tränade", "var hos en kompis", "satt i bilkö", "var på tjänsteresa", "utbildning" och allt vi nu skyllde på... Därav tanken.
  • Papito
    Ess skrev 2012-06-24 19:21:45 följande:
    Den sk betänketiden är bara en formsak och egentligen totalt onödig, har man kommit så långt att man vill skiljas så finns det inget som kan motivera en att stanna kvar ytterligare 6 månader. De flesta flyttar isär så snart det helt praktiskt går.

    Det är helt stört omöjligt för någon att hålla koll på om Kalle flyttar direkt in till Siv eller inte. Man behöver inte skriva sig hos Siv utan någon helt annanstans, så det kommer alltid att gå att kringgå.

    Litar man inte på att den andre föräldern gör vad den anser va bäst för barnen, då kanske man inte skulle skaffat barn med den personen till att börja med.
    Onödigt hård kommentar (sista stycket). Man kan ha gjort väldigt bra och medvetna val när det gäller den biten men så kommer en skilsmässa eller någon annan kris så ställs allt på ända. Jag förstår också att man är maktlös och utlämnad till den andra förälderns goda vilja och omdöme...men det är där jag tycker att vi fallerar. Sunt förnuft är inte samma som sunt förnuft för mig och i kristider vet man inte åt vilket håll alla drar.

    Håller med den som sa att det inte är den juridiska biten som är den viktiga, utan den praktiska och emotionella. Däremot tänker jag att just eftersom man har så olika tankar om det och det i slutändan är barnen som kan fara illa, tycker jag att det kan vara en bra idé med ett halvårs lagstadgad väntetid innan man får flytta in barnen hos en ny partner.....om inte båda bioföräldrarna är överens om annat.
  • Ess
    Papito skrev 2012-06-26 02:26:24 följande:
    Onödigt hård kommentar (sista stycket). Man kan ha gjort väldigt bra och medvetna val när det gäller den biten men så kommer en skilsmässa eller någon annan kris så ställs allt på ända. Jag förstår också att man är maktlös och utlämnad till den andra förälderns goda vilja och omdöme...men det är där jag tycker att vi fallerar. Sunt förnuft är inte samma som sunt förnuft för mig och i kristider vet man inte åt vilket håll alla drar.

    Håller med den som sa att det inte är den juridiska biten som är den viktiga, utan den praktiska och emotionella. Däremot tänker jag att just eftersom man har så olika tankar om det och det i slutändan är barnen som kan fara illa, tycker jag att det kan vara en bra idé med ett halvårs lagstadgad väntetid innan man får flytta in barnen hos en ny partner.....om inte båda bioföräldrarna är överens om annat.
    Det är fortfarande samma människa som sågs som god nog att bli förälder åt ens barn, men helt plötsligt så duger han inte till att få bestämma om barnet ska ha röd eller vit tröja.

    Vad är det som förändras så radikalt om den andre föräldern godkänner att han flyttar ihop med sin tjej?
    HaHa, det är mer exet som mår bra utav det, äntligen får hen bestämma!!
  • Papito
    Ess skrev 2012-06-26 08:24:55 följande:
    Det är fortfarande samma människa som sågs som god nog att bli förälder åt ens barn, men helt plötsligt så duger han inte till att få bestämma om barnet ska ha röd eller vit tröja.

    Vad är det som förändras så radikalt om den andre föräldern godkänner att han flyttar ihop med sin tjej?
    HaHa, det är mer exet som mår bra utav det, äntligen får hen bestämma!!

    I min värld är det en enorm skillnad mellan ett val av tröjfärg och att föra in barn i en beroendeställning hos en helt ny person innan de ens hunnit smälta en separation. Att du en gör jämförelsen säger en hel del.


    Personen ifråga kan fortfarande vara en bra förälder på alla plan men pga kris eller förälskelse ta ett dumt eller förhastat beslut. Det kan troligen drabba även mig...och då får jag hoppas att mina nära och kära berättar det för mig så att jag kan sansa mig och ta ett beslut som verkligen har barnen i fokus.


    Om man sen ser att det funkar bra kan man givetvis flytta ihop men jag tror, eller är övertygad om, att det absolut inte är bra för barn att hanteras på det sättet. Därmed inte sagt att föräldern och den nya inte kan vara väldigt bra och ansvarstagande vuxna, de kan vara kanonbra! Men det är två olika saker, att de är bra innebär inte per automatik att själva situationen att flytta in snabbt hos någon annan är bra.

  • minnen12

    Nej det är varken rimligt,lämpligt eller för barnens bästa.
    När jag gick i familjerådg sa rådgivaren där att det bör gå minst 1 år innan en ny ens träffar barnen så de hinner vänja sig vid tanken på att mamma och pappa inte längre bor ihop,minst 1 år till efter det innan man har tankar på att bo ihop och minst 1 år ytterligare innan man har tankar på att skaffa barn ihop.
    Det lät så vettigt,det tar TID för både barn och vuxna att anpassa sig och bli trygga efter en skilsmässa och det måste få ta tid,är så trött på alla ego föräldrar som inte tänker på barnens bästa bara för att man blir förälskad! 

  • Lavish
    minnen12 skrev 2012-07-12 23:00:49 följande:
    Nej det är varken rimligt,lämpligt eller för barnens bästa.
    När jag gick i familjerådg sa rådgivaren där att det bör gå minst 1 år innan en ny ens träffar barnen så de hinner vänja sig vid tanken på att mamma och pappa inte längre bor ihop,minst 1 år till efter det innan man har tankar på att bo ihop och minst 1 år ytterligare innan man har tankar på att skaffa barn ihop.
    Det lät så vettigt,det tar TID för både barn och vuxna att anpassa sig och bli trygga efter en skilsmässa och det måste få ta tid,är så trött på alla ego föräldrar som inte tänker på barnens bästa bara för att man blir förälskad! 
    Okej, fast det tycker jag är orimligt. 1 år kan vara rimligt innan man flyttar ihop med en ny, men det är inte rimligt att barnen inte får träffa en ny på 1 år!
  • minnen12

    Jag tycker hans resonemang var väldigt klokt,barnens måste finna trygghet och få lugn och ro.
    Det tar tid för barn att smälta och acceptera,bli trygga igen och det måste man prioritera tycker jag. 

  • Lavish
    minnen12 skrev 2012-07-12 23:46:34 följande:
    Jag tycker hans resonemang var väldigt klokt,barnens måste finna trygghet och få lugn och ro.
    Det tar tid för barn att smälta och acceptera,bli trygga igen och det måste man prioritera tycker jag. 
    Fast jag tror inte barn behöver ett ÅR på sig innan de t.ex kan träffa den nya en stund i lekplatsen eller att den kommer över på middag någon kväll.
  • CrazyLady

    Nej det är varken rimligt eller sjysst mot barnen...

    Jag och sonens pappa separerade när sonen var 15 månader, och jag träffade min nya sambo ett år senare..
    Vi tog det dock väldigt lugnt i början och umgicks länge som vänner...

    Sen när sonen var drygt 2,5 blev vi ett par...
    Det är snart 2,5 år sen och min sambo och son kommer väldigt bra överens...

    Så din fd borde tagga ner lite och tänka på barnens bästa i första hand, vänta 6 mån-1 år kanske innan han ens börjar fundera på att dejta igen... 

  • minnen12
    Lavish skrev 2012-07-13 09:43:06 följande:
    Fast jag tror inte barn behöver ett ÅR på sig innan de t.ex kan träffa den nya en stund i lekplatsen eller att den kommer över på middag någon kväll.
    Innan den nya presenteras som mer än vän tycker jag absolut att det ska gå 1 år i alla fall.
    Barn behöver ofta betydligt mer tid än vad man tror,de går ofta och hoppas på återförening länge oavsett vad föräldrarna säger/gör..
    Vill man inleda en relation tidigare kan man väl sköta den när man är barnledig/har barnvakt förstår inte varför så många "tappar huvudet" bara för att de blir kära/träffar en ny.
    För min del väljer jag att ta fam rådgivarens råd på allvar och tänka på mina barns bästa. 
  • Ess

    Nackdelen om det går för långtid innan man träffar barnen är att man redan etablerat förhållandet då, sen träffar man barnen och tycker kanske att dom är rena abortpropagandan. Då tror jag att det är svårare att bryta med mannen och man sätter sig i en sits där man önskar barnen till den andre föräldern.

    Jag tycker snarare att när det känns som att det börjar bli allvar, då är det dags att träffa barnen.

  • FrökenBäver

    Jag skulle vilja säga följande:

    En extremt omogen och osäker man som måste kasta in en annan kvinna i barnens liv så direkt!!!!!!
    Varför kan det aldrig få handla om barnen någon gång??
    Dom ska lära sig svälja vad som helst hur tidigt som helst i sitt liv.

    Man blir ledsen och upprörd när man tänker på hur många barn som får ha det så här...nya kontakter hela tiden, människor som kommer och går, ny relationer. De hinner kanske fästa sig vid en ny person och sen är det slut igen!?

    En relation som börjar på det där viset brukar ju krascha ganska fort också.... 

  • minnen12
    FrökenBäver skrev 2012-08-13 22:42:14 följande:
    Jag skulle vilja säga följande:

    En extremt omogen och osäker man som måste kasta in en annan kvinna i barnens liv så direkt!!!!!!
    Varför kan det aldrig få handla om barnen någon gång??
    Dom ska lära sig svälja vad som helst hur tidigt som helst i sitt liv.

    Man blir ledsen och upprörd när man tänker på hur många barn som får ha det så här...nya kontakter hela tiden, människor som kommer och går, ny relationer. De hinner kanske fästa sig vid en ny person och sen är det slut igen!?

    En relation som börjar på det där viset brukar ju krascha ganska fort också.... 
    Håller med fullständigt!
  • Brumma

    Träffade min man några veckor efter att han och exet separerat. Vi träffades ganska intensivt, som det gärna blir i början. Han hade då sin dotter vh eftersom hon bara var några år, och det fanns mkt med tid att träffas utan dottern. Men ändå valde han att låta mig träffa dottern redan efter två/tre månader, jag var osäker men tyckte ändå det var ok, för att se hur det skulle gå.
    Sagt och gjort, nästa gång hon kom var jag där och det klickade direkt. Efteråt har pappan berättat att han var supernervös, för hade det inte funkat så hade inte heller vi haft ngn framtid... Vilket jag anser är helt rätt :)

    Mamman ville inte träffa mig, själv tyckte jag det var konstigt, hade jag som mamma vetat att en person praktiskt taget bor med mitt barn så hade jag nästintill krävt att få träffa människan. Mamman hade även hon träffat en ny, en man hon känt innan separationen.
    Jag flyttade inte in helt direkt, men praktiskt taget.. Och vi tog steget för inflyttning bara några månader senare.
    Mamman träffade jag av en händelse när hon hämtade dottern lite senare än tänkt och jag samtidigt kom hem lite tidigare än planerat. Mötet gick jättebra, även om det var lite.. ansträngt...
    Efter det var det snarare vi som hade kontakt, eftersom mamman och pappan hade, i det här skedet, väldigt svårt för samarbete.

    Vad gäller dagishämtning så tog det väl ett halvår kanske innan jag hämtade, mest pga av att hon ju bara var vh helg hos oss, annars hade det blivit tidigare.
    Förstår faktiskt inte varför man skall sätta en tidsbegränsning? HAR det gått så långt att människan faktiskt BOR med barnen, så är de en del av barnets vardag. Varför skulle hämtning på dagis inte få förekomma när de antagligen hittar på saker tillsammans, nattar barnet, tvättar håret på det, går och handlar ihop.. Att säga att den *nya* inte får hjälpa till vid hämtning/lämning på dagis är ju bara att försvåra för det dagliga livet.
    Jag tycker det är bättre att barnet får ha kortare dagar på förskola. I en familj med två vuxna hjälps man åt för att underlätta vardagen. Den ena vuxna lämnar och den andra hämtar - eller skall barnet hellre vara några timmar extra på förskolan?

    Ja, det gick väldigt fort och det kanske inte är helt bra alltid - MEN att säga att det då inte kommer att fungera stämmer helt enkelt inte. För vissa funkar det, för andra inte. Folk separerar efter några månader, ibland efter några år. Ibland inte alls ;)
    Vi har nu hållt ihop i över tio år. Tösen är tonåring och vi funkar fortfarande lika bra ihop. Jag ser henne som min dotter, även om hon inte är min biologiska dotter eller att jag är hennes riktiga mamma. Jag är en extra förälder helt enkelt. Det är INTE ngt bara vi känner, utan även hennes pappa och biomamma.

  • Papito

    Det är jättebra och jättekul att det funkat så bra för er. Jag tror inte heller att det absolut måste bli en katastrof men varför chansa? Bara för att ni är superkära betyder det inte att barnen kommit lika långt i sin process. Varför flytta ihop så snabbt när det finns barn med i bilden? har svårt att förstå det faktiskt, även om det inte blir en katastrof tror jag inte att det är det bästa för barnen..gäller att se vem huvudfokus är och vems behov som styr.

  • Brumma
    Papito skrev 2012-08-22 22:58:52 följande:
    Det är jättebra och jättekul att det funkat så bra för er. Jag tror inte heller att det absolut måste bli en katastrof men varför chansa? Bara för att ni är superkära betyder det inte att barnen kommit lika långt i sin process. Varför flytta ihop så snabbt när det finns barn med i bilden? har svårt att förstå det faktiskt, även om det inte blir en katastrof tror jag inte att det är det bästa för barnen..gäller att se vem huvudfokus är och vems behov som styr.

    Absolut, det var därför jag även skrev att det kanske inte alltid är det bästa. Men ville påpeka att det inte ALLTID går åt pipan eftersom FrökenBäver och Minnen12 verkade vara av den åsikten.
    Jag tycker själv att man bör vänta ett tag, egentligen. Vi gick för fort fram men som tur var så gick det över förväntan bra. Däremot tycker jag inte man kan sätta en "tidsregel", speciellt inte om man står utanför. Jag förstår att man som den andra föräldern har åsikter, men det måste vara den förälder som går in i ett nytt förhållande som avgör. Sen får man bara hoppas att föräldern ifråga tänker med huvudet också.
    I mitt fall så träffade jag ju tösen en helg, eftersom hon var vh. Det var ungefär som om de skulle hälsat på hos en kompis över helgen, och det gör man ju?
    Sen var det ju två veckor innan vi träffades igen ;) Och i början var jag ganska mkt iväg och gjorde annat halva helgen, så att hon skulle få vara med sin pappa själv också.
    Det är skillnad tycker jag att flytta in hos en man/kvinna med barn på heltid, eller vv.
    Men som sagt, det måste faktiskt vara föräldern som går in i förhållandet som gör det valet..
  • Papito
    Brumma skrev 2012-08-23 07:12:38 följande:

    Absolut, det var därför jag även skrev att det kanske inte alltid är det bästa. Men ville påpeka att det inte ALLTID går åt pipan eftersom FrökenBäver och Minnen12 verkade vara av den åsikten.
    Jag tycker själv att man bör vänta ett tag, egentligen. Vi gick för fort fram men som tur var så gick det över förväntan bra. Däremot tycker jag inte man kan sätta en "tidsregel", speciellt inte om man står utanför. Jag förstår att man som den andra föräldern har åsikter, men det måste vara den förälder som går in i ett nytt förhållande som avgör. Sen får man bara hoppas att föräldern ifråga tänker med huvudet också.
    I mitt fall så träffade jag ju tösen en helg, eftersom hon var vh. Det var ungefär som om de skulle hälsat på hos en kompis över helgen, och det gör man ju?
    Sen var det ju två veckor innan vi träffades igen ;) Och i början var jag ganska mkt iväg och gjorde annat halva helgen, så att hon skulle få vara med sin pappa själv också.
    Det är skillnad tycker jag att flytta in hos en man/kvinna med barn på heltid, eller vv.
    Men som sagt, det måste faktiskt vara föräldern som går in i förhållandet som gör det valet..
    Jag håller egentligen med, problemet är att många förhastar sig när de är nykära och tar beslut på fel grunder. Barn kan oftast inte säga ifrån på samma sätt och det är lätt att ta beslut över deras huvud. Om den andre föräldern ser detta är det märkligt om hen inte får ha någon talan. Samtidigt förstår jag dilemmat med att ett ex ska lägga sig i, det kan lätt bli att kontrollerande personer utnyttjar det. Därför tänker jag att en karens på sex månader vore bra, att man inte kan flytta in barnen med någon annan på den tiden. Tycker det är fullt rimligt och skule själv inte ha några problem med det eftersom jag inte skulle flytta ihop med någon på så kort tid om det skulle vara barn med i leken.
  • feelings
    Han kan dejta, men han borde göra det NÄR han inte har sina barn ...

    Jag kanske är idiotisk som inte lät mina barn utsättas för min mans nya ( den han var otrogen med ) ... jag sa åt honom att om han ska träffa barnen så får han göra det hemma hos mig, och inte ta med dem till henne..  ..

    Deras lilla kärleksliv höll inte så värst länge .. och då känns det ännu viktigare att man håller isär barnen och den man dejtar ...

    Man vet ju adlrig vad som sker i ens liv.. och bättre att skynda långsamt än skynda skynda för att sedan börja om på ny kula gång på gång .. och göra barnen förvirrade
    Jag tror att vi väntar en flicka till ... Rätt bestämd på den punkten!
  • Iam
    feelings skrev 2012-08-23 19:35:52 följande:
    Han kan dejta, men han borde göra det NÄR han inte har sina barn ...

    Jag kanske är idiotisk som inte lät mina barn utsättas för min mans nya ( den han var otrogen med ) ... jag sa åt honom att om han ska träffa barnen så får han göra det hemma hos mig, och inte ta med dem till henne..  ..

    Deras lilla kärleksliv höll inte så värst länge .. och då känns det ännu viktigare att man håller isär barnen och den man dejtar ...

    Man vet ju adlrig vad som sker i ens liv.. och bättre att skynda långsamt än skynda skynda för att sedan börja om på ny kula gång på gång .. och göra barnen förvirrade
    Grejen är ju dock att det finns dom som flyttar tillsammans på direkten och lever lyckliga i alla sina dar. 
    Sen finns det dom som väntar flera år med att flytta ihop och sen skiter det sig ändå.

    Hur man än vrider och vänder på det kan man aldrig veta vad som händer i framtiden... det är väl alla barn med separerade föräldrar ett ypperligt bevis på.. eller hur?
    Så länge allt sköts snyggt och alla får en chans att må bra så är det bara att tuta och köra.
    Sen kan man som vuxen heller inte sätta sitt kärleksliv på paus för all framtid för att exet och barnen inte kan acceptera att en ny människa kommer in i bilden. Det är ju något alla måste förlika sig med om man nu valt att splittra kärnfamiljen.  
  • Gizzmo73

    Och ibland räcker det tydligen inte med att tänka på barnens bästa...

    Jag och min sambo träffades i ca 1 år innan jag träffade barnen. Barnen tyckte det var jättebra att pappa träffat nån så han slapp sitta ensam hemma vv när de var hos mamma så det var inga problem alls. Sen efter ytterligare ca 8 månader så blev sambon erbjuden en större lägenhet, som även låg mycket närmare mamman. Så slog vi till och flyttade ihop, själv så hade han inte haft råd att ta lägenheten annars. 

    Strax efter det fick jag en utskällning av biomamman eftersom vi flyttade ihop så snabbt. Vi skulle ha tänkt på HENNES känslor och väntat med att flytta ihop tills hon var redo för det!

    Kan tillägga att det var hon som gjorde slut med min sambo och hon var redan omgift när han och jag träffades...
      

Svar på tråden Kan pappan flytta ihop med en ny kvinna 4 veckor efter familjeuppbrotttet?