Fler som har små barn som ni misstänker adhd/autism diagnos på?

Oj det var tidigt att börja utreda en 3-åring för ADHD och autism...men ju bra att ni sökt i tid! JU förr desto bättre så de inte växer upp och hamnar snett och får en diagnos i tonåren då de redan har missat en massa i skolan mm.

Lycka till! 

 

Tack så mycket. Utredningen är väl inte inriktad på just de diagnoserna men det är de vi misstänker att han har och när vi pratar med bup om det så säger de inte emot så antar att de håller med. Sen får vi ju se vad de kommer fram till. Just nu har han fått diagnosen genomgripande störning i utveckligen utan vidare specifikation. Den fick han för att vi skulle kunna söka oss vidare till hab men där ville de att han skulle ha en mer grundläggande utredning av bup så vi blev nekade att komma dit. Därför går han nu och gör psykologisk utredning på bup. Tur att han tycker om att gå dit annars skulle det kännas jobbigt.

Jag har en 7 åring som vi utreder. Något som inte stämmer riktigt. Jag har inte velat se eller acceptera men börjat tänka tanken på kanske. Skolan som reagerade. Vi får se vad det visar. Egentligen har jag sett problematiken sedan hon var liten bebis, men inte velat se det. Vem vill inte ha det normala ?

Vad är det som gör att skolan och du reagerar? Tycker det är jätte bra att ni söker hjälp så hon kan få rätt hjälp i skolan och hjälp med att förstå varför hon är annorlunda. Klart att man så hemskt gärna vill ha det normala men det är svårt eller här är det omöjligt .

Hej Camilla 1985 :)

Gud va skönt att höra att någon mer misstänker autism adhd på sitt lilla barn.

Jag har en dotter på 3år som nu ska till bvc på fredag för att där få en remiss till barnpsykologen för utredning. Precis som du skriver så har jag anat detta redan tidigt.Men problemet är att man inte blir tagen på allvar när barnet är under skolåldern! Särskilt inte när man är ensamstående då de ofta tror att man som förälder tycker det är extra jobbigt för att man är själv.Men så är inte fallet.Men nu stöttas jag upp av både dagis personalen och dagispedagogen på fredag så jag hoppas att allt ska gå bra så jag får svaren jag söker. Folk som inte vet hur ett barn med dessa diagnoser är har inte en aning om hur det är o ska heller inte hålla på å skriva som jag har sett på andra trådar om detta ämne att barn inte kan ha diagnos så tidigt,eller att man använder diagnos för att skylla på sitt barns dåliga uppförande. Nu är det ju så att jaghar en flicka,vilket som gör det ännu svårare att få igenom en utredning om autism el adhd eftersom forskningen typ bara e gjord på pojkar. men jag har många ggr fått kommentarer när vi e o handlar o hon välter ner saker o "bråkar" i affären : - Jösses e det en flicka som e så "busig" !! Det känn väldigt skönt att ha startat igång processen med uppbackning. Man vill ju så gärna kunna hjälpa sitt barn på rätt sätt. Sså det är bara att kämpa på för att få dem att ta en på allvar.Utrdningarna o väntetiden är tydligen lång har jag hört men det är väl bara att ligga i :)
   

Min sons autismutredning startade när han var 18 månader, så tre år är absolut inte för tidigt för en utredning.

Vi har använt oss av TBA-intensivträning och floortime  för att hjälpa sonens utveckling på traven. Visst är det enhel del konflikter och fixeringar fortfarande och det kommer nog alltid vara en del av autismen. Men allting går att förbättra. Mina favoritböcker när det gäller problembeteenden är dock Ross Greens Explosiva barn och Bo Heilskovs Problemskapande beteende. Dessa är inte särskilt TBA baserade men väldigt bra som komplement.

Hejsan!

Jag har en son på 9½ år som har diagnoserna Autism och ADHD. Har även en tjej på 4½ som är under utredning, så vi får väl se vad som händer där.

Min tjej får man hålla koll på hela tiden, hittar på dumheter jämt om hon blir lämnad ensam, hon bråkar med syskonen och leker bara korta stunder med saker innan hon tappar intresset. Hon är högljudd, pratar o låter hela tiden och skrattar om man skäller på henne.
Hon hamnar i bråk på dagis, kan inte sitta still vid maten eller i samlingen. Hon ska ha allt o kan inte dela med sig, är en otroligt social o öppen tjej, FÖR öppen o social.
Hon är sprallig o oftast glad, men får titt som tätt otroliga utbrott som inte är av denna världen. Det går inte "nå" henne när hon får de. Hon växlar humör lika fort som en gris blinkar. SOver fortfarande inte hela nätter.

Ja som du ser är det en del, men vi får väl se vad de säger på BUP.

Sonen utreddes när han var 3 år, fick då Autismliknande tillstånd, hade svårt med samspelet med andra och var väldigt impulsiv, idag fyller han snart 7 år och har fått en lite mindre trolig adhd diagnos med men peppar peppar går det bättre och bättre, han går i vanlig förskoleklass med stöd, tidigare gick han i förskoleklass för barn med Npf men passade inte riktigt in där och blev rädd för de andras utåtagwrande betende. Dock märks det att han numera gör allt för att passa in och sköta sig och att han utvecklas hela tiden vilket känns skönt då det varit riktigt jobbigt innan

Hejsan.
Våran son har precis fått sin diagnos,autism.Han är tre år.
Dom ställer autism diagnoser redan från två års ålder.

Det har varit 7 långa månader av utredning för oss,känns skönt  att han äntligen kommer att få hjälp.
Det är först och främst talet som måste komma igång bättre,vilket vi verkligen hoppas att det kommer göra.

Jag är helt "färsk" på detta,skulle gärna vilja veta hur det kommer att gå till nu.Med träning mm.

Vi är remiterade till handikapcenter,vad händer där? Hur ofta går man dit?

Mvh Erika

En fråga.
Är det vanligt att autistiska barn är hyperaktiva och "bråkiga",har läst om det i alla fall...
Våran son är nästan alltid snäll,det är väldigt sällan han är "dum" mot oss eller andra,han slåss aldrig.
Däremot så kan han bli jätte ledsen och frustrerad om han tappar en matbit på golvet när vi äter,den måste genast plockas upp.

Jag vet inte om jag gör rätt eller fel,men jag försöker att bryta hans frustration när han tappar på golvet eller om han inte får pusselbiten på plats på en gång.
Försöker lugna honom och säga att det inte är någon fara...
Men jag vet inte om det gör någon direkt nytta för hans utveckling...

Jag är mest orolig för att han aldrig kommer att börja tala :(
Våran bvc "tant" är helt övertygad om att talet kommer komma igång,men jag vet inte vad jag ska tro.

Tack camillas1985,att få en diagnos är på nåt konstigt sätt en befrielse,säkert svårt för mammor och pappor med "normala" barn att förstå.
Men nu vet vi ju att han kommer att få hjälp,fast våra hjärtan är krossade och fyllda med sorg :(

vår son med autism är väldigt följsam, snäll och glad. Hyperaktiv i perioder. För att komma igång och jobba med talet kan jag varmt rekommendera boken "More than words" som du kan låna på distans via forum funktionshiner (googla så kommer det upp, och googla bokens titel + hanen så kommer mer info upp). Otroligt praktiskt inriktad, man kan börja direkt. Och om ni inte bor alltför långt ifrån stockholm vill jag varmt rekommendera en föräldrakurs hos www.speciella.com: det ger också verktyg som ni kan använda på en gång, det är enkelt och trevligt att jobba med och kompletterar den hjälp ni förhoppningsvis får från habiliteringen. Om ni är nyfikna på mer medicinskt inriktade behandlingar, ofta betraktade som alternativa i Sverige, så kolla in www.behandlaautism.nu

Min dotter har ingen diagnos ännu. Sedan hon var liten har hon haft otroliga anfall av vrede. Det har inte gått att lugna henne. Man har fått vänta ut henne. Hon har skrikit och gråtit tills hon nästan kräkts. Det gör hon ännu vid 7 års ålder. När hon leker med vänner, imiterar hon deras beteende. Ser de en film skrattar vännen åt något kul, kort därefter gör dottern det med fast utan glädje, mer " hahahaha " typ. Lite fejkat sådär. Hon har en logik i bland som inte går att följa. När vi åkte buss nyligen fick jag inte sätta mig på sätet intill henne. Jag skulle stå och när jag stod vrålade hon " sitt ! " och när jag satt ned skulle jag med ens resa mig. Det fanns ingen logik över det. Hon skrek så högt i bussen att jag valde att stiga av med henne. Så skrek hon 7 år gammal hela vägen hem och en timma efter det. Innan hon lugnade sig. I efterhand visste hon inte varför det gick galet. I skolan går det inte bra för dottern. De reagerar och säger att det går illa. Att hon är otroligt intelligent. Hon kan läsa och skriva flytande och är duktig på matematik. Hon kan komma i håg otroliga saker, men vet inte att man säger hej om man möter en vän.

Det vi gjort hittills är att vi fyllt i femfemton forumlär och gett hennes levnadshistoria till psykologen. Hur lång tid tar en utredning allt som allt ?