Blir man mindre fysiska med varandra efter barn?

Det är väl individuellt, som så mycket annat. Jag upplever inte att jag och maken blivit mindre fysiska nu efter två barn...vi älskar att ta på varandra och gör det så fort vi får chansen.

Jag upplever detta mkt starkt. Det är som att barnen tar o ger mycket av den fysiska närheten man behöver. Jag tänker verkligen på att också få närhet med min man, annars finns risk att det inte blir av på samma sätt som tidigare.

Statistiskt sätt, ja, men det varierar mycket. Det är nog så att man behöver prata ihop sig och att arbeta aktivt för att man skall få det som man vill ha.

Om man har en bebis som vill vara nära dygnet runt så ville iaf inte jag ha mycket mer närhet. Jag längtade efter att få ha min kropp ifred (antagligen för att barnet var som klistrad på mig 22 timmar/dygn). Om man delar mer lika på barnabärandet tror jag att det kan bli bättre även med närheten.

Jag känner absolut igen mig! Precis som allt annat, är det här en sån sak som är olika från par till par, men för oss har det definitivt blivit så.

Jättetrist. :(

Tidigare tog vi på varandra så ofta vi kunde, satt tätt intill varandra i soffan, kramades, pussades, bekräftade varandra mycket fysiskt. Nu är det som om ingen av oss har något behov av det, eftersom vår lilla ger oss så mycket av denna fysiska närhet.

TS - pratar du och din man om detta?

Håller med allt som är skrivet. Vill dock även säga att det iom att barnen blir större och mindre närhetsgiriga, haha, så kan behovet av partnen komma tillbaka

Flisan79 - jag hoppas att du har rätt! 

Talar du av egen erfarenhet, eller är det en förhoppning?

Egen erfarenhet. Är inne på barn nr 3 nu och kan säga att första året är värst, sen blir det bättre. Avgörande är ju också hur "klängigt" barn man har. Ju mer egentid man har desto mer energi ock ork för annat hinner man ju tanka. Just nu är vi inne i separationsfasen och min lillfis är extremt mammig och vill bli buren hela tiden. Tar mycket ork och kraft. Vet ju dock att det går över som tur är. Försöker tänka på det och ta på min man lite extra även de gånger jag inte spontant hade gjort det.

Gott att höra. Hoppas på nåt liknande för vår del (även om jag inte vågar förlita mig på att det kommer att lösa sig av sig självt - det krävs nog en del egen insats också, i alla fall för oss).

Ja det gör det nog i flesta fall. Man måste jobba lite. Sen så föder ju lust lust.

Ja. För mig är det ett ganska stort problem, i a f nu efter andra barnet. Börjat fundera på hur det egentligen står till med den delen i förhållandet, och hur det egentligen var innan barnen. Lösningen? Vet ej....

Nu svarar jag som skild från min fd man. Ja närhet är jätteviktigt! Alltid! Kvittar om man varit ihop 1 månad eller 17 år...
Man behöver inte ha sex med varandra alla gånger, en kram räcker faktiskt väldigt långt. :) Men närhet är bland det viktigaste, en byggsten, för ett förhållande.