När man är på en dejt och ätit någonstans, störs stämningen rejält om dejten börjar gå igenom notan för att bara betala sin del. Det är en så tryckt och obekväm situation att jag ofta rodnar och börjar prata för fort om någonting annat. Jag tappar minst 50% av intresset om dejten är sniken, fast han har råd. Jag säger ingenting om detta till honom, vill absolut inte be om att han ska betala. Jag betalar min del, tackar för mig, går hem och sen ghostar jag honom oftast. Ibland frågar de varför, och då svarar jag.
Jag tror på jämställdhet, men då ska man också vara jämställda ekonomiskt också. Annars kan den som tjänar mer betala notan tycker jag.
Ska vi fattiga kvinnliga studenter, som är ensamstående med barn, betala halva notan varje gång vi måste gå ut... så blir det inte många dejter av. Isåfall har inte jag råd att dejta mer än en gång per månad.
Om den jag dejtar vet om att jag är en ensamstående mamma som pluggar, tycker jag att han ska erbjuda sig att betala åtminstone. Men tyvärr är det sällsynt. Dom snackar om jämställdhet och feminism. För mig känns det mer som om dom är snåla.
Jag anser att man kan dela notan om båda är fattiga. Eller om båda har ekonomin för det.
Men går man på dejt med en som man vet har tuff ekonomi, hör det väl till god ton. Oavsett om det är en kille eller tjej.
