Han vägrar diskutera sommaren, säger sedan att jag bestämmer

Ja jag är i liknande sits inte fullt ut men ändå.

Tycker nog du skall följa din advokatsråd och se till att få avtal via tingsrätten. Har du försökt med samarbetssamtal och familjerätten?

Mitt x håller på ungefär liknande trots att vi har ett schema bestämt från Tingsrätten. Det skall ändras fram och tillbaka av olika orsaker.

Rådet jag har fått från min omgivning är att göra det som är rätt för mig då det även blir bäst för barnet. Barnet är i behov av trygghet och skulle jag tumma på det genom att ändra mina planer hur mycket som helst osv ja då får det konsekvenser.

Att det tar tid med advokater ja det gör det men 8 veckor skall det inte ta. Kan tala om att vår bodelning ännu inte är klar och det är snart över ett år sedan vi försökte första gången. Detta för att motparten inte vill och tror att om jag struntar i det så försvinner det.

Kanske läge för dig att inte erbjuda övernattning absolut inte under några omständigheter - just för att kanske få till det?! Verkar som om du som jag är i sitsen att det vi vill skall bli funkar inte men när vi inte erbjuder det och håller emot ja då är det det som blir av.

 

Jag känner lite som du säger, jag tror jag gör det som passar mig och vår flicka, meddelar honom i god tid och är beredd att ändra, men inte när det är 2 veckor kvar till sommarlovet. 

Det är lite samma för mig, om jag säger: nej då kan du inte ha henne, då ska vi åka bort, då kan han bråka HUR MYCKET SOM HELST just för att få henne den dagen (även om det inte är schema) men om jag säger, visst, ha henne när du vill, då är det inte intressant längre. Han sa en gång att det bästa med vår dotter är att jag (alltså jag Emma) inte kan gå ut på kvällen utan måste vara hemma med henne. Jag tyckte det var helt snett men orkar sällan svara på alla konstiga grejer han säger nuförtiden.  

När han väl har henne verkar det gå hyfsat, hon är rätt ledsen när hon ska dit men hon är lite ledsen när hon ska till mig också, jag tror det är mer att hon inte vill åka från en förälder.  

Tack för att du svarade. Skönt, på ngt  konstigt sätt, att nån mer har det likadant... 

Måste bara få fråga varför du om och om igen propsar på att han skall ha henne när han uppenbarligen inte bryr sig? Är det för att få avlastning? Jag vet inte om jag skulle vilja skicka iväg mitt barn till någon som egentligen inte vill ha henne...

Just wondering... 

Därför att det är hans barn också...

Och visst vill jag ha avlastning också, ser inte det som något konstigt. Vi var två om att göra henne, två om att bestämma oss för att behålla henne, två som har ansvar. Eller?

Kan en förälder bara säga: nej, jag har ingen lust, det passar inte ihop med min semester att vara pappa i sommar...? 

Han pratar alltid om att han har rätt att ha henne, att det är fel att hon bor hos mig, att hon har ett fint rum hos honom som hon aldrig sover i, etc etc.  

Så länge vi har delad vårdnad kommer jag att propsa på att hon ska vara hos sin pappa. 

Ok, bara undrade. Har en kompis vars föräldrar befann sig i liknande situation. Hon hatade att vara hos sin pappa då han inte brydde sig alls i henne. Pappan ville i princip bara bevisa att han hade rätt att ha henne men innerst inne vill han nog inte ens vara pappa. Synd om henne bara, hon blev alltid ledsen av att vara runt honom då hon kände av hans likgiltighet gentemot henne. Men det behöver inte betyda att han var som ditt ex...men nog låter det som att han är ute efter att strula till det så mycket som möjligt för dig. Det verkar handla mer om att ställa till det för dig än om vad som är bäst för henne...taskigt.

När hon väl är där tror jag det fungerar bra, jag har försökt få veta lite hur det går, om hon äter, sover etc men han vill inte prata med mig utan bara via advokat, så det är lite svårt. Men nu när dottern är störr kan hon berätta lite, typ att hon och pappa var på simhallen, sen åt de korv, ungefär. Det verkar fungera ok. Hon har aldrig varit jätteledsen när hon skulle till honom eller när hon kommit från honom. 

Jag känner ändå igen lite av det där du säger att det viktiga för din kompis pappa som ville visa att han har rätt att ha barnet mer än faktiskt ha henne. 

Sen har jag någon tanke om att han ska "inse" hur gullig och kul hon är och vilja ha henne mer, om hon bara är hos mig jämt ser han ju inte vilken trevlig liten unge vi har, då blir han ännu mer ointresserad. Men det här med sommaren känns helt sjukt... jag är inte en sån som pekar med hela handen, men nu känner jag bara: Nu blir det som jag skrev till dom 1 april, take it or leave it...  

Förresten, glömde svara på frågor där.

Vi har inte varit hos tingsrätten. Vi har varit hos familjerätten flera gånger men det gav ingenting alls. Han pratade inte med mig, bara med dom och låtsades inte höra när jag pratade etc.  Familjerätts gubben fick säga typ: Ja, emma säger ju att hon vill att det ska fungera med inskolningen, att du Micke inte ska ringa henne sjuk på inskolningen, vad säger du om det Micke? Liksom tolka mellan oss, eftersom han inte kunde prata direkt med mig. FR-Gubben själv tröttnade efter en gång, sen fick vi komma till en annan men det gick inte där heller.  

Varför har ni ombud om ni inte har en rättstvist?

Du har erbjudit umgänge och pappan nekar sent. Har du andra planer så låt det vara. Ditt erbjudande finns kvar även hos ombudet.

Vill han inte ha barnet kan du inte tvinga på umgänge. Att han säger att han vill men i själva verket inte vill är inte ovanligt.

<Vi har ombud för vi kan inte prata direkt. På hans önskemål, men numera tycker jag ocså det är bra med ombud eftersom det då finns "vittnen" på alla grejer han säger/skriver. 

Är det sant att det inte är ovanligt att folk säger att dom vill ha umgänge men inte vill??? Jag kan inte fatta det.  

Mitt ex slår också på stora trumman vad gäller barnen och kräver helt plötsligt vv. Han klarar inte av att vara utan dem berättar han för alla som vill lyssna. Vilket hade varit helt underbart om det varit sant, för barnen behöver verkligen sin pappa, om det inte varit för några små detaljer.

Våran son har en diagnos som kräver att för att det ska fungera så måste vi ha ett väldigt nära samarbete jag och hans pappa och hans pappas sambo. Problemet är bara att pappan dels vägrar att erkänna diagnosen, och väljer att ca 70% av gångerna inte svara på sms. Jag smsar endast om det gäller något om barnen, har inget intresse av att prata med honom annars. Jag kan skicka sms för att meddela tid och plats för ett viktigt möte som det är bra om han är med på, men får inget svar och han dyker inte upp. Jag kan smsa och fråga vilken tid han ska hämta barnen om det råkar vara lov eller röd dag när han ska hämta, får inget svar utan han bara dyker upp här som gubben i lådan och då ska de vara redo för avfärd.

Skulle barnen bo där vv skulle pappan vara minimalt inblandad i barnen, utan hans sambo skulle på sköta i praktiken allt, vilket hon redan gör till största del de helger barnen är där. Hans jobb gör att han åker ca 4 på morgonen och kommer hem lagom tills de ska lägga sig på vardagar, vilket innebär att det blir hans sambos fulla ansvar att hämta, lämna, laga maten, läsa läxor, duscha, borsta tänderna och allt som måste göras med barn. Sonens diagnos kräver även en hel del tid och energi. Självklart ska man hjälpas åt i en familj, men huvudansvaret för hans barn ska ändå ligga på honom. Det enda han kommer att göra i stort sett är att stoppa om dem när han kommer hem ifrån jobbet. 

Jag fick veta av en bekant till honom, som inte vet att jag är exet, att han till största del vill ha vv enbart för att slippa betala underhåll för två barn. Och för att han kan kräva det. Hans ointresse visade sig när han inte träffade barnen på åtta månader, det var när hans flickvän kom in i bilden och krävde det som det blev så. Att barnen ringde honom och grät brydde han sig inte så värst om, det är ju som det är. Hans nuvarande sambo är helt underbar, och jag är så otroligt glad över att hon finns där och bryr sig om barnen och ger dem vad de behöver både fysiskt och känslomässigt. En bättre sambo kunde han inte hittat.

Jag har också den där önskan att han ska se vilka superfina och underbara barn vi har, och han ska vilja ha dem för att få tillbringa tid med dem, inte bara för att det ser bra ut och han ska slippa betala underhåll.  

Vi har också försökt på familjerätten men det slutade med att han varvade mellan att skrika på mig för att jag hindrade honom ifrån att träffa barnen (då hade jag bönat och bett honom i åtta månader att komma över bara fem minuter) och att gråta krokodiltrådar för att han inte "fick" träffa sina barn. Vi var där två gånger innan jag gav upp och bara höll med i allt han sa för jag inte orkade bråka mer.

Hur många extradagar han ska ha dem under hela sommaren? Två dagar. Ingen vecka under semestern, inget. Utan två sketna dagar på hela sommaren. Och det enda jag gör är att titta på barnen och försöka att förstå hur han inte kan vilja tillbringa så mycket tid som möjligt med dem. 

Vad är problemet han vill inte ha mer ug men du vill att han har det. Ts det kanske kommer som en nyhet men du kan aldrig tvinga nån att träffa sitt barn om den inte vill det. Acceptera det så får ungen en lättare tillvaro

Men anonym, han säger ju att han vill ha mer ug. Han säger att han gör vad som helst för mer umgänge. Så länge han säger det kommer jag att försöka få honom att stå för det också.

Lilith Dark, tack för att du delade med dig. Jag har en känsla av att det handlar om att slippa underhåll + att få halva barnbidraget i mitt fall också.