Håller på att förlora henne
Hej
Jag fick i dagarna mitt liv helt vänt upp och ner. Jag bor med min underbara sambo sedan ca 5 år tillbaka. Jag har alltid uppfattat att vår relation är bra, visst finns det alltid saker som man blir oense om men annars har jag aldrig reflekterat över några större problem. Detta tills för ca 1 år sedan då vårt sexliv började dö ut. Min sambo valde då att prata med en kurator och vi har nu provat med div olika saker, dock utan resultat.
Detta är inget som vi har lagt någon större fundering över men i dagarna säger min sambo till mig att hon känner att vi håller på att glida ifrån varandra och att hon ej har kvar dom där känslorna för mig. Hon älskar mig fortfarande men inte på det sättet. För mig kom detta som en chock då jag älskar henne över allt annat och kan ej tänka mig leva med någon annan.
Vi har pratat om att skaffa barn och hus och allt har känts sådär bra mellan oss. Vi har suttit ner och pratat om situationen och det framkom mycket som vi aldrig har pratat om innan. Ingen av oss har under en längre period mått bra psykisk pga av jobb släkt stress vänner osv.
Efter samtalet framkom det att min sambo inte längre har sett någon framtid för oss då vi har det sådär ekonomiskt utan sparande. Då vi har pratat om husköp och andra saker vi vill göra har det varit viktigt för oss att ordna ekonomin. Detta har dock inte inträffat då vi har hamnat i en "bubbla" där vi har konsumerat på bla kredit. Detta har inte varit något problem då vi alltid har råd att betala, men problemet är just att det aldrig har blivit några pengar kvar till sparande eller andra saker.
Vi hittar sällan på saker bara vi två då det nästan alltid kommer något annat i mellan. När vi väl gör det känner hon att det är trevligt och kul men inte på det där roliga sättet som vi hade förr.
Vi har som många andra hamnat i en "vardag" där vi jobbar, äter, sover och inte har tid till varandra mera än framför tv`n eller på någon fest ibland. Vi tillbringar många helger ihop hos föräldrar när vi hjälper dem med div saker .
Vi har nu gemensamt beslutat att försöka lösa situationen genom att ändra på de saker som vi kom fram till störde oss på varandra. Vi ska också börja spara pengar och få ordning på vår ekonomi för att i framtiden försöka köpa hus och skaffa barn. Vi har sagt upp alla krediter och onödiga kostnader för att nå dit.
Jag fick känslan efter vårt samtal att allt detta med att hon hade/har tappat känslorna inte enbart berodde på mig, utan att det vara alla de småsaker med släkt, vänner, ekonomi, jobb, och själva livssituationen som fick min sambos känslor för mig att svalna.
Jag hoppas nu innerligt att vi kommer reda ut allt detta, men det känns på något sätt som att det är kört. Det känns som att oavsett hur mycket vi försöker så har hon ändå har bestämt sig. Trots att hon säger att vi skall försöka
Jag mår fruktansvärt dåligt över detta och har problem med att sova och får små panikatacker till och från som slutar med att jag störtgråter, vilket inte alls händer ofta. Tanken på att mista henne gör så fruktansvärt ont och jag tror inte att jag klarar det.
Jag vågar sedan vårt samtal inte ta i henne ordentligt eller kyssa henne, för att jag är rädd att hon skall tycka att jag är för mycket på. Det känns som att stämningen är stel efter vårat samtal trots att vi har beslutat att försöka.
Jag skulle vilja ha lite tips på hur jag / vi ska göra för att kunna gå vidare, för att återfå kärleken i vårt förhållande. Tips på övningar eller aktiviteter, tänk på att vi inte har råd att åka iväg på en weekend utomlands. Är det för tidigt eller någon idè att gå till någon form av parterapi ?
