Vem ska jag välja, maken eller älskaren?
Vill först börja med att säga att jag inte är ute efter att bli spottad på eller dömd för min "synder".
Många har åsikter här på forumet utan att egentligen själv ha erfarenhet.
Jag är gift och har två barn, 12 o 8 år. Min man och jag har hängt ihop 14 år och vi har haft våra motgångar kan man säga.
Min man är speciell, han säger nästan alltid vad han tycker, även om det sårar mig, han kan skälla ut mig inför vänner och bekanta, han jobbar mycket och har en sidosyssla som tar upp resten av hans lediga tid.
Jag sköter den största biten av markservicen, gör dock inget i trädgården, han klipper gräset ibland om inte min pappa har hjälpt honom med det.
Jag lämnar oftast barn i skolan och hämtar me. Han gör det när jag inte kan pga jobbet, högst en gång per vecka.
Vi äter aldrig middag ihop, han ensam sent och jag med barnen på normal middagstid.
Han vill ha sex ofta och jag är trött och orkar inte /har ingen lust för det mesta. Visst vi knullar, men kanske bara 1-2 gånger per vecka, på sin höjd.
Han tror att sexet ska vara som i början och kallar mig för tråkig när jag inte vll se på porrfilm.
Han har alltid påstått att jag har en annan, även om det inte funnits fog för hans påståenden.
Jag råkade nämna att vi kanske skulle blanda in en till tjej i vårat sexliv och han blev som besatt att hitta en!
Vi har inte samma intressen alls egentligen heller...
Jag kan aldrig bli ledsen och visa tårar, det kan han inte hantera. Han tycker det är jobbigt att se någon gråta och kan inte trösta.
Han säger dock ofta att jag är vacker, har snygg kropp och ger mig uppskattning på det viset.
Han tvättar bilen åt mig och tankar upp den ibland.
Han köper godis åt mig ibland som han vet att jag älskar.
Nu har jag träffat en annan man, vi har samma värderingar och han är mjuk och fin, har tålamod och blir nästan aldrig arg. Man skulle kunna säga att han är lite som en kvinna med snopp, men för den skull inte feminin. Jag är kär och han i mig.
Jag har ALLTID sagt att man lämnar först, man är inte otrogen. Och nu står jag här och har varit otrogen.
Jag är kär i den nya mannen, men känner skuld inför barnen och kan säga att det är pga dem som jag stannat så länge.
T o m min man har sagt att han är tacksam för att jag inte har lämnat honom, så han vet att han har betett sig illa. Kan bara nämna en sak han far med ibland när han blir arg och det är att han kan säga "passa dig jävligt noga" och det gör mig så ledsen...
Jag vet varken ut eller in, och är skiträdd för att barnen ska fara illa om vi skiljer oss.
Kan väl nämna att maken iallafall är duktig på att jobba och tjäna pengar, så det ska han ha cred för...