Gemensam vårdnad, långt mellan föräldrarna. Hur löser vi det?

Som jag känner så borde den förälder som bor kvar i ursprungskommunen bli boförälder då barrnet har sina rötter där och sitt liv med förskola och så. Uf borde den flyttande förälder bli då barnet inte har anknytning till den nya kommunen på samma sätt som till sin födelsekommun

Det beror ju på hur man ser det. Hon har sina fastrar i denna kommunen så hon har varit här ganska mycket under hela hennes liv, sen har hon även vänner här utan att de går på dagis ihop. Hemma har hon vännerna på dagis, men de leker inte utanför de tiderna.

Hon bor här varje helg och har gjort ett tag, och flyttar jag kommer hon att bo här med mig, men gå på dagis i pappas kommun. Så hon har "rötter" på båda ställen. Hade det inte varit så hade valet varit mycket enklare. Då hade det varit naturligt att bo kvar hos pappa för henne.
Så det är inte jätteenkelt.

Jag uppskattar verkligen att få olika perspektiv och ideer från alla. Oftast snöar man in sig på ett enda sätt att tänka. Jag vill gärna ha olika vinklingar. Tack!   

När det handlar om stora avstånd så är det varannan vecka som gäller och fungerar bäst, eller varje helg men det tror jag ingen arbetande boendeförälder vill?

Var barnet bor beror på ålder, har barnet gått i skolan ett eller flera år och rotat sig med vänner så anser jag att barnet ska få bo kvar där skolan finns. Är det förskolebarn så är det däremot inget avgörande men ändå något att ta i beaktande.

      

Självklart men det utgick jag ifrån att ts och den andra föräldern redan gjort och att de bedömde sig som lika bra att ta hand om barnet annars hade den tråd inte uppkommit för då tror jag att de inte behmvde input från oss.

Ingen aning om det funkar men skulle man inte kunna sätta barnet på ett dagis mittemellan er då (dvs 4 mil från dig och 4 mil fråån hnm)? Kanske en skit dålig idé men ja, värt att tänka på kanske... 

Jag o mitt ex bor ca 10 mil ifrån varann så båda barnen bor hos mig och är vh hos pappa, och vartannan påsk o midsommar och nyår hos pappa och 4 semesterveckor om året. Varje Julafton är dom med mig och resterande tiden av jullovet är dom med pappa.
Det fungerar bra och barnen ser så framemot att komma iväg när det är pappahelg.
Jag är tillhör nog den skaran av folk som tror att det inte låter bra att ha 2 olika dagis, tillsammans med 2 olika hem med olika vardag. Nej fy de låter inge bra =( . Jag hoppas det löser sig för er till det bästa! Så länge man kan diskutera o strävar för barnens bästa så brukar lösningarna komma tillslut =)

Gemensam vårdnad försvåras väl inte av långa avstånd eller ens boende i olika länder så länge man kan kommunicera med varandra (telefon, mail, sms osv) Det låter mer som om det är umgänget/boendet som är problematiskt i ert fall, ts?  Och så är det - bäst för barn är inte att ha mamma o pappa en dagsresa ifrån varandra. Det fungerar dålit med dagis/skola även om en mängd barn i landet har två olika dagisplaceringar så blir det ogörligt när skolan startar.När de blir 5 år är det också mängder av barn som varje lov o långhelger flyger själva med SAS-eskort mellan sina föräldrar ....

Jag har ett mycket stortproblem som denna tråden handlar om... behöver tips. Jag och min tjej kommer från olika städer långt ifrån varandra (3 h med X2000 enkel), men vi bor i ena staden. Vi har ett barn på 5 år och ett nytt skall födas i April.

Tyvärr känner min tjej att hon inte kan leva i staden vi bor i.. hon vill hem till sin stad där hennes föräldrar bor. Jag känner ingen där, det är en håla, och jag håller på att starta företag med 3 andra här. Vi är i grunden väldigt olika personer, och jag känner att detta inte kommer att fungera.. vårt förhållande.

Gör jag slut nu.. kommer hon nog föda vårt nya i andra staden. Jag vet inte hur hon kommer reagera.. men varför skulle hon föda här ? Hon kommer att flytta hem direkt och kanske försöka få med sig vår 5 åriga dotter. Vi är inte gifta så folk råder mig att vänta tills April då jag skrivit på papprena om gemensam vårdnad för nya barnet.

Hon är väldigt aggressiv ibland och jag orkar snart inte längre.

Hur skulle man lösa det om vi separerar ? Jag kan inte ens se möjligheten att hon skulle bli boendeförälder med skolgång där uppe. Då får jag se barnen varannan helg och missa hela uppväxten. Hon säger att hon, om det blir separation, skall ha Agnes varje helg och lov.

Hur gör andra i sådana här situationer ? 

Befinner mig i en liknande situation som du gör, fast jag är man.
Mitt ex som jag har två barn 8 och 5 med har precis lämnat mig och flyttat till en annan stad, som ligger ännu längre bort ca 14 mil och hon tror nu att hon skall kunna få den yngsta varannan vecka och att den äldsta skall flytta till henne!
När jag säger att hon kan få ha dem varannan helg säger hon att jag är omedgörlig och att det var därför hon lämnade mig. BS,  hon lämnade mig för att hon träffade en annan, men när hon ville flytta in hos honom så fick han kalla fötter så nu bor hon hos sin syster istället som iochförsig bor skild också i en rätt stor villa.
Nu har hon dragit igång en stor process då jag frivilligt inte låter barnen flytta till henne, eller rättare sagt, kan hon fixa förskola till den yngsta så kan jag inte neka henne men att den stora skall byta skola? Glöm det, det går jag inte med på.
När jag säger till henne att hon valde att flytta från barnen och staden vi lever och då får ta konsekvenserna är det JAG som är omöjlig? För att jag frivilligt inte går med på att från att ha barnen 100% går ner till varannan helg??

Idioti, jag kommer inte vika någonting, mina barn är heliga. Det enda jag kan tänka mig att avstår är underhållet, vilket jag misstänker är en av anledningarna till att hon vill ha barnen. 
Vi får väl se hur det går, men det ser ut att gå mot domstol. 

Det var ett tag sedan jag startade den här tråden. Såhär har vi löst det just nu:

Min dotter går i skola hos pappa och jag hämtar och lämnar varje fredag och måndag. Det har vi löst genom att jag gått ner till 65%. Dock tycker jag då att helgerna är heliga för mig, medan han verkar tycka att han kan ha henne ifall han vill på helgen. Han förstår inte att jag vill vara med henne så mycket jag kan när jag har chansen. Som argument säger han att han jobbar skift och därför inte ens träffar henne på veckorna varannan vecka, och på det svarar jag att han precis som jag kan ändra arbetstider, gå ner på deltid eller helt enkelt byta och ha henne på helgen så som jag har nu. Vissa dagar på veckan är han ledig och då har jag sagt att så länge hon går i F-klass kan hon ju vara hemma hos honom de dagarna så får de extra tid, men det vill han inte. 

Dottern är positiv, och tycker att det är bra att vi träffas så ofta, även om det är kortare tid. Men hon tycker att det är trist att inte träffa pappa mer än varannan vecka, vilket jag också tycker är tråkigt.  

Hur tänker ni kring detta?