• Anonym (oroad)

    Ledsna barn och boendetvist

    Hej

    Jag undrar om det finns någon här som har varit i min nuvarande situation och kan tänka sig att dela sina erfarenheter.

    Situationen: Mina barn gråter floder och vill inte åka till sin pappa. De säger att de är ledsna för att byta och lämna mamma men också för att vara hos pappa där de känner sig otrygga. De har gråtit länge på detta sätt hemma hos mig men det märks inte hos pappa och inte i skolan. Här hemma är de dock MYCKET ledsna, det kan pågå i flera dagar. Jag tröstar och försöker peppa dem att åka till pappa men ingenting hjälper.

    Pappan vägrar så klart ändra någonting eftersom han ser att allt funkar bra. I stället ser han det som att jag smutskastar honom framför barnen och påverkar dem negativt inför pappatiden.

    Om du känner igen dig i det här snälla hör av dig för jag behöver lite goda råd.

  • Svar på tråden Ledsna barn och boendetvist
  • Anonym (undrar)

    Hur gamla är dina barn?
    Säger det varför de känner sig otrygga hos pappan? Är det inte så längesen ni sepererade då?

  • Jojjanna

    Hur stora är barnen?

    När mina bonusbarn var i 4-5 års åldern var det mycket gråt och skrik när mamman skulle lämna barnen för helgumgänge. Trots det flöt helgerna sedan smärtfritt så fort mamman åkt hem. Vi gjorde så att pappan hämtade barnen istället och då sprang de emot honom med öppna armar. Det var alltså psykologiskt bättre att bli hämtade än att bli lämnade.

    Finns det andra faktorer som är "bättre" hos mamman? Exempelvis om det är roligare kompisar, leksaker etc?

    Mitt tips är att inte ge upp eftersom barnen trots att de protesterar verkar ha det bra hos pappan.


  • Anonym (oroad)
    Anonym (undrar) skrev 2012-06-12 02:05:43 följande:
    Hur gamla är dina barn?
    Säger det varför de känner sig otrygga hos pappan? Är det inte så längesen ni sepererade då?
    Barnen är 11 och 7. Båda är lednsa över pappa som inte kan trösta, blir arg, de inte får vara med och tycka. de längtar efter mamma hos pappa och känner att de inte kan visa det för då riskerar de att förarga pappan.

    Det är ett bra tag sedan vi skildes, snart 7 år. Boendet har fungerat även om det gått knackigt ibland. Barnen säger att de alltid haft det jobbigt men att de klarat av att bita ihop mer förr. Nu kan de inte det längre.
  • Anonym (oroad)
    Jojjanna skrev 2012-06-12 07:28:09 följande:
    Hur stora är barnen?

    När mina bonusbarn var i 4-5 års åldern var det mycket gråt och skrik när mamman skulle lämna barnen för helgumgänge. Trots det flöt helgerna sedan smärtfritt så fort mamman åkt hem. Vi gjorde så att pappan hämtade barnen istället och då sprang de emot honom med öppna armar. Det var alltså psykologiskt bättre att bli hämtade än att bli lämnade.

    Finns det andra faktorer som är "bättre" hos mamman? Exempelvis om det är roligare kompisar, leksaker etc?

    Mitt tips är att inte ge upp eftersom barnen trots att de protesterar verkar ha det bra hos pappan.
    Men jag tänker att även om det ser ut som att det är bra hos pappan så borde man väl lyssna till vad barnen tycker och tänker och om de då säger att det ser bra ut för att de biter ihop så är det väl ändå inte så bra? Eller är det så bra i det långa loppet att vara exakt lika mycket tid hos båda föräldrarna att detta skall råda?
  • Anonym (undrar)
    Anonym (oroad) skrev 2012-06-12 18:13:11 följande:
    Men jag tänker att även om det ser ut som att det är bra hos pappan så borde man väl lyssna till vad barnen tycker och tänker och om de då säger att det ser bra ut för att de biter ihop så är det väl ändå inte så bra? Eller är det så bra i det långa loppet att vara exakt lika mycket tid hos båda föräldrarna att detta skall råda?
    Är dom inte för stora att tvinga dom????
    Vill de inte så ska dom inte heller......? 
  • Bellafia
    Anonym (oroad) skrev 2012-06-12 18:13:11 följande:
    Men jag tänker att även om det ser ut som att det är bra hos pappan så borde man väl lyssna till vad barnen tycker och tänker och om de då säger att det ser bra ut för att de biter ihop så är det väl ändå inte så bra? Eller är det så bra i det långa loppet att vara exakt lika mycket tid hos båda föräldrarna att detta skall råda?
    Fast om de bara säger det hemma hos dig när bara du hör, hur ska då pappan eller någon annan veta att de mår dåligt. Det kan ju lika gärna vara som han säger, att du baktalar honom inför dem. Det känns ju inte riktigt heller att den ena föräldern bara ska kunna säga att barnen, speciellt så stora barn, mår dåligt hos den andre, och så får den andre inte ha dem längre. Då skulle han ju kunna säga likadant om dig, att de gråter floder över hur hemskt det är hos dig och så blir du den som inte får ha dem.
  • Anonym

    kan de vara ledsna för de förstår att du vill att de ska tycka bättre om dig och vill att du ska känna dig älskad??

  • Anonym
    Anonym (oroad) skrev 2012-06-12 18:13:11 följande:
    Men jag tänker att även om det ser ut som att det är bra hos pappan så borde man väl lyssna till vad barnen tycker och tänker och om de då säger att det ser bra ut för att de biter ihop så är det väl ändå inte så bra? Eller är det så bra i det långa loppet att vara exakt lika mycket tid hos båda föräldrarna att detta skall råda?
    Klart man ska lyssna på barnen men samtidigt ska de inte bestämma. Hur motiverar du barnen att åka till sin pappa? I vilka frågor blir de inte lyssnade till?

    Vad är det som är så hemskt hos pappa och inte hos dig?
  • SOL123

    Jag känner igen allt det men mina barn är mindre. 
    Barnen visade tydligt att de inte ville vara hos sin pappa. De grät och skrek i timmar innan och mådde väldigt dåligt när de varit där. Hos pappa gick det "bra" men de frågade hela tiden efter mig och de längtade hela tiden hem. De frågade från timme 1 typ när de skulle tillbaka hem igen.

    Så visst tycker jag att man ska lyssna på barnen.
    Frågan är vad de säger hos pappa? säger de nåt där (mina barn sa ju rätt ut till sin pappa att de inte tyckte om honom och inte ville vara där...)
    Hur mår de när de varit hos sin pappa?
    Hur gör du när de ska åka och blir ledsna?

    Det viktiga är att inte sätta nån press på barnen. Vi bad inte barnen välja utan vi bestämde åt dem efter hur vi sett att de reagerat. Barn KAN INTE välja (i alla fall inte de flesta barn) för de vill inte göra nån förälder ledsen.
    Hör av dig till mig i inbox om du vill ha mer info, vill inte skriva mer här "öppet"
     

  • sundayblues
    SOL123 skrev 2012-06-16 19:06:43 följande:
    Jag känner igen allt det men mina barn är mindre. 
    Barnen visade tydligt att de inte ville vara hos sin pappa. De grät och skrek i timmar innan och mådde väldigt dåligt när de varit där. Hos pappa gick det "bra" men de frågade hela tiden efter mig och de längtade hela tiden hem. De frågade från timme 1 typ när de skulle tillbaka hem igen.

    Så visst tycker jag att man ska lyssna på barnen.
    Frågan är vad de säger hos pappa? säger de nåt där (mina barn sa ju rätt ut till sin pappa att de inte tyckte om honom och inte ville vara där...)
    Hur mår de när de varit hos sin pappa?
    Hur gör du när de ska åka och blir ledsna?

    Det viktiga är att inte sätta nån press på barnen. Vi bad inte barnen välja utan vi bestämde åt dem efter hur vi sett att de reagerat. Barn KAN INTE välja (i alla fall inte de flesta barn) för de vill inte göra nån förälder ledsen.
    Hör av dig till mig i inbox om du vill ha mer info, vill inte skriva mer här "öppet"
    Jag skulle vilja få råd av dig...men kan ej komma in på din sida:)
  • SOL123
    sundayblues skrev 2012-06-17 10:21:44 följande:
    Jag skulle vilja få råd av dig...men kan ej komma in på din sida:)
    ok ska se om jag kan ändra det
    testa igen om nån minut
  • sundayblues
    SOL123 skrev 2012-06-17 10:39:31 följande:
    ok ska se om jag kan ändra det
    testa igen om nån minut
    tack...har skickat mail till dig nu{#emotions_dlg.flower}
Svar på tråden Ledsna barn och boendetvist