• Mamma på nytt

    Hur länge får man...?

    Jag hoppas på hjälp här, då jag inte vet vart annars jag kan vända mig. Jag är styvmamma till två bonusflickor, 8 och 6 år, som jag trivs väldigt bra med. Min man och deras mamma avskyr varandra och kan oftast inte prata utan att gräla. Flickorna bor hos oss varannan helg.

    Nu till problemet: vi är inte överens med mamman angående några saker. Hon hävdar att det är normalt för 6-åringar att: 1) ha napp, 2) ha snuttefilt ute och 3) sova i sin mammas säng. Flickan har i tre år varit nappfri hos oss ( i början, när vi bodde i samma stad, så bodde hon veckovis hos oss, och frågade aldrig efter nappen). Så fort hon kommer till mamma, så får hon nappen. Den har hon även utomhus ibland. Snuttefilt antar jag är normalt för åldern, men att även ha den ute på dagarna?

    Både flickorna sover med sin mamma i hennes dubbelsäng. Äldsta tjejen har inga problem att ligga i egen säng, men den lilla klarar verkligen inte av det! Hos oss har de alltid legat tillsamman i en bäddsoffa, men nu har vi en ny säng, där stora flickan kan få sova (skönt, för hon tycker lillasyster ligger och trycker mot henne hela nätterna). Problemet är att lilltjejen inte klarar av att sova i egen säng, trots att storasyster sover i samma rum! Hon gråter och skriker och när hon väl somnade i den egna sängen, så gick hon över till storasyster på natten. Storasyster protesterade och det blev ett väldigt liv mitt i natten...

    Dessutom har jag idag fått veta något mer som bekymrar mig: ingen av tjejerna har några kamrater hemma i Stockholm. Stora tjejen har gjort sig massor med kompisar hos oss (vi flyttade hit för några månader sedan), men lilltjejen vill inte skaffa egna kamrater. I stället vill hon hela tiden vara med storasyster och hennes ännu äldre kompisar (11- och 12-åringar).  När hon ibland inte får vara med sitter hon hellre hemma med oss än går ut till alla andra barn. Jag är bekymrad över hennes ointresse att skaffa egna vänner (det finns massor i området!). Hon verkar så rädd för att stå på egna ben!

    Nu är det 10 år sedan jag hade en sexåring, så jag minns inte så bra. Kanske är det normalt att ha napp då, kanske är det normalt att sova hela nätterna hos sin mamma. I så fall är jag tacksam att få veta det, så vi slipper bekymra oss för det. Om inte, så mottar jag tacksamt tips och idéer på vad vi kan göra!

    (Att prata med mamman är givetvis lönlöst. Hon tror att min man, när han påpekar något, bara är ute för att jävlas med henne. Dessutom uppfostrar hon sina barn på sitt sätt, säger hon...)

  • Svar på tråden Hur länge får man...?
  • cloudberry79

    Nappen bör ni komma överens med mamman om att kasta omgående. Om inte annat lär tandläkaren ha synpunkter, hennes permanenta tänder är ju på väg! Samsovning är helt normalt anser jag, så länge barnet inte är redo att sova ensamt. Vill du sova ensam utan din man fast ni tillhör samma familj? Jag har själv en fyraåring som snart fyller fem år. Han har just börjat sova i egen säng och då lever vi i kärnfamilj utan några runtskickningar av barn och föräldrar som inte kan kommunicera. Låt henne ha lite trygghet kvar, men ta bort nappen, för den kommer ge henne enorma fysiologiska problem framöver!


    Sur, grinig och på smällen.
  • Mamma på nytt

    Mamman vägrar slänga nappen. Hon tycker det är normalt, själv hade hon den tills hon var 8. Till tandläkaren gav de nappen i höstas och låtsades som att flickan slutade.

    Samsovning med en man och ett barn är verkligen inte samma sak. Jag vill ha sex i min säng, och det vill jag verkligen inte ha när andra är där! Jag sover ofta utan min man, då han är borta mycket. Han sover ibland i ett annat rum för att slippa få nattsömnen störd av vår bebis (när han ska upp tidigt och jobba). Vår bebis har vi lärt att han sover i sin spjälsäng bredvid min säng. Det är väldigt obekvämt att ligga flera i sängen. Den största anledningen till att jag vill att 6-åringen ska kunna sova i egen säng handlar dock om hennes otrygghet. Hon klarar sig verkligen inte utan sin storasyster, som är så less på att ligga bredvid henne eller ha henne med överallt. Jag anser att mamman gjort flickan en rejäl björntjänst.

    (Nu drabbar det egentligen inte mig, eftersom flickan hela tiden vill krypa upp i storasysters säng, inte i vår).

  • YummyMami
    Mamma på nytt skrev 2012-06-16 00:19:44 följande:
    Jag hoppas på hjälp här, då jag inte vet vart annars jag kan vända mig. Jag är styvmamma till två bonusflickor, 8 och 6 år, som jag trivs väldigt bra med. Min man och deras mamma avskyr varandra och kan oftast inte prata utan att gräla. Flickorna bor hos oss varannan helg.

    Nu till problemet: vi är inte överens med mamman angående några saker. Hon hävdar att det är normalt för 6-åringar att: 1) ha napp, 2) ha snuttefilt ute och 3) sova i sin mammas säng. Flickan har i tre år varit nappfri hos oss ( i början, när vi bodde i samma stad, så bodde hon veckovis hos oss, och frågade aldrig efter nappen). Så fort hon kommer till mamma, så får hon nappen. Den har hon även utomhus ibland. Snuttefilt antar jag är normalt för åldern, men att även ha den ute på dagarna?

    Både flickorna sover med sin mamma i hennes dubbelsäng. Äldsta tjejen har inga problem att ligga i egen säng, men den lilla klarar verkligen inte av det! Hos oss har de alltid legat tillsamman i en bäddsoffa, men nu har vi en ny säng, där stora flickan kan få sova (skönt, för hon tycker lillasyster ligger och trycker mot henne hela nätterna). Problemet är att lilltjejen inte klarar av att sova i egen säng, trots att storasyster sover i samma rum! Hon gråter och skriker och när hon väl somnade i den egna sängen, så gick hon över till storasyster på natten. Storasyster protesterade och det blev ett väldigt liv mitt i natten...

    Dessutom har jag idag fått veta något mer som bekymrar mig: ingen av tjejerna har några kamrater hemma i Stockholm. Stora tjejen har gjort sig massor med kompisar hos oss (vi flyttade hit för några månader sedan), men lilltjejen vill inte skaffa egna kamrater. I stället vill hon hela tiden vara med storasyster och hennes ännu äldre kompisar (11- och 12-åringar).  När hon ibland inte får vara med sitter hon hellre hemma med oss än går ut till alla andra barn. Jag är bekymrad över hennes ointresse att skaffa egna vänner (det finns massor i området!). Hon verkar så rädd för att stå på egna ben!

    Nu är det 10 år sedan jag hade en sexåring, så jag minns inte så bra. Kanske är det normalt att ha napp då, kanske är det normalt att sova hela nätterna hos sin mamma. I så fall är jag tacksam att få veta det, så vi slipper bekymra oss för det. Om inte, så mottar jag tacksamt tips och idéer på vad vi kan göra!

    (Att prata med mamman är givetvis lönlöst. Hon tror att min man, när han påpekar något, bara är ute för att jävlas med henne. Dessutom uppfostrar hon sina barn på sitt sätt, säger hon...)

  • bengke

    Jag tror varken samsovningen eller nappen är "problemet", dvs även om hon sov i egen säng och inte hade napp så verkar det som att hon sover dåligt på nätterna och har svårt att hitta vänner. Dessutom skulle de flesta 6-åringar välja bort nappen och snutten åtminstone utomhus. Har flickan eller mamman någon form av autismspektrumstörning tro?

  • YummyMami
    YummyMami skrev 2012-06-17 20:39:24 följande:
    [quote=65387607][quote-nick]YummyMami skrev 2012-06-16 16:30:14 följande:[/quote-nick]



    Såg att mitt svar kom aldrig med, men kortfattat. De där med nappen är knasigt, rester rätt så normalt.[/quote]

    Och nu såg jag att jag svarat och sen citera? Jag var inte full XD
Svar på tråden Hur länge får man...?