feliis skrev 2012-06-20 15:55:46 följande:
Hur ser egentligen "journalen" eller vad det är ut, den som personalen har att tillgå innan man går in till en ny patient? Jag förstår att det är väldigt mycket att göra på BB, men för mig hade det lilla steget att ta reda på om jag ammar eller ej och huruvida jag har en pojke eller flicka göra mycket. Jag fick och får inte amma pga mediciner jag måste ta, detta har beslutats i samråd med barnmorska, egen doktor och specialist på kvinnokliniken, ändå fick jag hur många gånger som helst förklara för personalen på BB att jag inte ammar varpå jag kände behov att förklara/försvara mig då jag som "ung" mamma inte vill att man tror jag flaskmatar av lättja eller för att jag inte vill förstöra tuttarna typ. Många gånger blev jag tillsagd att lägga barnet till bröstet då hen var orolig eller ledsen och nån var hos mig, som om detta bröst var den enda eller åtminstone bästa tröst jag kunde ge mitt barn och när jag nu inte kunde det kände jag mig väldigt otillräcklig varje gång. Många gånger togs också för givet att barnet var en pojke, att man inte har koll på alla ungar förstår jag men fråga då hur hen mår istället för han, att gissa baserat på klädsel eller nåt (?) blir bara fånigt och spär på känslan av att vara på ett löpande band och inte vara viktig eller intressant.
Ytterligare en gång detta med amniingen - vid hemgångsinformationen pratade en tant sig varm i säkert en halvtimme om hur fantastisk amningen är, värsta mirakelkuren. Hon kom in på att prata om att alla hittar sin egen stil, vissa liggande och andra sittande etc, och beslutade att fråga runt i rummet där vi och ett dussin andra familjer satt om ifall vi hittat vårt sätt än och vad vi föredrog. Jag var den första hon frågade och jag var också den enda i rummet som inte alls ammade, när jag svarade att jag inte ammar skämdes jag och ville liksom försvara mig inför alla andra och förklara varför och att det är av medicinska skäl. Istället fortsatte hon fråga alla andra och alla andra hade ju hittat hem någorlunda i amningen och var supernöjda, inte ett ord nämndes om flaskmatning mer än att "alla inte kan amma och då finns andra alternativ som får duga, lycka till".
Tio dagar efter snitt, fyra dagar efter hemgång, fick jag åka in akut med en infektion i snittet som jag tror kunde förhindrats om någon tagit mig på allvar redan på BB där jag flertalet gånger förklarade att smärtan som börjat avta blivit mer intensiv kring ett par stygn igen och att det kändes som om stygnen gick upp. Först dagen före hemgång då jag nämnt detta flera gånger tittade en läkare på det och sa att det var helt normalt men det var det ju inte, man kunde känna genom bandageringen att huden delat på sig, jag vätskade massor och hade fruktansvärt ont. Iaf några dagar senare åkte jag till kvinnoakuten efter att min barnmorska tittat på det och sett att jag var svullen som en falukorv, där konstaterades att jag hade en infektion i kroppen men man ville inte dränera på vätska utan skickade hem mig sådan. Samma natt sprack jag, det var blod i hela sängen, på hela dottern, hela jag dröp av blod och jag stod i duschen i en halvtimme och pumpade ut blod ur magen. Jag var skräckslagen och ringde numret jag fått på KK, där blev jag tillsagd att inte ringa dit med akuta ärenden och att det ju var bra att vätskan kom ut själv så de slapp dränera. Ja, hurra! Visst fick jag antibiotika och blev så småningom någorlunda pigg igen efter att ha kunnat pumpa ut blod ur magen med jämna mellanrum i ett par veckor men ärret är fult och ojämnt och framförallt bemötandet kring något som var uppenbart fel redan på BB och framåt till då det sprack var väldigt förminskande och förnedrande. Jo visst var man kanske extra känslig som nyförlöst men snälla ta hänsyn till det om ni ska jobba med gravida och nyförlösta, silkesvantar för fan!
Vilken tråkig bb erfarenhet! Det finns en skrift från amningscentrum "till dig som inte ammar" som jag har gett på bb några gånger. Läs den gärna och kommentera om det är något som du hade tyckt va bra i den situationen. Jag kommer jobba med att stärka föräldrarna oavsett om de ammar eller ej för att bli nedtryckt som nybliven förälder mår ingen bra av.
http://www.karolinska.se/upload/Kvinnokliniken/Till%20dig%20som%20inte%20ammar.pdf
Där jag jobbar har vi tillgång till mödravårdsjournalen och förlossningsjournalen på alla pat. När man kommer på sitt pass får man en översiktslista över avdelningen i handen, där står: - Pat namn - paritet (antal barn)- uppskattad blödningsmängd under förlossningen-tidpunkten för födelsen- förlossningssätt + ev komplikationer, bristningar - barnets kön, vikt och eventuella observationer
När jag läser på en pat första gången brukar jag skumma igenom mödravårdsjournalen, läsa sammanfattningen där det står några rador om förväntningar inför BB vården. Sen kollar jag förlossningsjornalen och noterar om det var något avvikande, ex långvarig vattenavg. Sen kollar jag på obslistan och sist får jag muntlig rapport av bm som går av sitt pass.
