Vad kan tjejen ha på lur?

Mamman måste inte komma på samarbetssamtalen. Men det ser inte så bra ut att hon inte vill lösa situationen och du kan ju alltid prata med dem och få råd.

Tänkte på en till sak.

Hon vill bra ha kontakt via Facebook. Kan man kräva av henne en mer seriösare kontakt, t.ex. telefonsamtal? är det något man kan ta upp med familjerätten?

Att ta föräldramötet på dagis via sms känns lite... njaaa va!  

Kul att du svarat. Det bästa du kan göra är att ta tag i faderskapet, boka in en tid på familjerätten och skriv på papper om faderskap redan nu, då är du pappa från dag ett. Hon måste såklart vara med. Detta förutsätter även att du är säker på att du är pappa.

Sedan, man kan få mage från en dag till en annan. Kanske stämmer hennes historia, och att hon varit chockad i en månad eller så. Den riktiga bebismagen brukar först dyka upp kring v. 20, i alla fall hos förstföderskor. Jag menar inte att förringa, men kanske tänka sig in i hur hon tänkt om hon egentligen är vettig. Kanske kom allt som en chock och att hon inte vet hur hon ska hantera allt? Försök ge henne lite distans kanske just nu, fråga om du kan göra nåt för att hjälpa till, erbjud henne att åka och bebisshoppa gemensamt osv? Är hon bara otrevlig då så kanske det inte är någon ide, men hon är kanske jätterädd och orolig med alla hormoner som hör till? Försök bygg upp förtroende om du orkar? Du ska självfallet inte behöva göra det om du känner dig tveksam, men om du har tid och ork och tror att det kan göra saken bättre?

Ja, lycka till i alla fall, låt det gå via Facebook just nu och fokusera på tiden här och nu läste en studie om hur män och kvinnor såg på barn och där passar du klockrent in, du fokuserar på det större barnet som pappa (mamman på spädbarnet), ett sidospår nu bara, men läs lite om spädbarn, hur de funkar osv, hur umgänge ska gå till och tänk bara på barnets bästa och inte vad du vill, fast du är en viktig person.

TS till att börja med SKALL DU GÖRA EN FADERSKAPSTEST så du vet att ungen är din det kan lika gärna vara någon annans med tanke på brudens beteende, skriv inte på några papper över huvud taget före det är klarlagt. Sedan kan du försöka få umgänge med barnet men utifrån hennes beteende lär det bli så att du tvingas kämpa för det så räkna med att det kommer ta lång tid och att hon kommer göra allt i sin makt för att sabotera dina möjligheter till umgänge.

Jag har mer eller mindre läst det mesta i tråden här men tar upp en trist grej som ändå är viktig: om hon är säker på att det är du som är pappan så kan det skrivas papper innan barnet är född i det fall om det skulle hända mamman något vid födseln. Nu har jag inte klart för mig om man kan begära faderskapstest efter det...

Nu är det iofs två månader kvar tills vårt barn föds. Men hur går dessa faderskapstest till? när mamman kontaktar mig och säger att nu nästa Måndag ska du & jag till familjerätten och skriva papper att du är pappa, jag mamma och detta vårat barn. Ska jag ta upp faderskapstestet då med handläggaren? eller ska jag ringa aktuellt kontor och förboka ett sådant test?

Kommer göra ett test utan tvekan! Men jag tycker att det är jobbigt att stå eye-to-ey inför mamman och kräva detta. Känns tryggare för mig att förvarna familjerätten om detta och att de som är utbildad för detta kan berätta det på bästa sätt. Kanske på ett sätt som låter helt naturligt för mamman som t.ex. "hej, här jag jag lite godis till ert barn" - dåligt exempel, men ni fattar nog vad jag menar...

//Marcus 

Det kan ta upp till 3 månader för svar, men har du tur 3 veckor*

Varför skulle hon vilja ha dig som pappa och ljuga om faderskapet när hon inte vill veta av dig? Sluta stressa henne med dina underliga föreställningar och idéer. Hon måste få lov till att ta det lugnt med barnet! Barnets bästa går före dina omogna önskningar. Låt henne vara och sluta planera för framtiden. Hon hör av sig när barnet är fött och då är det du som hamnar sist och barnet först. Barnet som är känsligt och inte är en jäkla hundvalp som du kan slita loss och visa upp. Sjukt att det finns fler av er.

Är du min bror, TS?

Nej, men han var i nästan samma situation, förutom att han fick veta om graviditeten tidigare och fick vara med på föräldrautbildningen (efter mycket tjat och tjafs).

Han hade ingen relation med tjejen (de umgicks lite, hade sex, men det var inget förhållande), och ville inte ha barnet. Hon behöll. Han bestämde sig för att hänga med på tåget. Nu underlättas det hela av att de bor på samma ort.

Han begärde faderskapstest, som var klart efter några månader. Då skrev de också på om gemensam vårdnad. Han fick fp-dagar, men överlät de flesta på mamman för att hon skulle kunna vara hemma med barnet. Han var ofta hemma hos henne i början, eller så var mamman och barnet hemma hos honom. De träffades minst 5 dagar i veckan, men inte särskilt länge åt gången. Efter en månad eller så fick han börja ta med sig barnet ut, först på en promenad, sen kanske hem till vår mamma eller till en kompis i någon timme. Detta trappades sakta upp, och när barnet var knappt ett halvår började han ha henne en dag i veckan - hämtade henne på morgonen och lämnade henne på kvällen. Några månader efter det började hon sova över hos honom utan sin mamma.

Jag måste säga att jag beundrar min brorsdotters mamma. Ja, hon har varit bitsk och spydig emellanåt, ja, hon har varit motsträvig och inte velat samarbeta i perioder, men hon har satt sig över det och på det stora hela ansträngt sig rejält. Jag hade förmodligen inte alls varit lika generös och haft lika "lätt" att släppa ifrån mig min unge.

Men brorsan har fått släppa en hel del han också. Han hade velat gå mycket fortare fram med umgänge och övernattningar och allt sånt, men fick ge med sig. Nu har han å andra sidan en fin relation med sin drygt ettåring som han har varannan helg och varje onsdag, med siktet på att trappa upp långsamt till varannan vecka.

Mina råd:

Pressa inte om att vara med på förlossningen! Vill hon inte att du ska vara med kan du fråga om det går bra att du sitter i väntrummet och kommer in när allt är klart, men annars ber du att hon ringer när barnet är ute och hon har fått fräscha upp sig lite.

Få hjälp att upprätta ett samarbete och ett umgängesavtal. Det är mycket, mycket lättare att samarbeta om ni har på papper att ni är överens om att du kommer hem till henne tisdag, torsdag, lördag och söndag mellan klockan si och så, än att ni ska hålla på och ringa och bestämma vad som passar.

Visa att du vill vara delaktig, men inte ta över. Om du nu har så gott om pengar kan du till exempel säga till henne "jag skulle gärna vilja köpa en ny barnvagn - vad har du tänkt dig, ungefär?" Och så vara påläst och veta lite vad du själv vill ha och gillar, så det blir en diskussion, inte att hon beställer och du betalar.

Var tydlig med att det är *barnets* bästa du är ute efter, inte ditt eget. Det är skitsamma vad du vill och inte vill. Det är skillnad på "det är mitt barn också, och jag vill ha hen hos mig varje helg" och "det är viktigt för mig att barnet får en chans att knyta an till mig också, jag tror att det är bra för hen att få en relation med mig också".