Min pojkvän vill inte ha sex!

Vi hade också det problemet. Jag slutade känna mig sexig då jag inte fick några reaktioner från hans sida. Han var alltid trött, hade ont i rygg eller axlar och slutade med att vi la oss åt var sitt håll i sängen, vaknade upp och jobbade. Sådär fortsatte det ett tag tills jag kände att nu var bristningsgränsen nära. Jag måste ha närhet, kyssar, smek, sex osv. 
Jag konfronterade honom, grät, var arg och ledsen, förklarade allt hur jag kände och tyckte. Jag sa att jag behövde känna mig sedd i vårt förhållande, men att jag för ett tag var utestängd från den jag älskar och att så kunde det inte fortgå om han ville ha kvar mig. Så vi pratade en bra stund och vi fick säga vad vi behövde säga och jag kan säga att efter vårt samtal så blev det ändringar i förhållandet. Vi blev som nykära igen. Massa kyssar, ordet "älskling" hörde man i nästan varje mening och förhållandet fick en nytändning. 

Så prata med honom och säg exakt så som du känner och tycker, så hoppas jag att det ska lösa sig för dig/er!

Kram 

Jag började röra på mig, sprang 3 ggr i veckan, för att trötta ut mig själv och på så sätt försöka dämpa min lust. Parallellt kommunicerade jag och min partner väldigt mkt om sex. Nu ett halvår senare trivs jag bättre med mig själv, gick ner 5-6 kg, och vi har mer sex. Win-win...o nä, min lust är oförändrad, men min partners inställning och vilja har blivit mkt bättre iom en bra kommunikation. Sen kanske hon har lättare att tända nu när jag är lite mer slimmad i figuren!?

Försök att komma igång tillsammans med något aktivt. Pusha varandra lite!? 

Här en är till med samma problem.. Min pojkvän har också, av olika fyskiska anledningar, fått sämre självförtroende.. Han säger att han älskar mig, tycker jag är sexig o snygg men han "tar" inte i mig på det sättet.. Vi pussas, kramas, ger komlimanger osv, men det tar lixom stopp på den punkten.. Han säger att det beror på han och det han gått igenom, men samtidigt som han nu börjar tveka på att den långa avhållssamheten gjort oss mer till vänner.. KUL!!!
Så jag lider med dig.. Tror väl egentligen att om man verkligen vill vara med varann, men tappat bort lusten nånstans på vägen, måste manantingen början "ävänja" in sig i det igen, även om det känns märkligt i början, gå och prata med någon tillsammans eller helt enkelt vänta o se vad som händer - alt göra slut... =/

Vi gosar, kramas och kysser varandra. Vi har jättebra komunikation, det är just sexet som inte finns där, som jag saknar och behöver! Blir frustrerad också för att jag hela tiden "påminner" honom att gå till gymmet, uppmuntrar till att vi ska ta en promenat tillsammans med hunden men han vill inte! Han bara sitter framför sin jävla dator och trycker i sig saker han inte borde och tycker synd om sig själv typ. Älskar honom jättemycket men han måste ta sig ur sin lilla depprision snart annars blir jag knäpp!

Och jag tror inte egentligen att det är mig det är fel på för jag är ganska snygg, har kanske 4-5 kg för mycket med inom normalvikt och snygg fördelning, tränar nästan varje dag och så. Han säger alltid till mig att han tycker jag är snygg osv så det känns inte som att det finns något jag kan förändra. Det är så frustrerande!!

Du kanske kan hjälpa han få kontakt med någon att prata me. De kan vara svårt att ta sig ur en depression på egen hand