2 söner, kan inte gå vidare över att inte fått "dottern"

På vilket sätt skulle du bli lyckligare med en flicka?  

För mig är det fortfarande oklart hur man kan önska sig ett barn av ett visst kön, men jag förstår ändå hur du och många andra tänker. Jag accepterar och respekterar men jag kan inte förstå själv hur stark känslan är eller varför den finns där. 

Hela mitt liv har jag önskat mig barn, och jag har alltid vetat att jag ska ha barn i framtiden. I mina drömmar har det dock endast funnits 2-4 BARN, alltså jag har aldrig sett om det har varit pojkar eller flickor. För mig har det aldrig spelat någon roll, men jag vet ju inte heller hur det är att ha barn av bara ett kön då jag först var barnlös och så fick jag en av varje. 

Men ni har bara två barn, ni kan ju såklart försöka få fler! Jag tycker det är viktigt att du går och pratar med någon redan nu, även om du inte tycker situationen är tillräckligt "dålig" ännu. Vänta inte tills nästa gång du blir gravid eller får barn utan prata ut redan nu! Kanske det får dig att tänka om och inte längta lika mycket.. Och om du blir gravid en gång till kanske det är en son du önskar dig trots allt?!

Jag vet hur det är att längta efter ett BARN, inte ett kön. Och jag antar att det är ungefär det samma, även om jag själv tycker det är helt skilda saker. Ett barn är ju alltid ett barn, och vi hade inga barn. Runt omkring oss hade vi gravida och föräldrar som verkligen önskade en flicka/pojke och hoppades av hela sitt hjärta. Som absolut inte ville ha en till av det andra könet och för oss är det ett mysterium då vi inte hade NÅGOT barn och skulle ge allt för att få ett barn, medan dessa personer som redan hade barn endast ville ha ett "kön".

Jag anser att barn är en gåva och vi hade sån tur att vi fick 2 barn, ett av varje.
Vi kan inte få barn tillsammans men vi har adopterat. Min dröm var 2-4 barn, jag har nu två men jag känner att jag vill bli familjehem när våra barn blir lite större. Jag har alltid velat ha ett hus "fullt" med ungar, men vägen dit är lång för oss som inte kan få barn och då hjälper jag gärna andra barn här i området som behöver lite extra stöd i vardagen eller som inte kan bo hemma under en obestämd tid. Dessutom känner jag mig ganska nöjd med de två jag har. Jag behöver inga fler "biologiska" barn, däremot ställer jag gärna upp som ytterligare en vuxen i ett barns vardag genom att bli familjehem, kontakthem, eller dyl.

För att sammanfatta det hela: Prata med en psykolog! Det är bra att avlasta sina känslor!  

Adoptera en flicka! Du vill ha en dotter och folk tjatar hål i huvudet på dig om att det är fel. Skit i dem. Barn är barn och de är alla underbara, självklart älskar du dina söner över allt annat. Men vill du ha två söner till? Nej, bäst då att adoptera en flicka.

Va? Ska hon adoptera bara för att få en flicka?? 
Det kommer nog inte lösa hennes problem 

Nej tack! Adoption är inget alternativ för att få en flicka. Tråden handlar o att bearbeta att man inte fått en dotter, inte hur man ska få en.

Vad bra, en adoption är så lång och jobbig och man kan aldrig vara säker på vart barnet kommer ifrån, om det finns SN eller vilket kön barnet har. 

Det är mycket bättre att lära sig att hantera känslorna (genom att prata med någon) än att lösa det genom att skaffa barn! Oavsett biologiskt eller ej. 

Hej.. vill bara börja med att jag känner igen mej grymt mycket i vad du skriver å tänker! jag har oxå 2 fina pojkar :) MEN  tjejen då? 

Vi hade bestämt oss för att skaffa 3 barn, men nu har sambon ångrat sej och vill bara ha våra pojkar.. Känner mej sårad å ledsen över detta.. Jag har ALLTID velat ha en tjej! så är det bara.. Går inte att tala om detta med honom heller, inte om att jag vill ha en tjej utan om ett till barn.. Han orkar inte säger han. jag är i dag 26 å han 39 år.. Ska jag redan ha gjort giort mina barn? Det var ju inte såhära det var tänkt.. Så jag står just nu med dubbla problem i min lilla hjärna :(

Hoppas verkligen på att du får en dotter nästa gång.... Du har tur som har en man/sambo som är med på det...

Känner mej tillock med avis :(

kram 

Googla "extreme gender disappointment" och läs lite av vad som dyker upp. Det är dels artiklar om problemet, men även många inlägg i olika forum av folk som känner likadant, och även mycket om hur de bearbetat det.

Den här är ärlig, lite brutal, men hjälpsam: 

www.in-gender.com/cs/forums/p/143898/1389099.aspx 

jag förstår dig ts. jag väntar mitt andra barn nu och hade bf förra veckan. jag har en pojke som är mitt allt, men en stark hemlig önskan om en flicka den här gången. graviditeterna har varit olika och många är bombis på att det är en tjej. återstår att se när bebisen behagar titta ut.

för oss kommer det garanterat vara stopp efter detta barnet så jag får inga fler chanser.

jag försöker intala mig att det är en pojke och se det som en bonus om det är en flicka. jag vet innerst inne att jag kommer bli överlycklig för en välskapt pojke också, men som du säger så har nästan alla i min omgivning som har två barn fått en av varje och jag vill gärna också det.
jag vet inte varför jag så gärna vill ha en flicka, men det hade varit så roligt med en av varje..    

Du kommer att komma över detta. Man får inte alls som man önskar som du mycket riktigt skriver i tråden dvs en barnlös kanske aldrig får barn men på något sätt tvingas man att komma över detta och acceptera och de flesta gör det och blir lyckliga framöver ändå. Jag själv tex har en syster. Min bästa vän har inget syskon alls, och hon har alltid haft svårt att komma över detta faktum att hon inte har ett syskon. Därför skäms ju jag (so en hund som du skriver) att jag i hemlighet har alltid önskat mig en store bror. Jag hade velat ha ett storasyskon som kunnat beskydda mig osv men jag kommer aldrig få det och det går inte att ändra. Jag kommer aldrig bli lillasyster det är ju en ren omöjlighet eftersom att jag bara har en lillasyster men inget storasyskon (såvida inte mina föräldrar fått barn som de "glömt" att berätta om vilket är helt osannolikt nästan

Man tvingas till acceptans på något sätt ju. Jag har en annan vän som har 3 storebröder. Hon har alltid varit avundsjuk på mig för att hon tror att systerrelationer är bättre och man är mer vänner om man har systrar än om man är tjej och bara har brorsor. Men även hon inser ju att man kan inte få allt man önskar.

Min poäng är att så småningom kommer du komma över det och inse att det är som det är liksom Lycka till.

Jag tycker det är synd att folk skäms så mycket nuförtiden. Det är ok att önska sig en flicka. Det betyder inte att en pojke är mindre älskad.

nej det är verkligen inte okej att vara överlycklig över sin graviditet och önska sig ett friskt barn men att ha en liiiite större önskan åt det ena könet. det är bara att leta bland alla tusentals FL-trådar här så får du se hur mycket otrevligheter som skrivs i dessa trådar.

man ska vara tacksam över att ens kunna bli gravid eftersom det finns så många barnlösa och bla bla bla. precis som att man inte är det bara för att man har en lite större längtan efter det ena könet. därför brukar de flesta vilja hålla sig anonyma som känner så här

Puff!!!!

Hej o hå!
Här är en till med 2 pojkar, och fler barn ska vi inte ha.
Jag kan med ärlighet säga att jag är nöjd och glad över mina pojkar, tycker de är det bästa som finns, men visst sjutton ville jag ha barn av båda könen, och jag tror de flesta vill det just för att uppleva hur det är.

Jag kan också känna ett stick av avund när jag ser små flickor eller när bekanta/släktingar får flickor eftersom det är något jag själv inte har och antagligen aldrig kommer få veta hur det är heller.
Men jag kan berätta hur JAG kommit över det, kanske kan något av följande även hjälpa dig?:

X. Jag har insett hur lyckligt lottad jag är, jag har 2 friska barn och en lycklig familj.

X. Jag hade aldrig en syster, och har insett att jag faktiskt saknat en syster med än vad jag skulle sakna en dotter. Ja, av nån anledning så spelar det faktiskt roll, för det har fått mig att inse att när man tänker efter så finns det alltid nåt man saknar och undrar hur det skulle varit om man haft.

X. Jag har fått uppleva hur det känns att bära och föda fram 2 underbara barn, det kan aldrig någon ta ifrån mig  

X. Det är personligheten hos barn som är viktigare än könet de har, åtminstone för mig. Nu har jag iofs aldrig tyckt det är så roligt att fläta hår o måla naglar, även om jag inte gillar leka med bilar heller   

X. Jag har pratat med många äldre pojkmammor och barn av båda kön-mammor. Har upplevt att en del har bättre relation med sin son än sin dotter, så det  behöver inte alltid vara så att man står närmare det barn av samma kön som en själv.

Sen har jag kanske haft turen att inte få kastat i ansiktet att det är "såå annorlunda (bättre?!) med flickor än pojkar", sen har jag flera bekanta med "bara" pojkar/ flickor och har börjat se det som att man får de barn som är meningen att man ska ha, det hjälper åtminstone mig mycket de dagar jag funderar på hur det skulle vara att ha en flicka.

Lycka till TS!! Tror det är många, många som känner precis som du/vi gör 

 

5 pågar här inte en enda flicka.Nu är jag för gammal för ett till barn.Jag är tacksam över mina pojkar och att de är friska och har hälsan.Få se framemot barnbarn kanske massa flickor där
Se så här,du har varit garvid 2 ggr och gått igenom 9 månaders väntan och fått ha en underbar närhet och känsla då de låg i din mage.Du har fött fram dom med smärta och lustgas,du har ammat dom,bytat/byter blöja,följt/följer deras utveckling.Var nöjd med de pojkar du har och var tacksam över att de är frisk.Inte är du för gammal för att skaffa fler eller....

visst är det provocerande, det värsta jag vet är när föräldrar kallar sina döttrar för "Prinsessor", det får mig att vilja SPY rätt ut!!

har 2 söner och är nu gravid med barn nr 3, ska på r-ul imorgon och då får vi antagligen veta vem som gömmer sig därinne... denna gången har jag gjort upp mig med själv innan, och jag har INTE förväntat mig en flicka som jag gjorde med son nr 2, den besvikelsen jag kände då vill jag aldrig känna igen! (jag hade även svårt att knyta an till honom, vet inte om det beror på dotterlängtan eller förlossningsdepressionen eller en fin blandning!!)

nu är jag mest nojig att något ska vara fel på bebisen!!!
jag har pratat med min bm om min förlossningsdepp efter 2an och hon har remitterat mig till mvc's psykolog, så att det inte ska gå sådär långt som det gjorde efter mitt 2a barn!

jag vill inte behöva sitta igen och stirra på min lilla bebis och undra var han kommer ifrån!
att inte känna något alls var HEMSKT!!!!! vill aldrig uppleva det igen, någonsin! :((

så därför har vi beredskap redan innan förlossningen denna gången..
(hade det tufft efter 1ans förlossning med, men kände ingen besvikelse alls den gången över att han var en han)..

så nu förväntar jag mig ingenting, vågar inte tro något alls! bara HOPPAS för mitt liv att bebisen ska vara välskapt och att resten av graviditeten ska fortlöpa bra och att förlossningen ska gå bra och att vi ska få med oss en levande bebis hem!

det jobbiga är att de som vet om graviditeten runt om oss tjatar om att de hoppas att det ÄR en tjej denna gången..
jag svarar bara att jag hoppas att bebisen mår bra, och att det är vad det är.. <3
har verkligen insett att det är VÅRT BARN och jag blir alldeles gråtmild när jag tänker på alltihopa!
Det är vååårt barn oavsett kön, och jag älskar det lilla livet redan!!! Kanske därför jag också har sådan oro att något inte är som det ska!
(Hade inga känslor innan förlossningarna med något av de 2 barnen vi har, med 1a barnet fick jag känslor först när han var 2mån, och med 2a så kom det när jag började må bättre,efter att han var 8mån)..

Jag har verkligen rannsakat mig själv, och försökt bearbeta vad det är som gör att jag så gärna ville ha en dotter..
Mycket är för att jag hade ett sådant starkt band till min pappa, men han var frånvarande under större delen av min uppväxt, min mamma har jag ingen vidare bra kontakt med idag tyvärr..
Den enda familjemedlemmen som jag står riktigt nära är min kära syster!
 - Så kanske där är varför..

Jag skiter i flätor, naglar, klänningar (även om jag gillar sådant!) så är det inte därför som jag önskar mig en dotter..
Jag vill få uppleva det bästa av 2 världar - att få barn av båda könen känns för mig ultimat!!!

Är detta nu en 3e pojke, så kommer vi att åka utomlands och försöka få en dotter via pgd.
Min man är inte sååå positivt inställd till det hela, mest pga kostnaderna... men han gör det för min skull!
För honom spelar det ingen som helst roll om vi får 10 pojkar och 0 döttrar, han är glad för de barn vi får! Vilket är en jättesund inställning, jag vet det! Han är uppvuxen med 2 stadiga föräldrar, 3 syskon - 2 bröder och 1 syster.
Gott nätverk runt familjen osv.

Jag hade det inte så, och jag vet inte om det kanske är den där lilla flickan i mig själv som jag vill återgälda allting jag själv inte fick, genom att ge en dotter allt det där.. 
Att ge en dotter den där uppväxten jag själv inte fick, kan ju mycket väl ligga något i det också!

Man får gå in i sig själv och söka sina svar..!
 
Nu har jag svamlat tillräckligt, men jag hoppas för din skull ts att du får möjlighet till att rannsaka dig själv och fundera på varför det är viktigt med en dotter.. vilka orsaker som kan ligga bakom det hela.. :))

Stor kram till dig!! 

Tror det ligger mycket i det du säger om uppväxten. Jag har en pojke och en flicka som jag älskar precis lika mycket och precis på samma sätt. Ändå önskar jag mig innerligt en till flicka. Jag känner också en stark vilja att ge en dotter det jag inte fick.

Förstår dig.Hoppas ni fick en dotter.