kris
Hej!
Jag och min flickvän har varit tillsammans ett bra tag nu. Vi har tyvärr ett distansförhållande då hon arbetar på annan ort. Jobbigt tycker jag! Men man får göra det bästa av situationen.
För ett halvår sedan blev hon gravid och allt kändes jättesuperbra! Planen var att hon skulle flytta in till mig nu i sommar och vi planerade jättemycket för framtiden!
Plötsligt ändrades allt då barnet i magen inte överlevde, det blev ett sent missfall i ca. v 31! Min värld rasade samman. Jag blev jätteledsen, och det blev givetvis min tjej också!
Vi är väldigt olika personer och hanterar sorgearbetet olika - jag pratar gärna om det med alla människor ofta och så. Jag tror jag läker mig själv så. Hon däremot stänger allt inne i sig, och vill helst inte prata om det som hänt med mig. Jag vet att hon pratar med sina föräldrar om det i och för sig! "Vi kan inte sitta och älta detta i flera månader utan måste gå vidare i livet" säger hon till mig.
Hon har nu bestämt sig för att jobba kvar där hon jobbar ett tag för hon vill inte flytta hit och bara sitta och inte ha nån sysselsättning. Rätt förståligt ändå, kanske!
Jag tänker som så att det är vi som gått igenom detta och bör berarbeta det tillsammans, men hon vill gå vidare! Jag skulle vilja, om det går, ta reda på varför barnet inte överlevde. Det har gjorts obduktion och man kan inte hitta något uppenbart. Man kan se om det är någon i min flickväns kropp som orsakat det, men då måste min flickvän genomgå undersökningar och det tvärvägrar hon just nu! Det känns som hon stänger ute mig från henne och hennes sorgarbete. Jag vill bara hjälpa henne, och mig själv, igenom detta.
Jag säger ofta att jag vill ha henne här nära mig och att jag saknar henne jättemycket! Det känns nästan som hon blir besvärad då och tycker jag är jobbig! "Ja, men jag måste ju jobba för att tjäna pengar och nu är det detta jobbet jag har så vad kan jag göra åt det?" får jag ofta som svar.
Hon har även sagt att hon vet inte om hon kommer trivas här men har lovat att prova att bo med mig en tid om några månader. trivs hon inte kommer hon flytta dit hon bor nu igen! Då får vi gå skilda vägar för jag känner mig för rotad där jag bor och vill inte flytta dit! (Vi är båda från den ort jag bor i nu, men hon flyttade iväg för ett jobb,)
Jag börjar att fundera på om detta är hållbart! Är det någon som har erfarenhet av kriser?