Bebis kommer inte till ro på kvällen

min son är 4 1/2 nu och är likadan på kvällarna... tror det är en fas där dom vill vara vakna längre för att det händer saker men samtidigt vill sova för att dom är trötta. bara att göra det bästa av situationen och vänta på att det vänder =)

Vår son knölade också en del vid nattningen i precis den åldern. Jag hade ammat tills sömns varje kväll dittills. Men plötsligt somnade han inte längre av amningen. Han åt superfort samtidigt som han viftade med armarna, som om han ville hålla sig vaken. Men eftersom jag liggammade så låg jag helt enkelt kvar (i mörkt rum) när han hade ammat klart och buffade honom istället i rumpan och sjöng tills han somnade. Det kunde ta alltifrån 20 min till en timme. Den här jobbiga fasen varade 2-3 veckor ungefär, sen gick den över.
Men sonen blev aldrig ledsen. Han var mer sprallig och vild...

Det är vanligt i den åldern. Mitt tips så här i rätt varma sommarkvällar är att helt enkelt ta en rask promenad i bärsele som din totte verkar trivas i. Vi har sjalat och det har fungerat klockrent vid alla "svårt-att-somna"-perioder, i sjalen och så en promenad. Det är skönt för egen del också.

Kan bero på allergi.

Symtom kan då vara irritation, gråt, oro, rastlöshet och överaktivitet. Vanligt är mjölkproteinallergi bland små barn. Det gör ont i deras små magar.

Jo, det är väl helt normalt. De flesta bebisar har väl kvällsoro. Själv låg jag i soffan och ammade varje kväll mellan fem och elva. 
Följande gjorde henne dock kinkig under amningen:
Hon blev mätt  - då höll hennes pappa henne vid köksfläkten en stund, det lugnade henne och jag fick vila några minuter. Sedan ville hon snutta igen efter en liten stund.
Hon behövde rapa - samma sak där. Sitta i pappas famn under fläkten en stund.
När hon fick sin första förkylning och var täppt fast då var det likadant vid alla sovtillfällen under dagen så det är nog inte problemet för dig.
Fortsätt med att svara på hennes behov så gott du kan, ta upp henne en snabbis kanske testa med fläkten och förekom henne med att försöka lägga henne innan hon blir hysteriskt övertrött. Vill hon inte så ta upp henne en stund till. Som de andra också säger, det går över... det kommer nya problem :)

Lycka till!     

Tack för alla svar! Skönt att höra att det troligtvis är något som går över.

Jag tror inte att det är allergi, men om det inte går över får jag kanske överväga det igen.

Igår fick jag för mig att hon blev upprörd för att det kom mjölk när hon bara ville snutta för tröst. Jag ammar bara från det ena bröstet, för hon gillar inte det andra, så jag gav henne det "tomma". Då snuttade hon en timme och sedan somnade hon.

Stjärnglans: Var det ljudet från köksfläkten som lugnade?

Flickan och kråkan: Kunde du ta ur din bebis ur sjalen när den hade somnat?

Låter väldigt typiskt för åldern, de går ju igenom en av de jobbigaste utvecklingsfaserna nu och det är vanligt att de beter sig just så här. Jag säger nog som Flickan och kråkan, testa att ta ut henne på en promenad och se om hon somnar.

Vi har förövrigt kunnat lirka ur våra ur sjal/sele när de blivit lite äldre (typ i den här åldern) men inte när de var nyfödda däremot. Bara de sover riktigt ordentligt så bör det gå!

Tycker inte heller det låter som allergi eftersom det började nu och inte varit några problem innan. Det är ju inget fel bara för att bebisar är lite oroliga i perioder, tvärtom är det ju högst normalt.

Vår son somnade från nyfödd vid bröstet i soffan med oss och vi kunde sitta kvar och kolla på TV. Sedan när han var 3,5 månader och mer medveten om omgivningen ville han bli nattad i sovrummet och tidigare än innan, ca 20. Jag ammade fortfarande till sömns i ca en månad till och trivdes med det. Jag läste bok medan han låg och slumrade och snuttade det var superskönt. Vid ca 4,5 månader en kväll släppte han plötsligt bröstet när han höll på att somna in och var missnöjd. Det jag gjorde då var att prova att vagga honom i famnen sådär att man guppar bebisen upp och ner och samtidigt byter vikt på fötterna. Det funkade på första försöket och sedan dess är det bara så han somnar för natten. Nu har vi en pilatesboll som vi guppar honom på, han väger ändå 9kg... Visst vi trassalar ibland med lite guppande, lite amning och sen guppande igen men det är alltid när vi vaggar som han somnar för natten.

På dagarna funkar vagn och sjal också.   

Hoppas ni snart hittar vad som funkar för er.  

Min 4 månaders har också fått svårare att komma till ro och somna. Jag lägger honom i vagnen (sängen står på ovanvåningen), spelar hans speldosa och håller nappen på plats utan att titta på honom eller prata med honom men så att han ser mig. Då slocknar han på ett par minuter. (Obs jag tvångshåller inte nappen på en gallskrikande bebis, han är lugn men lite gnällig och viftar ut nappen om man inte håller den på plats, skriker han tar jag självklart upp honom) När sambon ska lägga honom grejar han liksom för mycket, tar upp honom igen, pratar med honom osv. Då kan han hålla sig vaken i timmar och gnälla. 

Tack! Intressant att höra hur andra har gjort. Vi har haft några bättre kvällar och några sämre, men hon har under de senaste dagarna börjat skratta, rulla, sträcker sig efter saker, är lite rädd för främmande, drömmer mardrömmar både på dagen och natten... så det är nog en hel del som ska bearbetas vid dagens slut!

Ah, det låter som min tjej. Hon har alltid haft svårt att somna för hon har sovit mkt på dagen, men nu vid snart 5 mån är hon värre än värst. Kan gå till 24-01 innan hon slocknar!

Precis inne i en liknande period, sonen blir 5 månader om några dagar och han har nu varit sån i ca två veckor.

Innan somnade han gott i sen egna säng efter mat och ren blöja samt en kort rimsaga. Han somnade inte alltid direkt men kunde ligga i sängen sjlv ndå tills han somnade.

Nu somnar han runt sju halv åtta vart som men vaknar med ett rent gallskrik efter bara nån timme. Sen är han omöjlig att lägga igen på det vanliga visen. Han vill vara uppe och helst leka. Han somnar först igen vid 22 och då vaggandes i famnen. Sen kan jag lägga ner honom i sängen och han sover till 4 halv fem på morgonen. Efter det målet blir han kvar i vår säng då han bara gråter i sin.

Tror inte på allergi utan det verkar vara väldigt vanligt just för åldern och det handlar nog mest om närhet och att en viss egen vilja börjar träda fram :)

Det gick över med min fösta son på några veckor bara man hade tålamodet att försöka med samma rutiner som man brukade innan.

Så jag hoppas det med denna sonen med:)

Lycka till!