Ingen stabilitet för sonen.
Jag och min (då) sambo gick isär för bara ca 3 månader sen. Vi har en son på 3,5 år.
Vi har gjort allt i takt för sonen för att ha växelvist boende. Det har varit gungigt från början då särbon haft jobb, blivit arbetslös och nu har jobb igen. Sonen har då vv haft mina tider på dagis, samma som alltid men börjat efter pappans tider vv.
Pappans veckor- först 10 timmar/dag. Sen 15h/vecka. Nu bara mitt schema då pappan fått natt jobb och inte kan ha sonen på vardagarna längre.
Det känns väldigt ostabilt för sonen som far runt som en vante vv. Inga rutiner alls.
Nu är detta ett sommar-vik. så vi vet ju inte om det kommer fortsätta längre än ca 8 veckor men sonen är väldigt förvirrad och jag funderar på om jag ska be att få ha honom heltid. I fortsättningen också.
Jag vill verkligen ha växelvist boende för sonen, han behöver oss båda men det börjar kännas för stökigt för honom.
Vi bor även på samma gata i stort sett så det är ju inga problem för dem att ses på dagarna.
Jag ska till BoM-psykologiska mottagningen till veckan. Han sa sist att vi måste ordna rutiner utefter ändringarna igen. Det får inte bli för osäkert för sonen. Därför tänker jag lite runt detta med att han är hos mig heltid även på papper eller om jag återigen ska avvakta för att se vart pappans jobb leder..
Så svårt att veta vad som är bäst för sonen. Pappan är ganska slapp och tänker inte längre än till igår. Planering finns inte för honom.
En helg sa han att sonen skulle vara hos mig men igår sa han att han vill ha sonen varje helg för att ha honom så mycket han kan. Fast då vill han kunna säga att han inte kan nån gång också.
Detta blev extremt rörigt. Det är ju mitt huvud också nu.
Nån tanke från nån?