Som rubriken lyder.. Hur har era tankar gått? Hur har ni lagt fertilitetsbehandlingarna bakom er? Hur upplevde ni det steget? Jättetacksam för alla funderingar och kommentarer.. Tycker det är ett svårt val om man ska avsluta behandlingarna och välja adoption.
Jag kommer inte kunna få barn från mina ägg utan det är fortsatt äggdonation som alternativt gäller för oss.
Ligger nu här på hotellrummet i Taipei och lyssnar på två små underbara sovande barn, äntligen är vi en familj och det känns helt rätt! :)
Tack! :)
Låter helt underbart TomMon.
Hur var första mötet? Och grattis. :)
Vi är såå exalterade över adoptionen, vi har medgivande för enskilt barn och syskon.
Tänk om ett år är vi kanske 4 i familjen. Helt ofattbart nu.
Tack! Det gick över all förväntan. De kallade oss mamma och pappa direkt och tydde sig från första stund till oss, Taiwan förbereder barnen mycket väl inför adoptionen. De är otroligt väluppfostrade. Visst har det trotsats en del, men absolut inte så mycket som vi trott, inte än. Får se hur det går på flyget hem imorgon! :)
Förstår att ni tycker det är ett svårt val.
För 2,5 år sen stod vi inför samma val. donation/adoption.
Men vi bestämde oss ganska snabbt för att vi ville adoptera istället för att göra behandlingar även om vi visste att det antagligen skulle ta längre tid. För oss kändes det inte rätt att göra donation helt enkelt.
Med tiden blev tanken på att få vara gravid mindre viktig. Det var en sorg att inte bli gravid och att inte få biologiska barn, men sorgen bearbetades och suddades alltmer ut. Adoptionsresan började kännas mer lockande och häftigt, fantastiskt sätt att få barn på. (Skönt att slippa sjukvården också.)
Om några månader åker vi och hämtar vår son i Taiwan! Världens sötaste lille kille! :)
Lycka till i ert beslut!
Jag skrev ett inlägg på min blogg om det idag.
www.enfamilj.blogg.se
Resan tog sammanlagt 24 h och gick över förväntan, även om det var sjukt tröttsamt. Den längsta flygsträckan tog 13 h och där sov de 8 h. Resterande 5 var fyllda av lek, rastlöshet, trots och lite gråt.
Vi var rätt trötta när vi kom hem, men vi fick rätt på jetlaggen redan dagen efter, skönt. Nu har vi varit hemma i 5 dagar och allt går bra. De bråkar mycket med varandra, men med 15 månader emellan dem är det kanske inget ovanligt. Rutinerna börjar vi få bra koll på, även om vi fortfarande sover på golvet i deras rum för tryggheten. De är helt underbara och sjukt påfrestande på samma gång, helt normala barn med andra ord! ;)