• garttin80

    Min mamma har stulit min 12-åring!

    Min 12-åring är en riktig madam. En kort beskrivning av henne:
    Hon är vansinnigt envis, spelar mer än gärna ut oss föräldrar mot varandra (separerade sedan flera år).
    Bryter mot dom flesta regler som sätts i detta hus.
    Som tex att skaffa en Facebook i falskt namn fast det är absolut förbjudet enligt oss föräldrar eftersom vi vill veta vad hon pysslar med.
    Säger jag åtta ska kompisarna hem så går dom nio. Om jag inte tar ett jättegräl med henne inför hennes vänner.
    Ljuger mer än gärna om onödiga saker.
    Säger att hennes vänner gör si och så hemska saker, men aldrig hon, fast i själva verket är det hon som gör det.
    Snattat har hon gjort ett par gånger. (Tog med henne tillbaka och hon fick göra rätt för sig och be om ursäkt)
    Skäller ut mig för att jag bara sitter på min feta röv medan hon får sköta allt i hushållet. Jag är höggravid och ber henne diska eller kanske tvätta en maskin tvätt i veckan/städa sitt rum en gång varannan vecka.

    Nu är det så här att jag tyckte att jag totalt förlorat greppet om henne när hon alltid får utbrott innan jag ens hunnit svara på hennes frågor och till sist talade jag om för henne att nu är det upp till dig lilla gumman. Du sätter dina egna regler, du styr ditt eget liv, vill du flytta till din pappa så varsågod! Var ute på kvällarna, visst.
    Men, det här betyder också att du förlorar vissa rättigheter och skyldigheter gentemot din familj. Vi skulle på semester, den blev inställd. Hon blev av med sin mobil för hon missbrukade den mm mm.

    Detta är helt ok för henne, utegångsförbud, mobilförbud, dataförbud eller annan bestraffning fungerar absolut inte på henne.
    Beröm fungerar inte heller.
    Faktiskt ingenting fungerar annat än att låta henne hållas...
    Jag ska inte säga att det här är sånt som försiggår jämt, men ofta är det precis så här situationen ser ut.

    Nu pratade jag med min mamma för tre veckor sedan om hur det var, då säger hon att jag inte orkar med henne för att jag är gravid och att jag bara är dum mot mitt barn.
    Hon träffar oss två ca en gång i veckan i en timme tillsammans. Ibland är jag irriterad på min dotter eftersom hon varit väldigt dum och då döljer jag ju självklart inte det bara för att min mamma är här. Men hon ser inte/aldrig när jag är snäll mot henne!
    Då tog hon med sig min dotter hem, sa att hon kunde bo där tills vidare för då kanske jag får vila mig lite och allt blir bra.
    Ok, för det första, hon har INGA regler, min dotter styr dem totalt. Hon fick sitta vid datorn och skaffa ett google+ konto fastän hon är för liten för det. Hon får härja med alla hur som helst och när dom blir irriterade så skäller min mamma ut dem, inte min dotter.
    Idag sa jag att jag vill att hon kommer hem för jag saknar henne faktiskt, då säger min mamma bara, ja det får vi allt se. Hon vill inte hem!!!!!!!
    Nej, det skulle inte jag heller vilja om allt blir serverat på silverfat!
    Förra veckan var hon med sin pappa, det tyckte inte min mamma var bra utan hon försökte på alla sätt få henne att stanna kvar hos henne ist. Jag sa att hon har ju faktiskt ett syskon oxå, det är väl bra om dom får vara tillsammans någon gång. Jo, men pappan ifråga är lite slapp... Ja, men då är väl det mitt ansvar att prata med pappan, jag kan ju inte ta ifrån honom barnen för att min mamma tycker saker???

    Vad i hela friden ska jag göra för att det här ska lösa sig så lätt som möjligt?

  • Svar på tråden Min mamma har stulit min 12-åring!
  • Mariohn

    Det låter inte som en skön sits alls. Och din dotter låter som jag när jag var 12. Mitt tips är att du tar ett snack med din mamma. Det är din dotter och det är jättebra att din mamma älskar henne och vill hjälpa till men hon gör faktiskt inte det genom att ta över på det viset. Hon hjälper henne bäst genom att visa upp enad front med dig! 

    Din dotter ska hem till dig och när du fått hem henne föreslår jag att ni tar ett långt snack på vänskaplig men ändå auktoritär nivå. Det ÄR du som bestämmer reglerna. Men ge henne en chans att förklara vad hon tycker om dem och få henne att känna att hon faktiskt har inflytande över sitt eget liv. Låt henne förklara varför kompisarna stannar längre än bestämt osv. Det låter nämligen som om ni fastnat i en ond spiral där hon provocerar för att hon kan och för att hon håller på att bli vuxen och kräver att få styra över sig själv. Det är faktiskt ganska sunt egentligen.

    Tror du inte att det kan fungera? Just att ta ett snack och låta henne vara med och bestämma reglerna på ett sätt som ni båda förstår?  


  • Hannah76

    Åh vad jobbigt det låter.

    Har du fått någon hjälp från tex skolan?
    Finns det möjlighet att ni vuxna runt henne kan sätta er ner o prata o komma fram till gemensamma regler? Och självklart gemensamt prata med henne?

  • garttin80

    Skolan har varit med, men dom har ju inte bekymmer med henne på samma sätt som vi.
    Jag anser att olika regler när det är varannan vecka rör till det för henne. Har försökt säga det till pappan oxå, men han vill inte ändra på boendet för vår dotters skull.

    Har iaf varit och hälsat på henne idag. Hon ville inte med hem och jag talade om för min mamma att jag gärna vill ha hem henne eftersom vi bara skjuter allt framåt, men hon tycker det är bättre att bara rida ut stormen.
    Jag vet faktiskt inte, leder det till något bättre?
    Snart har jag en nyfödd på armen och att behöva lösa problem då som jag hellre löser nu känns inte bra...

  • Airhostess

    På ett sätt är det bra att din mamma vill ha henne och hon försöker nog vara "kompis" med henne för att hon ser/tror att det är det enda som fungerar för tillfället. Bättre än att hon rymmer eller liknande :-/

    Tajmingen är juh dålig iom att du snart ska föda så jag lider verkligen med dig..

    Det bästa kanske hade varit om din mamma flyttade in med er ett tag om ni kan/vill OCH att du och mamman tar ett ordentligt snack med varandra och bildare en enad front mot dottern med ungefär samma regler.

    Pappan kan du inte påverka och jag tror inte heller att problemet ligger där. Mina föräldrar hade helt olika sätt och jag kände mig ändå trygg när jag växte upp.

    Den största inverkar/påverkan har kompisar i den åldern och jag skulle snarare titta närmare på vilka hon umgås med? Aktivera henne skriva in henne på nån aktivitet där hon kan träffa nya kompisar..

    Kan också va att hon har börjat intressara sig för killar?

    Gräv på djupet och bortse/ignorera hennes kaxighet för att se vad det egentligen handlar om..Om du kan ring och prata med hennes kompisars mammor så kan u säkert få lite info där också..

    Be dem mammorna fråga ut sina döttrar/söner om det är något speciellt som händer med din dotter nu och var inte för stolt för att gräva  och iom det framstå som en mamma utan ev. koll.

    Stor Kram                    

     

Svar på tråden Min mamma har stulit min 12-åring!