Hur ska jag göra?!

Jag har tyvärr ingen bra hjälp, kanske kontakta BUP för hjälp åt dig och dottern?
Men vad är han för karl att ha kvar om han hotar med att lämna när ni fått problem !? Jag hade nog sparkat ut han!

Håller med ovanstående att din sambo är ju en fåntratt minst sagt. Håller med om att det kan vara bra att kontakta BUP just för att du mår som du mår och för att du ska få handfasta, konkreta råd. Jag tror på fullaste allvar inte att det är något märkligt med din flicka. 4-åringar har en tendens att vara rätt viljestarka och dessutom börja tänka mycket själv och sätta "hårt mot hårt" så att säga. Och självklart kommer hon att utnyttja det faktum att hon känner din osäkerhet. Hotar du henne? Det är ju ofta så de lär sig att själva hota. Jag menar alltså inte att du eller någon annan i hennes närhet hotar henne till livet eller liknande, utan med mer "harmlösa" saker som så att säga lärt henne metoden "hot".

Du behöver självklart ta kontroll. Det gör du genom att vara helt ärlig med din dotter och sätta gränser - konkret, inte genom att enbart säga eller hota. Är hon arg och hotar med att slå, så bekräfta det hon känner. Helt OK att tycka att du har helt fel och är världens dummaste, men slå det får hon inte. Hindra henne om hon göra det och var tydlig med detta. Bli inte arg på henne för att hon är arg eller upprörd. Försök inte övertyga henne att hon har fel och du har rätt utan låt henne tycka och känna vad hon vill, men hindra henne från att agera på sätt som är oacceptabelt - som att t.ex. slå. Det är ok att tycka och känna en massa, men inte agera hur som helst i sina känslor.

Små barn gör inte som man säger, de gör som man gör. Jag har en 3-åring och en 4½-åring. Jag förväntar mig inte att de gör som jag säger. jag blir glad om de gör det, men jag förväntar mig det inte generellt. Jag säger till max två gånger sedan hindrar jag, lyfter bort dem eller föremålet eller vad det nu månde vara. Undvik att tjata. Agera genom att sätta konkreta gränser så att säga. Att barn skrattar arga föräldrar rakt upp i ansiktet kan kännas grymt provocerande, men är ofta en försvarsmekanism hos barn. 

Så här säger psykologiguiden om 4-åringar:
http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=49&Barns-utveckling-4-6-ar

När min äldsta var runt just 4 år så tände han på en nanosekund på - från vår vinkel - bagateller. Kunde börja fäkta, slå och sparka. Idag är han som sagt 4½ och är tillbaka i sitt vanliga harmoniska jag igen  . och det är en kille som är väldigt sansad och lugn generellt, men just runt 4 så var det mycket känslor som svallade. Lillebror har ett helt annat humör (temperamentsfull minst sagt  ) och en helt annan personlighet.    
       

Ett tipps bara när det gäller det där om att hon inte vet om att han är hennes biologiska pappa, ta det redan nu innan hon riktigt fattar innebörden av biologisk och inte.
Jag kan lova dig att ni gör henne en björntjänst genom att inte ta det redan nu, det kommer göra ont i henne när ni ska berätta det om hon är äldre.
Ni behöver inte göra någon stor grej av det hela utan berätta bara att hon har en till pappa men han av olika anledningar inte kan träffa henne just nu och att då är det ju jätte bra att hon har en till pappa som finns där för henne.

Kan det vara så att din dotter är inne i trotts åldern, då kan det vara bra att vara lite hårdare och väldigt konsekvent mot henne. 

Tack så mkt för era svar! Jag har spånat runt lite på internet och vi har läst och läst, det fanns en sak som stämde in väldigt bra på min dotter å det var att hon kan ha svårt och hantera sina impuls samt att hon har lite'social dominans'. Vi har läst mkt hur man ska agera å lära barnet, Vi gör ett försök, blir det ingen bättring vänder jag mig till BUP. Känns bra att man kan dela med sig och få skriva av sig lite :) Ha en bra kväll alla!