Jag kan förstå att vissa ungar har funktionshinder, men...

Senast i forrgar var jag ute med en kompis och hennes 3aring och shoppade - dom gick till bussen, sen gick vi i affarer ngn timme, lunchpaus, affarer ngn timme till, glasspaus, handlade mat, sen gick vi till bussen och dom gick fran bussen hem. Tjejen klagade inte, for att hon ar van vid att ga. Tankte inte riktigt pa att raknas som "tortyr" att inte ha med en vagn till henne...  

Känner igen mig väl!! Har 3 barn med autism och har en blogg. Där finns ett inlägg om just autism och förståelse vid osynliga handikapp.
www.orkidemamman.blogspot.com

Tänk om man kunde sluta döma efter utseende osv. Jag har en dotter med lindrig utv störning m diverse tilläggs diagnoser och jag har hela tiden innan diagnos fått höra att de är inget med henne hon är ju så go och söt! Oja frågan är ju hur tror dem funktionshindrade människor ser ut och beter sig. Är dem fula och otäcka? Grrrr man blir så trött. Jag skulle inte reagera på om det kommer en 8 åring i en vagn, men jag skulle tänka/ undrar vad det är för ev funktionshinder.

Folk tror att personer med funktionshinder ser ut och beter sig som killen vi träffade på bussen idag, han var högljudd, satt i rullstol och hade svårt att styra sin kropp pga. spactistet, pratade "konstigt" dvs. otydligt och hade troligen även ett intelektuellt funktionshinder också. Gärna så ska de dreggla också så det blir tydligt ja och minst en assistent i släptåg som man ska le emot och nicka lite förstående över att den personen är en ängel som är så snäll och tar hand om den funktionshindrade... nej jag är inte alls trött på mångas fördomar kring funktionshinder.

Är det inte så då är det istället lata föräldrar, ouppfostrade barn osv.

Jag har fått höra det från andra, och till och med från vården. - Men han är ju så söt?? Ja, många med autism är söta faktiskt, vad svarar man på det?

Men sen om man ser till tex Downs syndrom, där personerna har ett typiskt utseende, så är det ju tvärtom. Många kan fungera mycket bra men bli automatiskt dömda innan de har öppnat munnen. Man ser tex att folk pratar extra långsamt med dem, eller förväntar sig mindre.

Snälla respektera att varje person är en individ!
Vad folk gör är att de tittar för att det är så himla intressant, fast det är typ skämmigt att titta så då vrider de huvudet helt åt andra hållet. Det är så pinsamt!
Assistenterna är inte heller automatiskt några änglar. Jag har sett många som inte är det, man ser dem på bussen. De verkar typ inte bry sig alls, har sett bla en person med svår utvecklingsstörning som somnat på den hårda kommunikationsbrädan som han har på sin stol (vet inte vad den heter), och vårdaren hade inte ens hjärta att lägga något mjukt under. DÅ stirrade jag på henne kan ni tro, lite respekt för människor får man ha.    

Min son har nu inget konstaterat handikapp dock vissa drag inom autism vilket konstaterats av utredare samt att jag vore ju inte helt förvånad om han i framtiden får en adhd diagnos då han är väldigt vild av sig samt det redan ligger i släkten på hans pappas sida. Men iaf.. Han ser ju ut som det goaste, sötaste barnet i stan så jag kan tänka mig vad andra tycker o tänker om mig då vi t.ex. är på tbanan och han for runt mellan 4 olika säten och aldrig sitter ner och ständigt i rörelse. Säkert "gud vilken ouppfostrad unge eller har mamman ingen som helst koll" Kanske inte har så mkt med vagnar att göra men ja...

 Ibland får man också som förälder till ett sådant barn (oavsett diagnos eller ej) tänja lite på vad som är okej för att undvika utbrott och göra det hela ännu mer jobbigt. Tack o lov finns det ändå vissa personer som är mer förstående. Senast igår var det en barnfamilj som sa till mig att "skönt att se man inte är ensam ändå" när han både skulle fara runt mellan sätena och testa att skrika lite då och då. Sånt värmer faktiskt! Av att folk bara visar lite förståelse. Finns inget mer irriterande än folk som snäser åt en och visar total brist på sympati. Har till och med varit med om 2 ggr, 2 dagar i rad(!) att två äldre män kallade min son för "ett jävla cp" för att han inte satt still och för att han andra dagen var på dåligt humör. Kan säga jag blev bra förbannad över dessa kommentarer. Jag är inte den som brukar snäsa till i första taget men när de ber "det där jävla cpbarnet hålla käften" kan ni fatta att jag reagerade!?! Jisses, kokade av ilska! Tror nästan aldrig jag bliviit så arg! Hur kan en vuxen människa bete sig så, helt ofattbart. Min son är 2,5 han är vuxen..

Vi har haft lite motsatt erfarenheter. P använder rullstol vid längre sträckor eller om det är svårgått (snö, ojämnheter osv). Folk verkar störa sej oerhört att P åker rullstol för att sedan kliva upp och gå omkring en stund. Fler än en har påtalat att rullstolar inte är leksaker (nej, det vet vi) och att det finns såna som behöver dom bättre (?) och att P blivit rund av att skjutsas runt i rulle av okynne/lathet.
Sanningen är att P kanske helst borde åka rulle mer för att avlasta leder och minska förslitning i höfter o knän men P gillar friheten att förflytta sej själv. Trots allt har P en del "spring i benen".

Jag är mest förvånad över att folk verkar ha tid och intresse av att notera såna "avvikelser" och påtala dem för allt och alla. Kvinnor kan bli våldtagna och skrika på hjälp utan att någon vänder på huvudet, men "för stora" barn i blöjor eller i vagn, annorlunda beteende eller vad som helst som avviker från "hur det ska vara"  får "normalpoliserna" att rycka ut med sirener.

Jag tror jag har hört alla korkade kommentarer som finns, men ids inte längre bli arg. Jag brukar luta huvudet lite på sned, le vänligt och fråga; P är utvecklingsstörd, vad är din ursäkt?

Jag blir så ledsen - jag trodde någonstans att världen hade blivit en bättre och mer upplyst plats år 2012 än vad det var 1950... men så är det inte.

Linus sitter i vagn ( en otto-bock), har precis fått en storlek större. vi valde mellan den och rullstol men eftersom han fortfarande sover valde vi vagn - den är bekvämare.
Han är en lång kille som fyller tre snart och jisses vad folk stirrar för han sitter i vagn... eller för han dregglar, inte pratar, blir inhalerad osv

Vi var på XXL häromdagen och han fixar inte den miljön så jag gick ut och satte mig utanför med honom, sittandes i vagnen och gav en inhalation för att underlätta andningen MEN det får man INTE göra på offentliga platser!

Att barn tittar har jag viss förståelse för men när barnen går baklänges för att glo och mamma sneglar på Linus med ett skammfullt uttryck - då blir jag ledsen....
Att han inte kan ha något funktionshinder för han är söt - det har jag oxå hört...

Det värsta jag hört var en kompis som suttit och fikat med sin tös och en mormor/farmor med barnbarn suttit bredvid, barnet hade tittat på kompisens tös med nyfikenhet medan mormor/farmor böjde sig fram, utan att titta på kompisen och väser "slutar du inte titta nu så går vi härifrån".

Ibland känns det inte som utveckling och tolerans har förbättrats ett skit sen 50-talet :(

Jag är inne på Ragatans linje - funderar på en tröja där det står "jag har en hjärnskada - vad är din ursäkt?"                 

Jag kan ju bara gå på min verklighet. Tidigare var det gratis för barnvagnsförare här. Då åkte det massor med barn i ålder 4-6 år i vagn. Det hade säkert dolda funktionshinder, vad vet jag. Men så fort det började kosta för barnvagnsförare så försvann alla stora barn som åker (jag har sett ett stort barn i vagn sen dess och det barnet åker i en specialvagn från habliteringen). Blev de magiskt friska över en natt eller var det så att det var snåla föräldrar. 

3 av mina 4 barn har autism och adhd, mm. Osynliga funktionshinder! Vi möts av ett helt annat bemötande än vad våra bästa vänner möts av. De har en flicka med synliga funktionshinder och får ögonkast som menar typ "era stackare, vad ni kämpar" ungefär, samt kommentarer och peppande. Helt i motsats till oss!

Syns inte autismen då, alltså på beteendet? Jag undrar hur det kommer bli för min lille när han växer upp...

Folk har redan börjat glo på honom eftersom han stirrar på lampor, babblar på ett sätt som inte är så typiskt för hans ålder, och för att han alltid måste ha solglasögon på sig. Tycker att det är jobbigt och vet inte vad jag ska säga och göra. 

Det där tycker jag är så svårt, jag har själv suttit i rullstol ett par år men är nu så frisk att jag en dålig dag haltar runt och har smärtor men inte så att någon märker det egentligen.

Sonen är 2år och tycker allt med hjul är jättespännande och han har åkt med mig i rullstolen och träffat många av mina vänner som använder rullstol så när han ser någon så tittar han massor, . Samtidigt som jag vet att man inte kan styra ett sånt litet barn och jag tycker det är bättre att han tittar precis som han kan göra på vem som helst så är det pinsamt att han glor.

Jag som själv använt rullstol och varit i den situationen borde veta vad jag ska säga men det är så svårt. Men värst är nog de som drar i sina barn och säger "titta inte" snacka om att lägga en grund om att de som ser annorlunda ut är farliga och konstiga.

Jag hoppas min son när han blir större kan skaffa vänner oavsett om de har något funktionshinder eller inte, som inte väljer bort personer för hur de ser ut eller om de använder hjälpmedel.

Paisley: 8- åringen har ett perfekt verbalt språk. Hon har även adhd och hoppar och studsar och viftar med händerna mycket. Hon har svåra låsningar (oflexibel) och behöver ha allt på sitt sätt. "folk" (inte de som står oss riktigt nära dock) anser att man inte kan bete sig hur som helst enbart för att hon har autism (!!!???)
Lillebror på 6 år har även en språkstörning och han är totalt distanslös, vilket ansågs acceptabelt när han var mindre, men inte nu. Han är dessutom stor som en 9-åring. Vi har fått höra att det ku bara är att säga till honom!

Äldsta dottern på 15 har asperger och där har vi fått höra att vi måste låta henne vara ensam hemma och ta eget ansvar. Att vi daltar typ..

Ja det är tragiskt att folk inte förstår. Jag tycker att man borde undervisa barn om de olika funktionshindren i skolan. Det kommer jag inte ihåg att vi har haft när jag var liten i alla fall. Det är ju inte så komplicerat att lära sig basics om hur man brukar fungera med autism.
Folk ser bara en ouppfostrad unge, de ser inte anledningen bakom. Det kanske är värre ute bland andra människor i stökiga miljöer.

Min son är inte alls utagerande, han är väldigt passiv. När han är ute bland folk blir han alldeles paralyserad. Jollrar inte framför folk, gråter inte om han slår sig osv. Han bara klänger sig fast, eller sitter i barnvagnen och då brukar han stimma (vokalt). Han får ofta låsningar fast han är så liten.

Än så länge lägger inte folk sig i så mycket. Han är liten och då är det mesta accepterat. Han ser dessutom yngre ut. När man berättar hur gammal han är om någon frågar så blir de förbryllade och får den där "stackars" blicken. Vissa har till och med sagt det, ojj stackars liten.     

Sådär säger folk till mig om min man som också har asperger. Att jag curlar honom och att han måste göra egna misstag och lära sig av. Jotack om han bara hade lärt sig av misstagen och inte blivit knäckt istället.

Jag låter barnen titta på folk de möter, klart de tittar extra mycket om det kommer någon i rullstol för det stöter vi inte på särskilt ofta. Men de tittar ju på annat också.

Jag har en 5åring med autism, hon har blöja och åker vagn ibland. Klart många tittar - men då får de väl göra det. Så länge de håller inne med dumma kommentarer. Vill de veta får de fråga.

Jag jobbar med funktionshindrade och jag märker ju att folk vänder sig ibland när jag kommer med brukare som beter sig annorlunda. Efter ett tag lär man sig strunta i blickar. 

  

Mindre barn är helt ok men nu pratar vi 8-12 åringar som vänder sig om, går baklänges, stirrar och föräldrar som skyndar förbi utan att säga utan sneglar på oss. Spontana barn som kommer fram och frågar älskar jag - jag svarar gärna på frågor och förklarar varför han sitter i vagn, varför han dregglar och inte pratar men just sneglingar och som du säger "titta inte" utan går därifrån som det är något smittsamt - då blir jag arg!