pojke lever i misär, vad gör vi?

TS, fint att du vill hjälpa. Jag tror att du måste komma ganska så nära mamman för att kunna få så bra inblick i var problemet ligger så att du kan hjälpa mer om det är så att du vill att pojken ska slippa bo jätteskräpigt. Dessutom tror jag att det är en hyfsat hög sannolikhet att det är en ganska svår nöt att knäcka som ligger bortom pengar och praktisk hjälp även om det säkert gör viss skillnad. Någon skrev att en tidigare tråd utmynnat i att TS och den det gällde tillsammans kontaktat soc. Det kanske kunde vara en idé att arbeta mot, om mamman är öppen med dig och kan förmå ta emot din hjälp och ditt intresse utan att bli förnärmad. 

Fattar inte varför man inte kontaktar soc. när läget är så illa. Ligger oftast någon form av sjukdom/funktionshinder bakom när det blir misär i hemmet, soc. kan hjälpa till genom att anlita städfirma som sanerar och röjer uoo och ge stöd vidare med städningen.

Hur många har så mycket tid över att de förutom att sköta sitt arbete, sin egen familj och hushåll även orkar sköta ett hushåll till?

Varför tycker så många att det är ok för ett barn att växa upp i en ohygienisk, kaotisk miljö, hur tror ni att det barnet ska kunna lära sig att sköta sin egen hygien och ett eget hem om det växer upp i misär? 

Jättefint att du bryr dig TS och "lägger dig i"! Tänk om fler gjorde det! Så många barn i vårt land lider pga grannar och släkt blundar och inte vill lägga sig i ( vilket i det allra, allra flesta fall kan översättas med = jag orkar inte bry mig!)

Mamman är säkert en varm och gullig person som verkar har vissa psykiska problem som visar sig genom att hon inte orkar ta tag i smutsen, kaninerna och att allt runt omkring. Efter ett tag ser inte dessa personer hur smutsigt det är utan bara förnekar det hela. TYcker du ha angripet det bra med praktiskt hjälp till pojken. I det långa loppet behövs mer handfast hjälp och tycker absolut att du ska ringa Soc. och rådfråga. Vill dock varna och säga att bara för att ev. Soc. blir inblandat så är det inte säkert att situationen magiskt löser sig. Det kan mycket väl hända att de gör ett besök, inte anser att det finns skäl för mer drastiska insatser, erbjuder frivillig hjälp och stöd till mamman vilket inte hon nappar på - och vips är de tillbaka på ruta ett! Har själv sett det på nära håll...

Så fortsätt att hjälpa dem så mycket du orkar, din hjälp kan göra den stora skillnaden! Att försöka prata med mamman angående hennes situation och hygien, hjälpa pojken med kläder, mat, möbler etc.

Kontakta soc. De kan erbjuda mamman hjälp i form av stöd.

Vi har en familj i vår närhet som har samma problem men de är den typiska kärnfamiljen = mamma & pappa + 2 barn (flickor 11 år + 3 år).

Deras2 toaletter är sanitär olägenhet = man är hellre nödig än gör sina behov där.

Pizzakartonger med rester i sovrum + vardagsrum. Ölburkar & läskflaskor ligger överallt, även på toaletterna.

Kläder ligger på det skitiga golvet - rent blandat med smutsigt.  När de har tvättat och tvätten är torr - ist för att lägga i byrålåda/garderob är det enklare att lägga på golvet.

De hade 2 katter förut som kissade i soffan......trots att det är ca 1 år sedan de sålde katterna luktar det kattpiss fortfarande om soffan - de har avtagbar klädsel på soffan som går att tvätta men det är ju jobbigt.

Semester.......vad är det?!  Den äldsta flickan (går på samma skola som våra 2 barn) har följt med oss till vår sommarstuga.
Hon tror att vi är rika..........men det är vi långt ifrån.  Anledningen till att hon tror att vi är rika är att vi har rent & städat hemma hos oss + kastat alla trasiga saker + att vi har egen sommarstuga (som är arvegods).       

Mamman måste förstå allvaret i det hela, ta ett snack med henne och erbjud en hjälpande hand. Funkar det inte måste pojken säga till mamman för då förstår hon nog hur viktigt det är.