AprilMamma12 skrev 2012-07-22 22:04:31 följande:
Ofta får jag bära honom vaggande, då kan jag få honom att sova nån timme.
Sängen dagtid går nästan aldrig, har funkat nån enstaka gång och då har han sovit i 20 min.
Nu de senaste dagarna har jag vaggat honom i vagnen över en tröskel inne och han har sovit två timmar åt gången. Men han vaknar alltid med 20-30 min mellanrum och då lär jag fortsätta vagga vagnen. Är nog när han går över från djupsömn till drömsömn som väcker honom. Lär de sig själva att fortsätta sova eller kan jag göra ngt?
Är jag ute på promenad somnar han lätt och sover 30 min, han kan inte somna om fastän jag fortsätter gå. Blir korta promenader.... Svårt att åka och göra något alls, eftersom han tycker det är tråkigt att ligga vaken i vagnen...
Han är ofta vaken 2 h innan läggdags, men annars en timme åt gången under dagen. Hinner ju knappt umgås :(
Kan tillägga att jag alltid lägger honom när han visar att han är trött och han somnar ju lätt men att somna om, det behöver han massor av hjälp med. Jag hoppas det blir bättre med tiden för mina ideer är slut.
Skönt att höra att fler bebisar har dessa rutiner, vet ju att alla människor är olika men när det kommer till våra små så vill man att de ska vara som alla andra "normala" :)
Alltså...alla bebisen är ju "normala"...eller kanske är inga bebisar "normala"...?

I alla fall, så verkar din bebis fullt normal och har ett väldigt vanligt förekommande sovmönster.
De lär sig sova längre till slut. Men det går ju fortare för vissa. Vår son sov sina 30-minuterspass tills han var ca 8 månader och började kunna sova en timme, i alla fall. Det var också då han kunde sova i sängen även dagtid, innan dess var det bara vagn, bärsele eller famnen som gällde.
Känner igen det där med vagnen och de korta (30 min) promenaderna, men det blir ju också bättre när bebisen lär sig sitta. Då kan man ju sätta den upp när den vaknar. Vår son satt tyvärr inte förrän vid 7 månader, men kanske din son blir tidigare med det...
Jag var väldigt stressad över dessa korta sovpass till en början och upplevde mig också lite låst. Men efterhand lärde jag mig "gilla läget" och då gick det bra. Mycket handlar ju om ens egen inställning, faktiskt.
Nu är sonen 20 månader och sover inte i någon famn längre...och ibland kan jag sakna det något oerhört. Det var ju så mysigt...