Dermatillomani (tvång att plocka på huden) - någon mer ?

Jag har det exakt likadant. Inte bara då jag är stressad, men nästan så fort jag sitter stilla utan att ha någonting för händerna.

Haha, vid närmare eftertanke så är det så för mig med. Det är inte bara när jag är stressad utan egentligen alltid då jag inte är bland folk och sitter ner och inte gör något annat med händerna (precis som du beskriver). Jag "råkar" göra det ibland när jag är bland folk också, men då brukar jag tänka att det framstår nog som konstigt/äckligt eller något och slutar sedan. 

Här har du en till, fast jag kan inte hålla mig till ställen som inte syns så min hals och käklinje har sjukt mycket ärr. Bröstet också. Ett tag var det mycket pill på min arm och jag fick iden att jag skulle tatuera över mina ärr och lyckas sluta pilla då, men det funkar inte så nu har jag rivit i den med.
Ibland använder jag bara fingrarna men ibland blir det nål, pincett eller något vasst. Vet inte riktigt varför jag håller på, gråter ju över hur fult det är, men det är som om jag måste ha ytan slät, även om den ser ut som fan och jag gräver stora kratrar

Min yngsta son som är 7 år pillar på sina läppar och säger att han måste sova med strumpor för han pillar bort lös hud på fötterna annars. Tror att jag kan ha ADD men inte han..

Jag hade ingen aning om att denna diagnosen fanns.

Jag har så länge jag kan minnas rivit på sår och klämt finnar och pormasker. Så fort de är ngt ''fel'' på huden så vill jag fixa de men det slutar alltid med irriterade sår.

Jag har mest på överarmarna och ryggen och hade det så svårt ett tag att jag vägrade visa överarmarna vilket begränade mig en hel del. Jag har börjat övervinna den rädslan att visa överarmarna då de blir så satans varmt på sommaren och jag vill kunna gymma å så som vanligt folk.

Hur mycker sår jag har går i vågor, ibland mer ibland

mindre.

Ibland går de så långt att jag använder pincett, rakblad och/eller nagelsax för att kunna pilla mer på såren. Jag gör däremot inte nya sår med flit genom att gnugga eller klia huden.

Jag brukar också bita bort hudflikar på läpparna och huden vid sidan om nageln gillar jag att bita bort också.

Jag har inte heller vetat om att denna diagnos finns! Själv lider jag av atopisk dermatit, det är kort förklarat hudutslag och kroniskt extremt torr hud året om orsakat av en massa olika yttre och inre faktorer (främst allergi hos mej). Jag inbillar mej att det kliar i princip hela tiden, även då min hud är bättre och inte egentligen gör det. Sitter och pillar bort ögonbryn och allt som sticker ut främst i ansiktet, läppar och på armarna. Har ärr på hela kroppen och pillar och river mest då jag mår dåligt eller är stressad vilket leder till att jag blir "ful" i ansiktet och försöker täcka såren i ansiktet med smink, som i sin tur leder till att min hud torkar ut ytterligare och jag blir mer stressad och river mer. Det är verkligen en ond cirkel. Vet inte hur jag ska sluta eftersom jag alltid har hållit på så här. Men det är så himla skönt att veta att man inte är ensam om detta i alla fall, hur fel det än låter :P en sak som dock lite har hjälpt mej är pilates. Man blir avslappnad och tänker på annat i en stund :)

Jag har startat en grupp på Facebook Dermatillomani Sverige.
Där kan man få kontakt med mig iaf!!!

Jaså, det verkar bra men jag hittar inte sidan tyvärr.

Jag lider tyvärr av detta tvångsmässiga beteende som tar upp mycket tid av min vardag och även att spegla mig och må dåligt över mitt utseende. Jag har även ADHD, borderline och ptsd samt autistiska drag + body dysmorphia. Alltså en hel del diagnoser. Har sysslat med detta pillande sen tonåren sen jag började få finnar. Letar ojämnheter i hårbotten och överallt där det finns något att klösa eller klämma gör jag det. Trots att jag får ont, sår och ärr/märken/svullnader efter. Klöser även bort sårskorpor så det börjar blöda. Har inte ens berättat detta för någon, men nästan varje dag så klämmer jag pormaskar minst 1-2 h. Stirrar mig blind i spegeln varje kväll under min ?ritual? som för stunden är ångestlindrande och jag letar efter porer/ojämnheter, klämmer, klöser så det blöder och blir skorpor som jag sen pillar bort och som aldrig läker, får även större finnar pga detta. Biter även bort hud i läppen nästan dagligen.

Jag inser hur sjukt det låter nu när jag skriver det. Kan tänka att jag absolut inte FÅR klämma på morgonen innan jag ska ut men tro fan att jag ibland fastnar en timme med att klämma ändå, blir sen och döljer mitt ansikte med keps/håret. Får panik och måste få ur allt smuts från huden. Är en extrem perfektionist. Jag klämmer oftast på kvällen så hinner det lägga sig lite tills på morgonen men kan ibland inte hålla mig från att göra det på morgonen och då kan det sluta med att jag skippar att gå ut under hela dagen pga alla svullnader och rodnad i ansiktet eller ställer in med vänner osv, ser helt för jävlig ut efter och får ångest för att jag inte kan stoppa mig själv, försöker oftast dölja med massa smink. När jag var tillsammans med mitt ex gjorde jag det bara när han inte var hemma eller sov, och när jag lyckats att inte göra det på några dagar kändes det som att jag fått fler pormaskar, känns alltså som att jag inte klämmer ur dem så kommer det så mycket mer, och det känns verkligen så, men vet att jag förstört min hy. Kan leta efter små minimala prickar på armarna, bröstet och benen att klämma så det blöder också, och river bort skinn på händerna osv. Måste prata med min psykolog om detta. Du är inte ensam. Sen vet jag att det finns kbt för det här. 

Glömde tillägga att ibland blir jag så manisk när jag får en finne att jag trycker hål i den med en nål och klämmer sönder tills det blöder, kan liksom inte slappna av och somna på kvällen om jag vet att jag har en finne jag inte lyckats klämma. Jag kan använda en sån som man tar bort nagelband med och ta bort för mycket tånaglar för att det typ är satisfying, sen efter ångrar jag mig och skäms för att jag klippt bort halva tånageln.. eller fila ovansidan av fötterna så det börjar blöda, och har även torr hud så kliar med mina vassa naglar eller vassa föremål så det börjar blöda ibland, sen pillar på skorporna.. Brukar också försöka dra bort saker med pincett. Var tvungen att sluta träffa en kille som hade hudflikar där nere och vägrade ta bort de, pga att jag klarar inte av saker som sticker ut på huden.

Denna stress- och ångestrelaterade sjukdom, eller vana, om man vill vara lite överslätande, förekommer i olika hög grad och i någon mån tror jag att alla är frestade att riva av sårskorpor innan såren är läkta. Det börjar med knäna i barndomen, de eviga skorporna då man ofta cyklade vält. En del av fallen i denna tråd är riktigt otäcka, spontant tänker jag på sepsis, blodförgiftning, fingrarna som pillar är väl inte antiseptiskt rengjorda.                                                                                                          När man blir äldre blir huden torrare och fnasigare. Frestande då att försöka peta bort det som är ojämnt och lite skrovligt, men gör man det är man inne i en ond cirkel. Huden ska då kompensera för de små bristningarna, nya ojämnheter uppstår. Någon i tråden tänkte börja sticka, virka eller pilla med mekaniska prylar. Ofta förekommer pillande framför TV:n, men att  stället läsa böcker reducerar frestelsen att riva, händerna är då upptagna. Om man är sminkad kan det kanske avhålla; man vill ju inte rasera sminket. Någon klagade på att det torkar ut, men det finns bra märken, färgad dagkräm som innehåller serum till exempel. Clinique har en del bra produkter och dessutom är expediterna duktiga, de vet mycket om hudproblem, här i min storstad i alla fall.                                                                                                                                                                                                                                                              Nu har jag inte stora problem i jämförelse med vissa av skribenterna ovan, men själva frestelsen att riva kan jag förstå och det kan säkert många andra också. Torrhet i ansiktet: Bio Oil, finns på Apoteket, inte dyrt. Småsår: I Tyskland finns en salva som heter Pyolisin, hjälper att läka, innehåller inte cortison men är trots detta inte möjlig att köpa på nätet och få skickad till Sverige. Man får köpa den i Tyskland.

Förlåt men vad är problemet? Gör det något egentligen?

Vad menas? Det klart att "det gör något" för de drabbade. Vissa har ju stora problem vilket tydligt framgår av tråden, tillvaron begränsas i hög grad.  Blir pillandet så intensivt att det leder till hudskador kan man verkligen tala om att "det gör något".

På mig läker det

Nej, så jobbigt, så jobbigt. Du beskriver din ångest så drabbande, visserligen hade jag lite tendenser i ungdomen, men det var en västanvind jämfört med ditt lidande. Du MÅSTE få hjälp med detta. Du behöver nog både en terapeut och en hudläkare skulle jag tro. Tänk på en sak: Du är nog rätt ung fortfarande och när du blir äldre är läkeprocessen mer långsam. Tänk också på risken för sepsis, får du blodförgiftning är du illa ute.                                                                                                            Exakt så som du skriver, lika detaljerat, ska du berätta om dina problem för terapeuten. Har du någon förtrogen, någon väninna som kunde vara med dig någon vecka och kolla dig? Bevaka så du inte blir hängande framför speglar? Möta upp efter jobbet/skolan och sova i din lägenhet?

Ja det är jobbigt. Biter bort hud i läppen med när jag är uttråkad eller stressad med.. Har ju långa naglar också så när jag klämmer pormaskar blir det såklart finnar ibland även om jag tvättar och spritar händerna innan; men använt tops att klämma med på senaste, dock blir det ju sår ändå! Blivit som en tvångstanke/OCD. Dock brukar folk säga att jag har fin hy men det är pga att jag har foundation varje dag. Har inte klämt porer nu på några dagar och fått en kräm utskrivet av läkaren så kanske pormaskar och finnar minskar, och jag hoppas jag lyckas hålla mig från att klämma mer då! Anledningen till att jag klämt så ofta har vart att pormaskarna ökar massor om jag inte klämt dem på några dagar. :( De försvinner inte trots bra hudvård/exoliering/syra osv. Kanske ska investera i att gå och göra portömning hos en hudterapeut en gång / månad istället.

Har psykolog jag går till men eftersom jag har en del andra psykiska problem med starka känslor och ångest osv så har jag inte pratat om detta innan, men ska ta upp det. Kan vara något självskadebeteende eller maniskt beteende som är ångestlindrande för stunden, men är glad att jag insett att det är ett problem då det tar upp mycket tid att spegla sig flera timmar varje dag (ibland, oftast när jag inte har nåt att göra). Jag är tyvärr 30+ så inte så ung ändå. Men jag är stolt att jag inte pillat nu på några dagar. Vet att vissa som har adhd sysslar med sånt här, så känns skönt att man inte är ensam iallafall. Jag har tyvärr inte så många vänner och de få jag har bor inte nära. Skäms också lite för att berätta om detta.. 

Fortsätt så nu, lägg dag till dag då du inte pillar! Kemisk peeling trodde jag skulle funka, manuell med grova korn river upp, men tydligen är inte den kemiska bra heller. Portömning är väl en utmärkt idé, men själva grundproblemet kvarstår och därför tror jag, helt ovetenskapligt och amatörmässigt, att du måste "lura" dig själv lite.                                                                                                                                                                              Att sitta framför TV:n med händerna fria är sämre än att läsa en bok, då kan man inte riva och känna i ansiktet eftersom man bläddrar och förhoppningsvis är boken så pass intressant att du glömmer pillandet en stund. Läs den halvsnuskiga "Shards", läs den på engelska, skriven av den populäre ikonen Bret Easton Ellis. En stund glömmer du definitivt klämmandet, men bli inte chockad, mycket under bältet, under alla bälten. Han är trots detta en kulturprofil, Jessica Gedin intervjuade honom i Babel.                                                                                                                                                                               Att "lura" dig själv; om du är fint sminkad och har lagt lite tid på det med concealer och lite rouge, är det då inte synd att förstöra sminkningen? Även om du är ensam hemma kan det väl vara tillfredsställande att se bra ut i ansiktet? Ett annat knep, och nu kommer alla moraltanter att dö, det vill säga de som inte dog när jag rekommenderade "Shards", och det är att dricka ett litet glas vin när suget att klämma kommer över dig. Ett glas, serverat i ett vackert glas och inte hela flaskan. Vägar runt och bort ifrån klämmandet och speglandet måste du hitta, det kan ju också vara en kvällspromenad. Alltför mycket ljus och alltför stora speglar tror jag är kontraproduktivt. Lycka till med att "ge sjutton," i klämmandet, låt det inte följa dig längre!

Tack för tipset på boken. Och ett glas vin eller fler tar jag ibland också ;) som tur är så känner jag aldrig i ansiktet när jag inre har rena händer eller där det är bra ljus så är oftast på morgonen eller kvällen när jag tvättar ansiktet jag sätter igång. Men har nu börjat använda en syra som gjort min hy finare redan så har knappt klämt något senaste dagarna, inte som jag brukar iallafall. Utan tvättar ansiktet och smörjer in mig, sen går och lägger mig. Nu när jag börjat tänka på det mer aktivt stoppar jag mig själv lättare från att klämma/pilla/bita i läppen. Vart arbetslös och blivit singel så tror det blivit värre sen dess när jag inte haft mycket att göra. Är på rätt väg iallafall. Och tänker portömning på salong kan ju vara värt nån gång ibland  för då känner jag ändå att porerna rensas på något sätt. :)