Autism/socialt handikapp?

Hej!

Vi har en son på snart 6 år (fyller i höst) som vi har lite bekymmer med. 

Några exempel:

- Om man kommer hem till andra familjer med barn så vill han bara sitta med oss vuxna, fastän det kan vara barn som vi känt hela hans liv.

- Om det kommer hem barn hem till oss så sätter han sig på tvären på en gång. Han vill inte göra något. Även om det andra barnet ger förslag att leka sådant som jag vet att vår son normalt älskar att göra så vill han inte. Istället går han och gnäller att det inte finns något att göra och att kompisen vill ingenting. Om man försöker vara med och få igång någon lek så gör det ingen skillnad. Ofta slutar det med att kompisen leker med vår sons storasyster istället eller att kompisen vill gå hem. Det konstiga är att det ofta är vår son som tjatar att vi ska ringa hem en kompis, men sedan gör han så här ändå.

- Han vägrar gå någonstans utan någon av mig eller pappan. Vi hade också stora svårigheter med förskolan fram till för ca ett år sedan. Han hade ångest om kvällarna före en dagisdag och vid lämningen grät han hysteriskt och klände sig fast på benen på en tills förskolläraren kom och "slet" loss honom. Han leker med andra barn där säger både han och fröknarna, men utanför dagistid kan han alltså inte leka.

- Jag upplever ofta att han är elak och har en hård ton mot andra barn. Han kan t ex säga rätt ut när någon ber att leka "Nej jag tänker inte leka med dig!" och det har kommit fram från hans storasyster att han inte låter andra barn vara med att leka i lekparken.

- Om man ska hem till andra barn blir han inte glad, utan säger istället att han hellre vill vara hemma med den ena föräldern.     

Förutom detta så är han jättego med oss i sin familj. Sitter gärna och myser och visar tydligt att han vill ha kontakt. Kramas mycket. Han leker väldigt bra med sin syster. Om hon däremot inte är hemma eller vill vara ifred ändå så tycks han inte ha förmågan att kunna hitta på något själv, utan man måste hela tiden leka med honom eller sysselsätta honom på något vis.

Kanske blev detta rörigt. Jag och sambon har funderat lite på detta. Sambon tror dock mer på att allt är helt normalt bara att han har svårt med den sociala biten, men jag börjar fundera på om det kan vara något annat. Vi träffar ofta barn i hans ålder och de är inte alls som honom, inte heller han syster har någonsin varit sådan. Är jag löjlig som ens funderar på detta eller tror ni att det finns orsak till det?