Min autistiska son - även empatistörning - fler såna barn??

Min 7 åring (Autismliknande tillstånd) har sällan skadat någon däremot har han svårt att förstå att andra får ont och samma ont som han själv får, vi försöker återkoppla till honom själv "så ont som du fick när du trillade av cykeln, så ont gör det på katten när du håller den för hårt", vi kör även med sociala berättelser. Han utgår hela tiden från sig själv så har han inte upplevt det så har han svårt att förstå det så länge det inte gäller katten för den är han extremt rädd om. Även katten kan vi göra sociala berättelser om tex "Hur skulle du känna om någon slog Lillekatt? Och hur tror du Lillekatt känner det när osv osv"

När det just gäller katten så brukar det mesta gå in då sonen är extremt fäst vid den och kan tom börja gråta över katten, eftersom han tänkte på hur synd det är om Lillekatt som aldrig får träffa sin mamma och såna saker.

Har din son något/någon han bryr sig extra mycket om som är bra att ha som exempel?

Alltså, han gillar/älskar även katten... han säger när han trycker hårt på hennne och hon jamar att det låter "gulligt"... När vi då säger att hon gråter och tycker det gör ont så ser han helt oförstående ut....

Ibland kan vi ta sonen i famnen för att krama lite hårt så han tycker det blir lite obehagligt... då släpper vi direkt när han börjar protestera och säger att precis så känner även katten... då låter han katten vara några timmar... Men sedan tar han tag i kagtten och trycker hårt och tittar på henne kärleksfullt och säger: vad gullig du är... och pussar på det...

*förvirrande för oss som ser på*   

Det kanske är just det som blir problemet, han tolkar kattens jam som gulligt och kan inte tolka att katten låter så för att det gör ont, barn med Autism har ju just problemet att ha svårt att läsa av sin omgivning.

Släpper din son katten när ni säger till eller låser han sig?