Saker jag aldrig skulle säga till mitt barn!

"du måste göra som du blir tillsagd" "du måste göra som de vuxna säger". Det hör jag ofta och jag skulle aldrig säga det till mina barn.

Det är även många föräldrar som suckar hela tiden!? "mamma, jag måste gå på toa" "ahhhhhh" "pappa, jag är törstig" "ahhhhhh". Det är ju skitdumt och faktiskt jättevanligt! Säkerligen omedvetet...

Jag skulle aldrig säga något elakt, men det hör jag tack och lov aldrig någon annan förälder göra heller.

Jag skulle inte säga som min kompis föräldrar sa, när hon hade flera kompisar på besök: Vi ska ha sex, så ni får gå ut och leka istället.

Men det måste de ju ibland. Just nu säger jag det ofta till min unge. Vi övar på det inför förskoleklassen för det kommer att bli väldigt svårt för honom annars. Han måste helt enkelt bli bättre på att lyssna på vuxna och göra som de säger utan att alltid ifrågasätta.

Om ett barn tex slår andra barn och inte slutar när hen blir tillsagd? Eller om hen förstör eller stör i klassrummet? Är det inte okej då heller att säga att barnet måste göra som det blir tillsagt?

Skulle aldrig använda prins eller prinsessa som "smeknamn" och tilltal. Huva!

Heller aldrig påpeka att man är duktig som äter mat.

Undviker och ogillar också de som använder sig av löjliga könsroller. En mamma sa till sin flicka (å till mig och mitt barn) på Ikea; -"Men älskling, blev du blyg nu? Men det är rätt, grabbar ska man akta sig för!" *spyr*

Allt sånt där med att "sånt har bara pojkar" osv osv.

Augustisen, ja det måste man absolut göra ibland. Men vissa säger det hela tiden och det låter illa, finns andra sätt att uttrycka sig. Om man allt som oftast hör att man ska göra som man blir tillsagd blir man kanske okritisk som person och får svårt att ta beslut själv.

Man ska göra som läraren säger, lärare har fått det förtroendet att vägleda och undervisa våra barn. Även här är det bra med kritiskt tänkande. Men det är inte generellt så att man ska göra som alla vuxna säger, kan ju sluta hur illa som helst.

Jag anser att barn ska göra, eller inte göra saker för att de förstår varför. Om ett barn slåss, förstör eller stör anser jag att det är väldigt viktigt att man förklarar för barnet varför man inte ska göra så, om så om o om igen tills man är säker på att barnet förstår, inte bara säga att det ska sluta.

Undantag bara när det verkligen inte finns tid att förklara, då kan man säga åt barnet att just nu måste det bara lyda och att man förklarar senare.

Ursäkta min jättesena respons, roligt att läsa alla era svar!

För att förtydliga trådstarten: jag menade inte "aldrig" som i "aldrig nånsin oavsett hur trött, hungrig, arg, slutkörd osv jag är" utan jag syftade på saker jag inte skulle säga och kunna stå för det i efterhand. Jag har full förståelse för att man lackar ur och tappar humöret ibland och säger saker man inte menar, så länge man kan be barnet om ursäkt efteråt. Försöker alltså inte göra anspråk på att vara Den Perfekta Föräldern som aldrig gör fel

Nån skrev om uttryck som "varför måste du alltid... (vara så gnällig / tjafsa emot / stöka till så mycket / etc)" och det håller jag med om att det är skitirriterande och man hör det jätteofta. Det är ju inte ens en fråga utan ett direkt anklagande som egentligen inte går att bemöta. Usch på det!

Skriv gärna fler om ni kommer på några! 

Jag måste fråga er, hur hade ni reagerat om ni hörde en förälder säga: 
- Är du dum eller?
- Du är ju idiotisk!
- Du är ju sjuk!
- Du är helt värdelös!

Jag skulle ALDRIG säga så till ett barn/tonåring, men hur hade ni reagerat om ni hört någon göra det/er partner sa så till era barn?

Oj jag hade blivit skutförbannad!! Om det var min man skulle jag fan separera om han inte slutade.

Jag blir jättearg men är dålig på att säga till andra, tyvärr. Har hört en bekant säga "ååååh vad du är klumpig!" till sin son som härjade runt lite väl vilt (ville ha uppmärksamhet förmodligen).

Om min partner sa så skulle jag dock säga ifrån. Inte till andra - men jag önskar att jag vågade. 

Det är JÄTTEsvårt att "lägga sig i", men någonstans är alla barn "allas ansvar"...våga!

Jag vet, och jag håller med. Jobbar på det

Jag tycker att matfrågan är så himla knepig. Jag har själv ett dåligt förhållande till mat eftersom jag blev tvingad att äta när jag var liten och min mamma hotade alltid med att "äter du inte upp får du inte" till exempel godis eller något annat vi ska äta sedan. Ni som inte säger "ät upp nu!" osv, hur hanterar ni barn som inte vill äta? Men som ni vet kommer att bli hungriga snart igen.

Kom jättegärna med tips på saker man kan säga vid matbordet :D

Allt som börjar med:
"Du är så...." (valfritt negativ ord) men ÄVEN de flesta positiva.
Att säga till ett barn att den ÄR på ett särskilt sätt tror jag inte är bra. Även ord om "duktig" när de dukar bordet etc. tycker jag kan bli fel, jag som själv är en "duktig" flicka. Jag kanske började duka av något helt annat skäl, men lär mig efter att ha fått en "duktig kommentar" att det är så jag ska göra för att vinna uppskattning eller "duga" och det kan vara riskabelt. 

"Varför ska du alltid..." tycker jag inte heller om av samma skäl. Det får barnet att tolka sig själv utifrån andras bedömningar. Krångla (jag är krånglig), säga tvärtemot (jag är tydligen en sådan som säger emot andra).
Jag försöker uttrycka mig: "När du gör så, känner jag att...Hur känner du själv?"
Av samma orsak vill jag inte säga:
"Varför kan du ALDRIG..." (om inte annat för att det nog inte är sant att barnet verkligen ALDRIG plockar upp efter sig exempelvis, man bara visar att man inte sett det, utan istället lägger märke till att den ALDRIG gör något).

"Varför kan du ALDRIG ställa upp skorna?" är så hårt tycker jag.
Jag vet inte, men jag säger hellre:
"Jag önskar att du skulle ställa upp skorna oftare..." (och ibland tillagd anledning)

"Se på din syster/bror..." (angående att denne gör något som man önskar att det andra syskonet ska göra. Jag vill ALDRIG jämföra barnets prestationer och handlingar med någon annan än sina egna.