Lek med era barn!

Jag håller med. Jag är ute på gården dagligen med min son som är drygt två år och nästan varje dag så kommer lite äldre barn, vars föräldrar inte är ute med dem längre eftersom de klarar sig själva, fram till mig för att visa att de kan släppa handtaget på cykeln i någon halv sekund, visa att de kan hänga upp-och-ner i knävecken på någon klätterställning, visa att de kan hoppa från gungan samt att de vill att jag skall snurra dem på gungan och sådana saker. Saker som jag egentligen tycker att deras föräldrar borde ta sig tid att göra ibland istället.

Bra tanke. Jag är kass på att leka rollekar med dottern, försöker lite lätt ibland bara men intresset där finns inte hos mig. Hoppar mycket hellre studsmatta eller trallar med till lekplatsen!

Visst har du en poäng med att föräldrarna ska vara aktiva med barnen, men tänk på hur du har formulerat din sista mening. Är det fel av en förälder att ta sitt barn till BUP? Mig veterligen så gör man bara detta om det finns en problematik. Och på vilket sätt skulle att leka ute med barnet på sommaren göra att problematiken försvinner??
Din ton är mycket nedsättande. Vi som har barn som behöver gå till BUP, har vi prioriterat fel då menar du?
Nej tvärtom brukar dessa föräldrar över lag vara mycket engagerade i sina barn, att de söker hjälp visar på detta.   

Nej, barn behöver inte leka med sina föräldrar, barn leker med barn, man kan göra 1000 andra saker med sina barn än att leka.

Jag har aldrig lekt med mitt barn, men gjort andra saker.

     

Och skall väl tillägga, vi har aldrig behövt gå till BUP bara för att vi inte lekt med vårt barn. Jag är säker på att mitt barn, när den tiden begav sig, var fullt nöjd med att följa med mor och far på skogspromenader och hjälpa (stjälpa?) mor med ogräsrensning.

Jag förstår TS poäng men reagerar samtidigt också på samma sätt som sextiotalist. Jag är helt övertygad om att man inte behöver leka traditionella lekar med sina barn och särskilt inte om man tycker det är tråkigt. Däremot håller jag med om att man måste uppoffra sig lite och vara delaktig till viss del. Att SE barnen. Visst, det är mycket skönare att dricka latte och surfa på telefonen när man är i lekparken, men man kan också dela upp det så att man puttar lite gunga, hjälper till att bygga ett sandslott osv en stund också! Eller i alla fall finns där och SER när barnet vill visa ett nytt trick på klätterställningen. Och just det senare är det som pluvdo är inne på. Att vara och umgås med barnen, vilket inte nödvändigvis betyder att man leker. Och man måste inte heller vara med större barn varje sekund utan jag tror det är nyttigt att de hittar på sysselsättningar själva. Minns själv när jag var barn och vi lekte mycket ute i grupper. Vi hittade t.ex. på nya lekar hela tiden!

Tror också att det kan vara bra att försöka hitta en aktivitet som båda, barn och vuxen tycker är meningsfull, som man gör tillsammans. Få vuxna finner ett engagemang i roll- och låtsaslekar, eller att putta en gunga dag ut och dag in, men en del gillar att bygga och skapa (lego, pärlplattor etc), hoppa studsmatta, dansa, baka, snickra eller vad det nu är. Min dotter är ännu så liten men jag ser fram emot att göra sådana saker när hon är större!

Jag hatar att leka och gör det väldigt sällan. Mina tre barn leker fint ändå, med varandra lr med kompisar.
Umgås och pratar gör jag med mina barn ändå.Läser saga, bakar, lagar mat, fixar i trädgård mm gör vi tillsammans.
Man måste inte leka för att få en bra relation till barnen..