Barnets bästa, föräldrar som kommer och går

Självklart får man inte utesluta den föräldern ändå men man bör ta bort ev. umgängesschema. Sen får den vandrande föräldern höra av sej i god tid för att träffa barnen när det kan bli aktuellt.

Fr anser väl att beteendet är inte bra men ändå är det bästa att barnet träffar sin förälder

Tycker familjerätten gör fel där om det som anonym skriver stämmer.

Det är jätte svårt att veta hur man ska göra! Om man nu har en förälder som inte kan hålla avtal, tider osv. Hur får man då ett umgänge att fungera? Ska den personen komma helt plötsligt och säga att "nu vill jag träffa mitt barn" och sen bestämma själv tider, datum osv när det passar den? Ska vi som familj inte våga planera in saker ifall andra föräldern helt plötsligt skulle dyka upp igen? Är rädd för att det blir umgängessabotage. Barnet mår ju inte heller bra och undrar ju. Känns ju hemskt att säga nästa helg och så dyker föräldern aldrig upp. Förstår ni mina tankegångar?

Sen känns det lika hemskt att behöva vänta till sista sekund för att man aldrig vet om föräldern dyker upp. Känns hemskt att behöva säga t ex om 3 timmar ska du åka. Men säger man till i förväg blir ju barnet besviket när ingen kommer.

Jojo men ha tider bokade som ni har och meddelar han inte dagen innan att han uteblir såbfår han pallra sig dit, barnet blir ju inte lidande om du inte säger nåt innan barnet blir lidande av att du talar om att nästa helg, gör inte det så skonar du ju ungen.

Nej jag lastar varken dig eller någon. Det var inte så jag menade. Tycker bara att det är fel eftersom man borde tänka på barnets bästa.

Jag och min snart x make har en 7 månaders bebis och vi har varit separerade i ca 2 veckor nu. Han säger att han ska komma och så dyker han inte upp. Visst det är okej nu när bebisen inte fattar något, men det kommer vara illa när vår son gör det.

Isåfall tror jag det är bäst att det hålls helt sporadiskt. Alltså inte att man har nån rutin som sen uteblir och går fram och tillbaks mellan att ha rutin och inte ses alls, då är det bättre att de bara ses nån gång ibland i allmänt, precis så som man träffar vänner så inte barnen bygger upp en vana att träffa en förälder som sen inte kommer helt plötsligt

Jag tycker personligen inte att man ska skydda den andre föräldern(jag gjorde det under flera år)- sanningen har en obehaglig förmåga att komma fram i alla fall och då kan reaktionen hos barnet bli att det blir argt på dig för att du inte sagt från början sanningen om pappa.

Mitt barns pappa har haft ett jojjo förhållande med barnet sen det föddes- barnet har mått fruktansvärt dåligt av detta och med stigande ålder har reaktionerna på hans frånfälle eller tillfälliga försök till kontakt varit horribla.

Under alla år har barnet fått födelsedags present en gång och julklapp två gånger- där emellan har det varit namnsdagar, skolavslutningar och uppträdanden på dagis- alla har han uteblivit ifrån. . . 

Det är jag som har fått trösta och försökt förklara att pappa har mycket med jobb. Men när pappa säger att han ska åka bort och sedan dyker upp på den lokala pizzerian senare på kvällen så kan ni tänka er att det skiter sig rätt totalt.

Idag har de ingen kontakt med hänvisning till barnets bästa- barnet vill inte i dagsläget ha kontakt med pappa.

Nej, jag tycker inte det är okej.Barnet blir sårat gång på gång, vem tjänar på det??