Ja alltså var ni lite sådär att ni velade fram o tillbaka ang vad ni trodde om diagnos eller ej? som jag läste någon annanstans att man bara under en dag kan vela fram o tillbaka att känna vid 10 "han är ju ändå väldigt normal" för att vid 17tiden känna "det måste vara något".
Vad var det isf som fick er att tveka och vad fick er att bli säkra på att "det måste vara något"?
Vore intressant o höra. :)
Bara läst TS men gå på din magkänsla, den är oftast rätt!
Jag tvivlade från den ena sekunden till den andra, fram och tillbaka.
Jag tänkte att hur det än ligger till så är detta övermäktigt för mig och jag vill ha hjälp att ge mitt barn/mina barn de bästa förutsättningarna.
Hur eller hur, så får du svar om det är en diagnos eller inte och hur du bäst kan hjälpa ditt barn!
Jag har 4 barn varav 3 har autismdiagnoser. Läs gärna min blogg, kanske finns det något där som du kan dra nytta av, eller känna igen dig i!
www.orkidemamman.blogspot.com
Tack för alla svaren! Är intressant att veta hur ni tänkte innan det var ett faktum att barnen hade diagnos. Just eftersom man själv kan vara "fram och tillbaka", dock så märker jag ju att han skiljer sig lite vad gäller kommunikationen (även om han pratar non stop) och andra delar även om jag inte sitter och känner/tänker efter eller hur man ska säga. Han utreddes för ett år sen ca och fick ej diagnos men hade vissa drag enligt dom samt i behov av extra stöd (något han aldrig verkar få..) och sen dess har vissa saker blivit bättre (börjat prata mer) men andra saker har tillkommit ist så nu ska vi åter igen träffa utredningsteamet i höst men det känns bra och dessutom få veta mer konkret vad han är i behov av i dagsläget.
Jag har skrivit om resan till deras diagnoser!
Jag tror det men har datorn är upptagen. Du kan söka på inlägg i bloggen tror jag.
Antons resa mot diagnos heter det ena och det andra Tio fingrar och tio tår!
Jag velar.. angående om han kommer att få en diagnos eller ej. Inte för att jag inte tror att han är autistisk, det är jag säker på. Men att de på utredningen kommer att se det är jag inte helt hundra på, vill liksom inte ta ut något i förskott. Det är min mardröm att han inte blir diagnoserad och missar den tidiga träningen.
Payslei: det du skriver hände oss!
Förresten, vi kommer förhoppningsvis att få Björn Kadesjö som läkare! (finns han och en läkare till som ingår i teamet).
Unikfamilj: Du har helt rätt!
Den långa versionen är denna:
Dottern 15 år idag: Fick diagnosen kombinerad adhd med brister i flexibilitet och variation, när hon var 10 år! Vi misstänkte/var säkra på asperger. Den diagnosen fick hon när hon var 14 år. Den andra togs bort!
Dottern, 8 år idag: remitterades till barnhälsovårdateamet från BVC när hon var 2,5 år. Efter utredning där vidareremitterades hon till bup med "autismrelarerade problem", utreddes där och fick en aktivitets och uppmärksamhetsstörning som diagnos. Då var hon drygt 3,5 år.
Vi tyckte att det var något mer och när hon var 4,5 år fick hon diagnosen bipolär sjukdom efter att läkaren konsulterat med en expert på området. Denna träffade varken Matilda eller oss föräldrar!
Vi stod på oss om ny utredning inför skolstarten och när Matilda var 6 år knappt så var utredningen klar! Samma diagnoser kvarstod!! Deras beskrivning av henne stämde dock med vår, men de hade andra orsaker till svårigheterna! Att hon betedde sig som att hon hade autism och var svår att få kontakt med men inland också gav fin kontakt. Förklaringen var en av och påknapp som hon ej kunde styra över!
Alla utbrott sades om: om hon är glad så flyter allt! Humöret styr henne. Vi menade tvärtom!! När allt flyter DÅ är hon glad!! Mm mm mm
Vi begärde S.O och jag ordnade sp att vi fick komma till BNK, Svenny Kopp. Hon tog bort alla diagnoserna och ersatte dem med autistiskt syndrom uppfyllde med råge 8 av 12 kriterier, 6 krävs för diagnosen) adhd (alla kriterier) trotssyndrom, motorisk koordinationstörning samt dysomni!!
Lillebror idag 6 år, remitterades från BVC vid 2,5 år. Uppmärksamhet och aktivitetsstörning blev hans diagnoser efter att även han remitterats vidare till, och utretts på bup. Han var då drygt 3,5 år.
Han remitterades från bup till Hab, hösten -11 för misstanke autism. Utredning där visade på spåkstörning och den gamla diagnosen kvarstod. De andra svårigheterna berodde på Matilda!! Och på oss föräldrar som gav honom för lite uppmärksamhet!!
Vi begärde second opinion även där! Vi kände inte alls igen vår kille (eller oss själva) i deras beskrivning!
Anton fick diagnoserna autistiskt syndrom (10 av 12 kriterier) ADHD (alla) och språkstörning! Klart vid årsskiftet 11-12.
Björn Kardesjö blev vi erbjudna att komma med Matilda, istället för att vänta 2 mån extra på Svenny. Vi valde Svenny!! Hon är expert på flickor! När vi sa detta till Svenny sa hon att Björn hade sagt samma sak! Alla här hade sagt samma sak! Det är ingen tvekan!!
Han som gjorde SO på Anton var upprörd! Det var så tydligt direkt när han fick fallet på sitt bord, att det hade begåtts fel !
Inte hört talas om någon mer än Björn (väldigt bra!!) men dock hört att alla är bra där!!