vithaj skrev 2015-03-17 19:50:50 följande:
Hittade en likadan tråd från Vi Föräldrar.
Det finns fler som delar mitt perspektiv.
Jag har haft min son på dagis tre timmar om dan sedan han fick sin lillasyster. Då var han 2 år och två månader och bara älskade dagis. Han har aldrig bett om att få vara hemma med mig och lillasyster snarare rusat iväg till dagis på måndagarna. Dottern är född på senhösten och när dagis var stängt tre veckor över jul så fick ju sonen vara hemma med mig och lillasyster och det gick hur bra som helst. Vi hittade på mycket och hade roligt tillsammans alla tre. Likadant har det varit på nu på sommarlovet när sonen var hemma i fem veckor varav en vecka med både mig och pappan. Vad är det då som gör att han hellre är på dagis än hemma med oss? Och vad verkar vara bäst för lillasyster? Jag har som sagt funderat en del på det här och i vår familj så verkar det här vara svaret. Båda barnen mår bra av den egentid de får när sonen är på dagis. Då har jag tid att i lugn och ro leka bäbislekar och läsa pekböcker för lilltjejen samt sonen får tid att bara vara sig själv, där behöver han inte vara storebror och duktig och visa lillasyster. Han kan busa och leka med jämnåriga, pyssla med det den utbildade dagispersonalen hittar på. Så för mig så handlar det inte så mycket om att jag vill eller inte vill ta hand om mina barn, utan hur jag bäst tar hand om mina barn. Jag tampades länge med dåligt samvete för att den lille mest fick hänga med i den stores lekar och bara vara. Fick höra av andra mammor att det är helt OK, de lär sig ändå, man måste inte sysselsätta de. Men nu när dottern är vaken mer av tiden då storebror är på dagis så ser jag ju hur hon utvecklas och mår bra. Just nu har jag två nöjda och glada barn som båda trivs med vardagen och själv är jag en nöjd och glad mamma utan dåligt samvete. Jag tror att man måste se till vad som är bäst för ens egen familj och inte låta andra ge en dåligt samvete för hur huruvida man nu låter barnen gå på dagis eller inte. Har du två glada barn och mår bra och känner dig trygg själv så har du förmodligen valt det bästa för just din familj.
MajaB
hej...jag ska få syskon till min dotter i december och har bestämt att hon ska gå på dagis 15 timmar på dagis!!jag tror att hon kan må bra av att allt flyter på som vanligt när hon ska få syskon och hennes tillvaro kommer att förändras på hemmaplan!!!
jag undrar bara varför man inte kan få bestämma själv vad som känns bäst utan att folk ska ha sån negativ inställning emot en!!
Jag tycker ialla fall at alla gör som dem själva vill utan att behöva bli totalt utdömd för det!!!
mamma till "15-timmars barn"
Det är konstigt att ha ett barn på dagis 15/v när man är hemma, men helt ok att ta ett heltidsjobb och lämna bort en ettåring 40h/v tydligen.
Hejson
Jag har så svårt att förstå att människor inte kan acceptera att alla inte är lika och man gör olika val i sina liv. Vem är jag att säga att just mitt val är det enda rätta och sätta mig till doms över andra? Jag ska väl koncentrera mig på vad som är bäst för min familj och så länge som min familj mår bra så är väl allt väl? Men det är ju Jante-lagen som gäller i vårt avlånga land och människor, som oftast verkar sakna erfarenhet/kunskap i ämnena som de vill diskutera, vill gärna veta bäst. Om jag nu inte vill ha mitt barn kvar på dagis när barn nr 2 kommer då är det väl mitt val. Hur kan någon komma och säga till mig vad jag ska göra i frågor som rör min familj?
Jag har valt att ha mina barn kvar på dagis när jag varit mammaledig med deras småsyskon, hela 15 timmar i veckan! Med beaktande av den ringa tiden som de tillbringar på förskolan så tycker jag att resonemanget om att man inte vill umgås med sina barn faller på sin egen orimlighet.
A med L, A och S
Ojojojoj vad jag håller med dig!
Underbart att någon äntligen talar ut om det som man ständigt går och känner utan att knappt våga yppa pga alla som tittar snett åt en, bara för att man haft exakt på pricken samma attityd som du och haft hemma min 6-åring ihop med min 2-åring tills 6-åringen nu börjat skolan.
"Trots" dom 4 åren emellan så är dom världens bästa vänner.
Genom att ha gett min äldste den här starten i livet, där JAG har fått ge honom den trygghet han behöver för framtiden och inte nån främling på ett dagis (där dom ska kalla sig mer kompetenta än mig som morsa på att ta hand om barn), är han nu mer än trygg och lycklig över att börja skolan.
Den kärlek och omsorg som vi föräldrar kan ge till våra barn kan ingen förskola i världen ersätta hur många högskolepoäng deras utbildning än har...(det ironiska är att min man jobbat på förskola nu i över 10 år så jag har lite att säga till om...hehe!).
Kusligt att ingen ens ifrågasätter regeringens sätt att lobba in alla barn på förskola så tidigt som möjligt...
Glömmer aldrig den gången då en socialminister i en TV-intervju "avslöjade" varför dom ville ha in barn på förskola så tidigt som möjligt. Hon sa: "Vi vill ju indoktrinera VÅRA värderingar i barnen och så tidigt som möjligt."
Hm...ja just det. Jantelag och skit då eller?!!
Hualigen....NÄ, vi föräldrar behöver ta tillbaka makten över våra barn och vår egen framtid som familjer! Inte som separata ensamma individer!
Om man har det tufft ekonomiskt och pga det vill få in barnen på förskola för att kunna arbeta och fortsätta med sin höga standard, är det väl bättre att istället byta den (standarden alltså) till kanske en billigare bostad och lite mindre krimskrams hemma...eller?
Varför ska det gå ut över barnen och familjen och er tid tillsammans?
Nä, vänd på pannkakan säger jag!
Grymt Stolt Hemmamorsa
Jag tycker isåfall att det är mer galet att sätta en ett-åring på dagis som du inte kan förklara för varför. En ett-åring tror att du överger det och förstår inte när du förklarar att du kommer att hämta det om några timmar. De kan känna svår ångest!
Men att jag har min 6-åring kvar på dagis fem timmar om dagen tre dagar i veckan när jag är mammaledig ÄR för hennes skull. För att hon VILL gå kvar. Det hade kännts oerhört grymt att rycka henne därifrån för att hon fått ett syskon, det hade ju kunnat sluta i agg mot småsyskonet istället! Jag har varit hemma med mina barn tills de var 3,5-4 år INNAN de började dagisoch jag kommer att göra lika med min nästa. Visst, vi förlorade mycket inkomst på det och min man fick jobba dubbelt, men det var ett val vi gjorde för våra barns skull. Dagis är jättebra, för barn som är över 3 år, anser jag!
elin
Jag kan förstå de som tycker att det är fel att lämna sina barn på dagis några timmar i veckan trots att man är hemma. Jag har själv min 2,5-årige son på dagis trots att jag är föräldraledig. Hade jag inte haft det skulle både han och jag blivit tokiga vid det här laget. Lillasyster visade sig vara ett kolikbarn och då jag ägnar ungefär 5 timmar om dagen med att gå runt med henne skrikande på armen blir det inte mycket tid över för storebror. Vi försökte men han var alldeles olycklig av allt skrikande till slut och det faktum att mamma ändå inte kunde göra något med honom. Själv var jag också olycklig eftersom det hände en massa konstiga saker medan jag inte kunde vara i närheten och övervaka - en 2,5-åring (iallafall min) har mycket spring i benen och vill utforska mycket. Det klättras, dras, stoppas in, tas bort, slits och springs mycket. Bra och glädjefullt - om man är där och kan sätta stopp när det går för långt. Jaja, ni tycker säkert att jag uppfostrat min son dåligt eftersom han beter sig såhär. Men nu är det så. Jag har arbetat lika hårt som alla andra innan jag fick barn, jag anser inte att det är en rättighet att få ha sonen på dagis fastän jag är hemma men nu när jag får det är det en underbar möjlighet som ger mig utrymme att försöka ägna mig åt lillasyster några timmar samtidigt som sonen får utlopp för sin nyfikenhet och energi och den stimulans jag inte kan ge honom just nu. Jag skulle vara villig att betala mer för den möjligheten. Tyvärr har jag ingen familj alls som kan hjälpa mig så för mig är dagis en bra lösning för både mig och min son.
Inget dåligt samvete
Jag har precis blivit arbetslös och hade absolut inget emot att ha min son hemma. Det var däremot när han själv bad om att få gå till dagis som jag tänkte om.
Han har vant sig vid sitt dagis och inga aktiviteter kan ersätta de vänner han har fått.
Alla barn är olika, har olika behov, man bör se till vad barnet vill och behöver och inte vad som ses som rätt eller fel.
Liza
Varför har du ditt barn hemma? lika "DUM" fråga egentligen. Uppenbarligen är det så att det finns föräldrar som har annan uppfattning om vad FÖRSKOLAN (inte dagis för det existerar inte längre) roll är.
Personligen så lever jag inte kvar i 50 talet där 95% av alla kvinnor var hemma med sina barn då barnen var där utan nu är näst intill 95% av alla barn på Förskolan det är där de finns.
Jag UTNYTTJAR ALDRIG FÖRSKOLAN jag ser det som min sons rättighet att få ta del av deras väl utvecklade verksamhet. Sedan när jag är hemma med 2:an kommer han få gå kvar 5 timmar om dagen 3 ggr i veckan o jag tror personligen att han kommer bli skit förbannad på mig att han inte får lov att gå varje dag.
Man skall var försiktig med att dömma, o dra förhastade slutsatser om saker när man har ett färgat sinne för ngt. Är så förbaskat trött på att hör all skit om förskolan o hur mkt bättre det är att en två, tre, fyra åring går hemma o drar mamma i byxorna för att vara dryg.
Pro Förskolan
Jag har sedan två år tillbaka jobbat som förskolelärare, först på en småbarns avdelning, 1-3 år och nu på 4-5 års avdelning detta i två olika kommuner. Jag fick för två månader sedan min första tös och är nu mammaledig.
Vi har några barn på avdelningen som har syskon hemma och går 15h i veckan. Barnen är OLIKA och reagerar OLIKA på att mamma är hemma. Vissa skiter helt i att mamma åker hem med syskonet medans andra inte alls vill stanna kvar på förskolan. det är inte fel att känna att man vill ha barnet på förskolan under denna tid, då barnen får träffa och leka med andra barn i samma ålder. Samtidigt är det inte fel att vilja ha sitt barn hemma hos sig när syskonen är små. Det har jag själv varit när syster var liten, och det blev inget fel på mig :) Haha
Som förskolelärare ser vi det som en rättighet för alla barn att få egen tid, Egentid där de kan få utvecklas tillsammans med kamrater som ska följa dem hela livet. Men att de samtidigt får växa och utvecklas med sin familj.
Gör det som känns bäst för din familj och inte vad släkt och vänner anser.
Linda, Förskolelärare och mammaledig
Min son har gått på dagis sen lillan föddes och det har varit mycket bra för hans utveckling. Jag hade inte på långa vägar kunnat ge honom den stimulans som han behöver, dvs han är ett mycket aktivt och modigt barn som behöver göra av sig med extra energi annars klättrar han på väggarna.
Och sen tycker jag att det är hans rättighet att få gå på dagis och dagis går inte att jämföra med öppna förskolan där det går det mest bebisar.
Nä ja tror att trådstartaren har ett väldigt lungt och harmoniskt barn och då kan det vara svårt att förstå hur det kan vara med ett energi knippe och ett kolikbarn....
sippAN
Helt otroligt med alla dessa åsikter om vad andra gör. Särskilt ni som inte ens har egna barn ännu, vad vet ni??
mest avstånd tar jag ifrån åsikten att man i så fall skaffat fler barn än man klarar av! Alltså, va? Alla vet väl att första året är intensivt och ofta väldigt jobbigt. Detta gäller ju även första barnet och då har man nog inte skaffat för många va?
15h/v är inte mycket. Barnet är hemma ganska mycket av veckan ändå.
Särskilt de barn som redan går på dagis tycker jag känns konstigt att ta hem när man är föräldraledig, dels för att man då förlorar sin plats, men mest för att det förmodligen oftast känns som ett straff för barnet, de gillar dagis! Och gör de inte det, så tar nog föräldrarna hem dom ändå, eller vad tror ni?
Obs, alla får göra sina egna val, och varför är det så svårt att lita på att föräldrar faktiskt vill sina barns bästa, är de som känner dom bäst, och gör val utifrån detta?
Åsa
Håller fullständigt med Åsa när hon skriver att föräldrar faktiskt vill sina barns bästa, är de som känner dom bäst, och gör sina val utifrån detta. Mitt barn har älskat dagis från första stund och hon har aldrig visat tecken på att inte trivas. När hon får ett syskon kommer hon att få fortsätta att vara på dagis, om hon själv vill. Ser jag att hon hellre vi vara hemma, kommer hon självklart att få vara det. Där vi bor är det vinter från oktober till maj så det är sällan någon förälder med barn i lekparken och det finns ingen öppen förskola osv. Förskolan är ett av få ställen där små barn kan få den stimulans de behöver. I ett historiskt/socialt/antropologiskt perspektiv är det inte alls naturligt att bara vara hemma med mamma och ett syskon, så har inte människan levt bakåt i tiden och så är det få människor som lever nu om man ser över hela jorden.
Cissi
Jag tänker ha min son på förskolan om/när jag får ett andra barn. Detta utifrån min oro att ett andra barn aldrig skall få ha ensam mamma-tid på samma sätt som ettan fick. Han var och är alltid med oss, vi har aldrig sovit borta och han hade sin första barnvakt (farmor) 1.5h när han var över 1år. Han är väldigt tryggt anknuten till både mig och sin pappa, och inskolningen på dagis (vid 18mån) gick därför väldigt bra. Jag är osäker på om jag har möjlighet till samma exklusiva ensamtid med en bebis om han är hemma hela tiden, när tvåan kommer... Då känns de där 15h dagistid (på ett dagis där han trivs med bra personal som "ser" honom, och som alltid kan svara adekvat på hur han ätit, sovit, mått under dagen) som en gåva till barn nr 2.
Ewi
Nej, du anser att 15 timmar inte räcker. Det som det pratas om ovan i citaten är 15 timmar/vecka. Jag har min mellansonen i förskola 15 timmar i veckan nu när jag är föräldraledig. Han fyller 6 om en månad. Han är där för sin egen skull. För att träffa kompisar framför allt. Det är viktigt när man är så pass gammal. Min äldsta son går i ettan. Det innebär 23 timmar/vecka. Du pratar om riktigt små barn.....som 2-åringar.
