Så är det för de flesta med NPF, koncentrationssvårigheter, kommunikationen osv. Det är de ändrade rutinerna som brukar ställa till det. När man inte har så mycket att tider och saker att passa så vet man inte vad man ska göra, det här blir oreda som kommer ut som mentalt skrot, skrik, slag, trots osv. Han vet inte vad han ska göra så då gör han något som han kan, skrika.
Försök att hålla samma rutiner som ni har hemma, gör ett enkelt schema över varje sak, läggning, frukost, förberedelse om ni ska nånstans, rita en "färdplan". Sätt ut bestämda klockslag för mellanmål och saker som man faktiskt kan bestämma över så behöver man inte flippa ur för iaf det. En liten belöning för varje gång som han har försökt följa planen. Kan vara en ärta i en burk eller gladgubbe =) på ett papper, när ett visst antal är uppnått så får man en glass, 1 krona eller annat enkelt.
Se till att ni har med er hans egna kudde och om möjligt eget täcke, eller iaf egna lakan så det känns bekant när ni är ute och reser. Många stopp om det är långväga. Se till att det inte blir för mycket socker om man ska sitta still. Det är aldrig bra med för mycket socker men absolut inte att pytsa på i redan spralliga ben när man måste sitta still i en bil.
Efter aktiva dagar med utflykter, se till att det blir en vilodag efter det så han kan återhämta sig.