Hej!
har en kille som ska börja förskoleklassen, och har diagnosen ADHd och autismliknande tillstånd hur har ni gjort på föräldrar möte har ni berättat om barnets problem för föräldrarna i klassen.
tacksam för svar hur ni gjort och varför.
Om du misstänker att pojken kommer att ha svårt att anpassa sig och smälta in i barngruppen på ett sätt som gör att de andra barnen tycker att han är störigare eller otrevligare än andra så kan det vara lika så bra att berätta för de andra föräldrarna redan nu. Hur har han fungerat med de andra barnen på dagis? (Om han gått på dagis förstås)
Ja dom behöver veta detta !
Efter att ha läst alla dessa trådar där föräldrar till barn utan diagnos spyr ur sig sina fördomar om barn med diagnoser kommer jag aldrig att berätta om min sons diagnos.
O om något händer o inger vet ???
Vad är det som kan hända som gör att det är relevant för andra föräldrar att veta att han har en diagnos?
Informera skolan måste jag ju göra för att han ska få den hjälp han behöver, men jag ser ingen mening med att andra barns föräldrar ska behöva veta min sons diagnos när nio av tio är okunniga med fördomar. Så länge hans lärare vet, och även vet hur hon kan stötta honom i situationen som är svåra eller jobbiga för honom så räcker det så.
Dom kan förklara på ett annat sätt för sina barn om det uppstår situationer som beror på diagnosen , sen slipper föräldrar spekulera i varför barnet beter sug som det gör !
Med tanke på den okunskap och de fördomar som flödar friskt så tror jag nog att det är bättre att läraren tar den situationen om den skulle uppstå än att föräldrar ska sprida felaktig information. Dock är jag relativt säker på att det inte kommer att uppstå situationer med honom som inte uppstår med även andra barn utan diagnos. Hans diagnos yttrar sig inte riktigt på det sättet att det uppstår situationer.
Jag har en son på 8 år med samma diagnos. Vi har valt att inte berätta för att han skall kunna börja skolan utan fördomar. Självklart vet skolan om problemen och har har varit våra ögon och öron om hur dom andra barnen reagerar på vår son. Visst tycker barnen att han stör i bland men det har skolan skött bra och flyttat honom till en plats i klassrummet som inte stör. Skulle våra son bli ett problem så skulle vi självklart berätta men han måste få vara sig själv och inte sin diagnos. Det finns så mycket fördomar idag.
Vi har valt att avakta, med tanke på vilka fördommar folk tycks ha. Sonen börjar första klass i höst.
Hans kompisars föräldrar vet men inte hela klassen.
Känns onödigt att starta upp något som likaväl kan bli en nackdel till sonen, idag har det heller inte behövts utan vi avaktar och ser om det skulle behövas i framtiden.
Svår fråga... jag hade nog inte velat ställa mig upp inför hela klassens föräldrar och berätta... men... det kan ge en mycket större ökad förståelse från barnens föräldrar om de vet om hur det ligger till. Det är självklart olika från förälder till förälder hur de reagerar. I mitt barns klass fanns det en väldigt utåtagerande pojke och mitt barn berättade ofta om vad som hänt i skolan. När vi sedan fick veta att pojken hade ADHD så kunde jag bättre förklara för mitt barn hur h*n skulle förhålla sig, och att den här pojken inte egentligen menade att vara elak men lätt blev upprepad när andra provocerade eller när han hade svårt att hänga med i skolan.
Vet man inte bakgrunden så är det lätt att det börjar gå rykten om att det är dålig uppfostran mm som ligger bakom beteendet
Ni kanske ska avvakta och se om det behövs eller inte. Sen kan ni ju välja hur informationen ska gå fram... ni kan ju be läraren berätta enskilt för varje förälder i samband med t.ex utvecklingssamtal i sådana fall
Fast även om han hade varit ouppfostrad hade det ju ändå varit samma svar: att han inte menade att vara elak med har svårt att behärska sig. Och det hade ju stämt eftersom han pga att han var ouppfostrad inte fått lära sig hur man beter sig och hur man behärskar sig.
Hittills känner jag att jag inte vill berätta för föräldrarna i dotterns klass. Hon är 7 år. Hon är omtyckt av klasskamrater trots att hon är annorlunda. Hon har vänner och räknas med. Hon har själv inte fått veta sin diagnos. Jag tycker att hon själv bör få veta innan resten av klassen. Så jag vill vänta därmed. Alla lärare etc får självklart veta, men i nuet känns det inte som någon brådska att informera fler. Känns fel innan vårt eget barn vet och förstår vad det handlar om. Rädd att andra föräldrar ska sluta bjuda in henne på kalas etc i rädsla för det annorlunda. Dock har jag berättat för dotterns närmaste väns mamma. Det räckte för att avskräcka mig för fler. Hon tog det inte så bra.
Vi har inte berättat, min dotter är 8 år och har Aspergers och ställer egentligen inte till det för som andra barnen så vi känner inte att det finns någon anledning att berätta.
Folk är i allmänhet ganska fördomsfulla och inte alls kunniga på området, sen tycker jag att det är kränkande för barnet att låta hela klassen veta utan att själv fått ta ställning.
Jag tänkte ställa en följdfråga, hoppas det är ok?
Vi har en son med en diagnos, en ovanlig kromosomavvikelse, som gör att han inom vissa avseenden inte är "som alla andra". Är det skillnad på att berätta om en NPF-diagnos jmf med andra syndrom (downs tex.)?
Jag frågar för att jag är genuint intresserad av att veta era åsikter. Vi berättade på förskolan när han börjde där och jag kan säga att vi bara blivit positivt bemötta. Funderar på om vi ska berätta även på den nya avdelningen han går på nu.
Vi har berättat och det har verkligen varit positivt, jag ångrar det inte en sekund! Lärarna och elevvården har bett oss berätta om hur han är, allt det positiva och allt det negativa, vilka situationer som skulle kunna uppstå och hur de ska hantera dem, de har frågat hur man märker att han är arg eller ledsen... De har varit extremt professionella och trevliga, de ger honom extra uppgifter när det är för lätt för honom, han får pauser om han behöver... Så jag är hur nöjd som helst :)