fritids/hemma

Här är det tvärtom! Håller ihop borta och exploderar borta!

Menar du exploderar hemma? Min son exploderar ju aldrig. Har aldrig haft nåt riktigt utbrott under hela sitt korta liv. Oftast glad och harmonisk. Det jobbiga är när man är på utv.samtal på förskola/fritids så kan vi inte känna igen det dom säger, att han är upp i varv, lite stimmig men glad iochförsig. Jag tror lärarna har funderat vad det kan vara medan vi inte tror det. Vad tror ni som har erfarenhet? Om det skulle" vara nåt" skulle det inte märkas i alla soc sammanhang då??

Är han enda barnet? Vad gör han hemma? Hur mycket är han på fritids/skola?

Ja, han är enda barnet. Hemma umgås vi mycket med varandra, leker, spelar spel, umgås med grannarna och min mamma, pappa, bror med familj. Vi gillar att hitta på saker som att göra små utflykter till skogen, bio, museer mm men vi älskar att mysa hemma i soffan oxå. På fritids är han mellan 7 och 16.30 förutom 2 dagar då jag hämtar vid halv tre ca. Tycker inte att det är så långa dagar men visst är han trött när vi kommer hem. Då vill han gärna koppla av vid tv:n en stund eller lyssna på cd saga.

Jag tänker som så att ni måste ta det på allvar som skola/fritids säger!
Som enda barnet hemma i en lugn och trygg miljö så passar det säkert honom utmärkt. Som enda barnet så är inte kraven så höga heller och han har inha syskon att ta hänsyn till och därmed inga krav på flexibilitet, om du förstår hur jag menar?

Går han i förskoleklass eller ettan? Hur har det funkat på dagis??

Vi tar det på allvar. Det är så svårt bara när man inte känner igen det dom säger. Jag menar man har väl en funktionsnedsättning överallt. Hemma, skolan, fritiden mm?? Vi har aldrig tänkt att det skulle vara så men...Han har precis börjat förskoleklass.

Förstår att det känns jättesvårt! Ju äldre man blir ju mer ökar kraven och ev svårigheter blir tydligare.
Sociala krav och koder som ska tolkas, övergångar som man ska klara mm mm. Många barn också!

Hur ska ni gå vidare? Vad är nästa steg?

Mååånga barn är det. Bara på min sons avd är de 34 barn, och så är det 2 avd till med nästan lika många. Vem skulle inte bli stimmig då!?! På dagis var de 54 barn på 2 avd. Alldeles för stora barngrupper. Vissa barn försvinner och andra barn blir väldigt synliga, som min son. Gå vidare.... ja, jag tänker kräva att min son får det stöd och hjälp att han behöver för att bli sitt bästa jag. Han är oerhört smart och lär sig snabbt men det är som du nämner mycket socialt som ska funka oxå. Han är jättesocial och öppen och glad men det kan uppfattas på fel sätt från andra barn. Men när det är i mindre grupp är det inga problem.

Jag rycker att bi borde sätta er ner tillsammans och gå igenom vad han behöver för att fungera bättre!
Hur skola och fritids ska stödja honom! Misslyckas han socialt gång på gång så tar ju även självkänslan slut!

Stryk menar jag..

Det kommer vi nog snart att göra. Läraren verkar jättebra. Tack för tips.

bra att ni har en förstående lärare som uppmärksammar att sonen har det jobbigt! Då är det lättare att veta hur man kan hjälpa honom och framför allt så behöver han inte har det jobbigt utan att få hjälp!

Dotterns problem blev väldigt tydliga i 6-års, fler barn, mer krav, organiserade lekar etc och vi kände inte alls igen oss när personalen berättade om alla konfliketr som uppstod. Nu visste vi ändå att det var något och gick vidare med utredning direkt för att få stöd i ettan.
Min dotter funkar utmärkt hemma med syskon och andra vuxna men blir det flera barn sluter hon sig och det uppstår lätt missförstånd.

Har hon fått nån diagnos eller fick hon stöd i ettan ändå? Märkte ni inget under förskoletiden?