• XeddieX

    Skiljsmässan förstörde mig.

    Jag och min sons mamma separerade April förra året. Sen dess har mitt liv varit kaos med panikångest-attacker, ångest och dåliga försök att ta mitt eget liv.
    Min 3 åriga son är den enda anledningen att jag lever idag.

    Fiins det någon annan där ute som kanske har det lite tungt?
    Jag skulle behöva allt stöd jag kan få.


  • Svar på tråden Skiljsmässan förstörde mig.
  • Studentpappa

    Det låter onekligen tungt, sök dig till Flashback finns en avdelningen för personer med psykiska problem där.
    Hoppas du finner en lösning på ditt problem och du kan finna styrka att leva vidare för ditt barn.

  • PetGu

    Jag har aldrig varit i din situation, men vill ändå ge dig något ord på vägen. Eftersom du verkar hämta mycket motivation och styrka från din son, använd den källan och försök göra det som han behöver. Sök hjälp från alla källor som finns. Psykiatrin kan hjälpa till med medicin och stödsamtal. Glöm bara aldrig att du själv är den som slutligen sitter på kraften och förmågan att förändra ditt liv. Ta hand om dig, du förtjänar att må bra lika mycket som alla andra.

  • danne80

    Jag har separerat med 2 små pojkar, första tiden är tung, det är den nog för alla. Tror nog innerst inne att du inte vill lämna ditt barn faders löst, jag jobbade väldigt mycke så jag la all annan tid på att göra dom smås tid så värdefull som möjligt.
    Efter en tid så är det som ett litet gift för mig.
    Per automatik så rullar livet vidare var sig man vill eller inte.
    Men bättre blir det :)

  • Starkochsvag

    Jag befinner mig just nu själv i en situation där min fru är på väg att lämna mig. Det är just det helvetet du beskriver som jag ser framför mig. Jag antar att man måste jobba jäkligt hårt med sig själv för att klara det. Jag har separerat förr, men inte från ett äktenskap och inte med barn. Nu har vi barn och det gör saken mycket svårare. Det är dessutom min drömkvinna. Jag känner för dig, det är det enda jag kan säga just nu. Ta inte livet av dig bara. Tänkpå barnet. Själv har jag kommit med "tomma hot" i ren desperation. Men det är just så att om man hotar om det så är det mest hot och inte allvar. Idag kom dock en tanke upp om man skulle stoppa en nål i armen med nåt man bara somnar in på. Jag blev tvungen att verkligen jobba bort den tanken, för det var lockande. Men jag vill försöka hålla kvar vid hoppet.

    Jag hoppas att du kan komma över det så småningom. Mitt tips r att vända dig till någon att prata med. Psykiatriska enheten inom öppenvården har behandlare som kostar 100kr per gång och det går på högkostnads-skyddet. Det känns bra att få ventilera sina känslor för någon helt utomstående. Om du inte får någon du känner förtroende för så byt.

    Lycka till från en förkrossad man. 

  • XeddieX
    Starkochsvag skrev 2012-08-21 18:46:57 följande:
    Jag befinner mig just nu själv i en situation där min fru är på väg att lämna mig. Det är just det helvetet du beskriver som jag ser framför mig. Jag antar att man måste jobba jäkligt hårt med sig själv för att klara det. Jag har separerat förr, men inte från ett äktenskap och inte med barn. Nu har vi barn och det gör saken mycket svårare. Det är dessutom min drömkvinna. Jag känner för dig, det är det enda jag kan säga just nu. Ta inte livet av dig bara. Tänkpå barnet. Själv har jag kommit med "tomma hot" i ren desperation. Men det är just så att om man hotar om det så är det mest hot och inte allvar. Idag kom dock en tanke upp om man skulle stoppa en nål i armen med nåt man bara somnar in på. Jag blev tvungen att verkligen jobba bort den tanken, för det var lockande. Men jag vill försöka hålla kvar vid hoppet.

    Jag hoppas att du kan komma över det så småningom. Mitt tips r att vända dig till någon att prata med. Psykiatriska enheten inom öppenvården har behandlare som kostar 100kr per gång och det går på högkostnads-skyddet. Det känns bra att få ventilera sina känslor för någon helt utomstående. Om du inte får någon du känner förtroende för så byt.

    Lycka till från en förkrossad man. 
    Tusen tack för ditt svar.
    Förlåt för min frånvaro i tråden och att jag bara bajsade ur mig en massa ångest.

    jag har varit in och ur min ångest så länge så jag vet liksom inte ens vart jag ska börja,
    jag mår hur bra som helst ena dagen och bajs den andra.
    men överlag tycker jag ändå att jag klarar mig bra, vilket resulterar i att jag aldrig tar tag i mina problem och kraschar tillslut.
    öppenvård låter helt klart intressant och jag hoppas att jag kommer få tummen ur arslet och söker vård en vacker dag.

    dom goda nyheterna är att jag aldrig kommer ta mitt eget liv, hur frestande det än kan vara ibland. jag har för mycket fint o mitt liv att bara spola ner i kröken.

    Nu bor jag i Sthlm och mitt Ex och son i Umeå, så jag får träffa honom så otroligt sällan,
    och min relation till Exet är fruktansvärd, hon hatar mig.
    jag vet inte alls hur jag ska hantera det hela och allt blir väldigt infekterat.

    hur går det för dig ? hur hanterar du allt kaos?

  • Clock

    Tja.

    Min sambo lämnade mig med vår son för 3 månader sen-
    för en annan.
    Jag har en mild autism, inga vänner överhuvudtaget, och heller ingen stödjande familj.
    Känns det bättre nu? Glad

    Faktum åsido; Det finns fler fiskar i sjön. Men tro mig, INGEN vill ha en deprimerad man/kvinna i sina liv.
    Jag förstår att det är otroligt smärtsamt för en man att förlora något man håller kärt, även om kärringen din (säkert) var en urbota su*** ibland.
    Livet är ingen lek, och det är heller inte sliddjuren vi kallar för "frugor"..
    Försök ta kontakt med en terapeut om det gör för ont.

    Jag har väll turen själv, av att faktiskt vara en bättre människa, och mår "bättre" utan mamman till mitt barn.
    Det har jag försig att tacka ungen för.

    Ta hand om dig för f*n. Tänk att du är världens bästa pappa, och att du är/SKA vara en förebild för barnet

  • FillesFarsa

    Det är sant som Clock skriver. När folk märker att man inte mår bra tenderar de man trodde stod nära att försvinna.

    Sysselsätt dig. Jobb, idrott, kurser.. Ja, vad som helst. Det är viktigt att hålla igång med vardagen för att klara av depression. Rutiner är aldrig fel!

    Lider själv av depression, ångest, sömnproblem och panikångestattacker. Jag har inga professionella råd att ge dig. Vet bara att det fungerar för mig så länge jag inte går sysslolös. Det ger nämligen tid att tänka.

  • XeddieX

    Jag men satan "Clock"

    På något vridet sätt så känns det lite bättre att veta att man inte är själv o släpar på ett lass.
    Nog för att det är jobbigt o sitta o läsa om andras problem så blir mina problem något mindre..

    Mitt stora problem är att jag gärna grottar ner mig i min egen misär.

    Hur som haver så står o går jag fortfarande, min son är det finaste jag har i livet.

    sakta men säkert så ska jag nog ta mig igenom det här skiten också.

  • BarreMarre

    Hitta stöd i dig själv.
    Svåra perioder är underbara att se tillbaka på, men ett helvete att ta sig igenom.

    Läs boken
    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172411872
    Ta dig igenom den trots vad du kanske initialt känner för den.
    Få i dig mer proteiner på något sätt. Det stärker orken och viljan.

    Mest av allt önskar jag dig lycka till på vägen! 

  • Yront rules

    Kommer säga som det är!

    Det är trist att höra er män vilja lämna livet för en kvinnas skull! Det är också så typiskt att män "går" upp i sin kvinna till den milda grad att hon "bär" mannen genom hans liv, han ger sig helt och fast till henne. Vem var ni män innan ni träffade er kvinna? var ni svaga och ville göra slut på era liv eller var ni glada och festade loss och hade kul? Ni måste hitta tillbaks till er själva igen! kvinnor finns det gott om och ni kommer säkert hitta någon igen som kan ta ifrån er eran manlighet på nytt igen och locka er med sin kvinnlighet som godis till hon inte längre har någon nytta av er! Då står ni där igen och är bestulna på er integritet som ni än en gång låtit en kvinna ta hål på och rasera. Det blir så här när man tillåter det, inte annars!

    Sluta va så svaga och patetiska! Visa att ni kan stå på egna ben igen och var en bra fadersgestalt åt era barn!

    Och ja! jag har erfarenhet från hela skiten...

    Man up!!!       

  • Clock
    XeddieX skrev 2012-09-04 18:45:46 följande:
    Jag men satan "Clock"

    På något vridet sätt så känns det lite bättre att veta att man inte är själv o släpar på ett lass.
    Nog för att det är jobbigt o sitta o läsa om andras problem så blir mina problem något mindre..

    Mitt stora problem är att jag gärna grottar ner mig i min egen misär.

    Hur som haver så står o går jag fortfarande, min son är det finaste jag har i livet.

    sakta men säkert så ska jag nog ta mig igenom det här skiten också.
    Jo, fast smärtan sitter ju kvar. Inte sant? Jävla KÄRRINGAR alltså.
    De är inte visserligen inte likadana allihopa, men tamig f*n varenda tjej jag träffat är likadan.

    Sen vill jag bara säga att det inte spelar ingen roll om mamman har ensam vårdnad av barnet (antar att ni har gemensam då ni varit gifta) så får man ALDRIG någonsin neka den andra föräldern att träffa den andra föräldern.
    Om mamman till din son nekar dig, kan du ansöka om ensam vårdnad, och kommer GARANTERAT att få det, då mamman inte sett till att sonen fått det han har rätt till: Två föräldrar.

    Om du vill kan du skriva till min inbox för att få ett namn, ett nummer och en mejladress till en av de främsta barnrättsjuristerna i sverige. Hon står på pappans sida dessutom, då det oftast är mamman som nekar och så vidare.

    Bara hojta till!

    PS. Och ge fan i att ta livet av dig för en brud. Tänk på sonen vad han skulle säga om dig när han växer upp:
    "Min pappa var för svag och feg" t.ex.

    Skaffa en boxningsäck och börja mata in slag på den istället. DS.
  • XeddieX
    Yront rules skrev 2012-09-22 11:54:41 följande:
    Kommer säga som det är!

    Det är trist att höra er män vilja lämna livet för en kvinnas skull! Det är också så typiskt att män "går" upp i sin kvinna till den milda grad att hon "bär" mannen genom hans liv, han ger sig helt och fast till henne. Vem var ni män innan ni träffade er kvinna? var ni svaga och ville göra slut på era liv eller var ni glada och festade loss och hade kul? Ni måste hitta tillbaks till er själva igen! kvinnor finns det gott om och ni kommer säkert hitta någon igen som kan ta ifrån er eran manlighet på nytt igen och locka er med sin kvinnlighet som godis till hon inte längre har någon nytta av er! Då står ni där igen och är bestulna på er integritet som ni än en gång låtit en kvinna ta hål på och rasera. Det blir så här när man tillåter det, inte annars!

    Sluta va så svaga och patetiska! Visa att ni kan stå på egna ben igen och var en bra fadersgestalt åt era barn!

    Och ja! jag har erfarenhet från hela skiten...

    Man up!!!       
    Det är inte alls kvinnan här som gjorde att livet raserade, hon tillförde något till mitt liv, en son.
    Det är hennes beteende efter skiljmässan också bidrar till att varenda jävla sekund ska vara en kamp.
    Jag försöker o försöker att få träffa min son och hon gör allt i sin makt för att motarbeta mig.
    Det var så mycket som hände med mig under våran skiljmässa. jag blev av med min familj.
    Henne saknar jag inte för 5 öre. men jag saknar att vara med min son varje dag.
    väl riktad kritik kan jag tycka, men jag tar inte åt mig för jag känner inte att jag passar in i din fördomsprofil.

  • XeddieX
    Clock skrev 2012-09-23 09:49:22 följande:
    Jo, fast smärtan sitter ju kvar. Inte sant? Jävla KÄRRINGAR alltså.
    De är inte visserligen inte likadana allihopa, men tamig f*n varenda tjej jag träffat är likadan.

    Sen vill jag bara säga att det inte spelar ingen roll om mamman har ensam vårdnad av barnet (antar att ni har gemensam då ni varit gifta) så får man ALDRIG någonsin neka den andra föräldern att träffa den andra föräldern.
    Om mamman till din son nekar dig, kan du ansöka om ensam vårdnad, och kommer GARANTERAT att få det, då mamman inte sett till att sonen fått det han har rätt till: Två föräldrar.

    Om du vill kan du skriva till min inbox för att få ett namn, ett nummer och en mejladress till en av de främsta barnrättsjuristerna i sverige. Hon står på pappans sida dessutom, då det oftast är mamman som nekar och så vidare.

    Bara hojta till!

    PS. Och ge fan i att ta livet av dig för en brud. Tänk på sonen vad han skulle säga om dig när han växer upp:
    "Min pappa var för svag och feg" t.ex.

    Skaffa en boxningsäck och börja mata in slag på den istället. DS.
    Jo vi har gemensam vårdnad, vad nu det ska vara bra för med tanke på att jag ändå inte får träffa min kära son.
    Det blir lätt krig om jag skulle vilja kriga. men jag vet inte vad jag har att vinna på det, säg då att jag får min son på heltid, vad händer då med hennes livssituation? och realtionen imellan oss? ska det vara så att man måste välja att bara en en mamma eller bara en pappa?.

    Tusen o åter tusen tack för stödet.
    Jag vet bara inte hur mycket jag ska bråka, eller om jag ska ligga passiv till min son är stor nog att fatta att det var hans egen mamma som hindrade honom att spendera tid med sin far.

  • Yront rules
    http://www.fokus.se/2008/01/darfor-far-mammorna-vardnaden/
    http://www.hopp.org/juridik/juridisk-information/vardnad-och-umgange/
    http://socfamratt.se/nytt-pa-hemsidan
    http://www.daddys-sverige.com/4/post/2011/08/hur-man-man-tiga-sig-till-enskild-vdnad-efterlysning.html
    http://www.notisum.se/rnp/domar/rh/RH005038.htm
    http://www.notisum.se/rnp/domar/rh/RH004069.htm

    Här får ni fädrar som har bekymmer något att läsa.

    //C  
  • Pekunia

    Om du är deprimerad vill jag varmt rekommendera dig till att läsa böckerna The Power of Now samt The New Earth av en.wikipedia.org/wiki/Eckhart_Tolle

    Superbra böcker! Dem får dig att leva i nuet och inte tänka på alla problem... min övertygelse är att om alla skulle läsa dessa böcker skulle det finnas mycket fler lyckliga människor.

    Dem finns även på ljudbok... det var så jag "läste" dem. Det gäller att vara öppen och de dem en chans.. det tar en bra stund att sätta sig in i dem...

  • samo78

    Skaffa dig en annan kvinna som avgudar dig och masserar dina fötter om du så vill. Åk till Thailand åk skaffa dig en fru där. Det låter sjukt men tro mig, det hjälper

Svar på tråden Skiljsmässan förstörde mig.