• Anonym

    Någon som har överlämning med hjälp av soc??

    Jag har blivit misshandlad av mitt x men har barn tillsammans med honom. Barnet bor mest hos mig men vid umgänge (pga olika omständigheter som jag inte tänker ta upp här) måste JAG lämna över barnet till pappan 2-3 ggr/månad...jag klarar inte av att träffa honom.
    Bara jag får ett meddelande från honom så får jag ångest, skakar i hela kroppen och får ont i magen...för att du inte tala om när jag måste TRÄFFA HONOM!! Jag oroar mig flera dagar innan.

    Är det någon här som har överlämning via nån annan person?
    Jag har hört nånstans att man kan få det? Hur funkar det isf och hur gör man?

  • Svar på tråden Någon som har överlämning med hjälp av soc??
  • Avatarlös

    Prata med familjerätten så kan de hjälpa dig med hur du ska gå till. Under tiden, det finns ingen kompis eller släkting som kan hjälpa dig med överlämnandet?

  • MariaE

    går barnen på dagis? då kanske dom kan lämna över barnen så slipper du. skolan kan ju kanske också ställa upp om du har skolbarn.

  • Anonym
    Avatarlös skrev 2012-08-19 14:18:04 följande:
    Prata med familjerätten så kan de hjälpa dig med hur du ska gå till. Under tiden, det finns ingen kompis eller släkting som kan hjälpa dig med överlämnandet?
    nä jag har ingen. häromdagen så fick jag en kompis att komma och lämna men de jobbar ju annars så det är lite svårt men kanske ska fråga runt lite grann...
  • Anonym
    MariaE skrev 2012-08-19 14:19:52 följande:
    går barnen på dagis? då kanske dom kan lämna över barnen så slipper du. skolan kan ju kanske också ställa upp om du har skolbarn.
    pga olika omständigheter måste överlämnandet ske på en helg...
  • MrsKnapa

    Soc kan absolut hjälpa till!! Finns de "bevis" i form av domar lr dylikt som kan vara till din hjälp så är de bara ett plus :)

  • Anonym
    MrsKnapa skrev 2012-08-19 14:29:29 följande:
    Soc kan absolut hjälpa till!! Finns de "bevis" i form av domar lr dylikt som kan vara till din hjälp så är de bara ett plus :)
    nä tyvärr inte. finns inga bevis alls mer än det vi båda vet händer och hänt...
    Han förnekar dessutom allt och säger att han bara varit snäll och omtänksam mot mig...
  • Anonym (. .)

    Påminner om vår situation. Jag hade precis samma känslo spektrum när jag tvingades möta mitt ex. 


    Jag klarade inte ens av tanken på att mitt ex hållit i mitt barn med sina smutsiga händer- samma händer som han slagit mig med. Jag bytte kläder på barnet, tvättade det. Mådde så dåligt av att behöva träffa honom, men mitt barn var för litet för att träffa exet själv med enbart kontaktperson. Och jag var tvungen att vara med- enligt soc.


    Hade ångest attacker, slutade äta. Vägde 55 kilo(vilket för mig är lite), hade sömnbrist, magkatarr, kräktes. skakningar i hela kroppen, grät mig igenom hela dagarna. Mådde dåligt i flera dagar före. 


    Efter fyra årds terapi insåg jag att det inte fungerade längre- dels hade han att jojo förhållande med barnet som vi skulle finna oss i och vara tacksamma för, han spred rykten som var allt annat än snälla sådana.


    Efter fyra år satte jag stopp när han åter ville återuppta umgänget - med hänvisning till mitt barns bästa sa jag nej. Nog fick vara nog. Vare sig mitt barn eller jag mådde bra och vi kunde inte gå vidare. Jag satt fast. det ska inte vara så. Att vår värld fyra- snart fem år efter uppbrottet fortfarande styrs av ett honom! En han. Nej nog får vara nog!


    Soc ska kunna erbjuda hjälp med överlämnande- en vännina till mig hade det.


     


    Det är synd när det går så långt, i en utopi skulle det se annorlunda ut. I en värld där jag som gravid aldrig skulle ha behövt uppleva våld, där mitt barn aldrig skulle ha kallats alla dessa fula saker av sin egen far.


    Jag önskar det var annorlunda- men jag har fått lära mig att acceptera och förstå att det inte går att förändra honom- precis som TS ex så säger han att han inte gjort något, att han är snäll och trevlig, det är inte min upplevelse av honom.

  • Anonym
    Anonym (. .) skrev 2012-08-22 13:46:51 följande:

    Påminner om vår situation. Jag hade precis samma känslo spektrum när jag tvingades möta mitt ex. 


    Jag klarade inte ens av tanken på att mitt ex hållit i mitt barn med sina smutsiga händer- samma händer som han slagit mig med. Jag bytte kläder på barnet, tvättade det. Mådde så dåligt av att behöva träffa honom, men mitt barn var för litet för att träffa exet själv med enbart kontaktperson. Och jag var tvungen att vara med- enligt soc.


    Hade ångest attacker, slutade äta. Vägde 55 kilo(vilket för mig är lite), hade sömnbrist, magkatarr, kräktes. skakningar i hela kroppen, grät mig igenom hela dagarna. Mådde dåligt i flera dagar före. 


    Efter fyra årds terapi insåg jag att det inte fungerade längre- dels hade han att jojo förhållande med barnet som vi skulle finna oss i och vara tacksamma för, han spred rykten som var allt annat än snälla sådana.


    Efter fyra år satte jag stopp när han åter ville återuppta umgänget - med hänvisning till mitt barns bästa sa jag nej. Nog fick vara nog. Vare sig mitt barn eller jag mådde bra och vi kunde inte gå vidare. Jag satt fast. det ska inte vara så. Att vår värld fyra- snart fem år efter uppbrottet fortfarande styrs av ett honom! En han. Nej nog får vara nog!


    Soc ska kunna erbjuda hjälp med överlämnande- en vännina till mig hade det.


     


    Det är synd när det går så långt, i en utopi skulle det se annorlunda ut. I en värld där jag som gravid aldrig skulle ha behövt uppleva våld, där mitt barn aldrig skulle ha kallats alla dessa fula saker av sin egen far.


    Jag önskar det var annorlunda- men jag har fått lära mig att acceptera och förstå att det inte går att förändra honom- precis som TS ex så säger han att han inte gjort något, att han är snäll och trevlig, det är inte min upplevelse av honom.


    usch stackare!! Jag känner igen delar av det förutom att han inte slagit mig och inte kallat sitt barn men däremot använt ungefär samma hemska strategi psykiskt mot oss men barnet kanske inte förstår än men kommer absolut bli påverkat.

    hur kunde du bara sluta att skicka barnet?? Det skulle nästan vara bäst men jag kan inte riktigt det än så han får ha barnet tills jag märker att hen inte mår bra.

    Jag måste stå ut med även telefonsamtal från honom och mail mm. Har begränsat det så mkt jag kan men det är fortfarande ett orosmoment när telefonen plingar till..."är det han????" och att då TRÄFFA honom ska vi inte tala om.
    Jag har gått ner 10 kg på ett år och det är mkt för mig för jag var liten innan :( Hur orkar man?
    Ska se vad soc säger om de kan hjälpa mig! Är dock rädd att han ska bli galen då och bli ännu otrevligare :(
  • Anonym

    Ts jag hade överlämning via soc men där var det tr som bestämde det i dentvisten vi svar uppe i just då. Jag tänker Ang telefon och mejl så fick jag rådet av soc och min advokat att byta nr till alla jag lita på som inte gav det vidare till exet, då var bara ett fåtal som visste det nya och jag kunde slappna av på annat sätt och det funkar så det nr exet har kan jag styra själv hur den telefonen är på eller ej

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-08-22 15:37:57 följande:
    Ts jag hade överlämning via soc men där var det tr som bestämde det i dentvisten vi svar uppe i just då. Jag tänker Ang telefon och mejl så fick jag rådet av soc och min advokat att byta nr till alla jag lita på som inte gav det vidare till exet, då var bara ett fåtal som visste det nya och jag kunde slappna av på annat sätt och det funkar så det nr exet har kan jag styra själv hur den telefonen är på eller ej
    Problemet är ju att detta nr är så "inarbetat" är skickat till alla personer jag känner typ, myndigheter mm, hur ska jag då kunna byta till alla dem?? Och om jag byter nr till honom så kanske han funderar på varför jag gör det
    hur gjorde du?

    Måste man svara i telefon när man har barn tillsammans?
  • Avatarlös

    Nej, man måte inte svara i telefon för man har barn ihop. Säg till om att du vill att ni håller era konversationer till sms och mail. Jag skulle nog välja att skaffa en till telefon, ge vidare numret till de som jag pratar med ofta och ha kvar det gamla numret för exet och övriga. Det nya numret skulle jag välja ha som hemligt nummer.

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-08-22 17:20:54 följande:
    Problemet är ju att detta nr är så "inarbetat" är skickat till alla personer jag känner typ, myndigheter mm, hur ska jag då kunna byta till alla dem?? Och om jag byter nr till honom så kanske han funderar på varför jag gör det hur gjorde du? Måste man svara i telefon när man har barn tillsammans?

    Jag gjorde som avtalas föreslog i inlägg 11: jag valde att ha det nya hemligt och de som är mina vänner och jag har mycket kontakt med samt myndigheter fick det resten fick ha det gamla, jag tog den tiden det tog att ändra till alla och idag är jag glad för det då jag mår mycket bättre och vet att oavsett om det rings med hemligt eller öppet nr så är det inte han och öppnar jag mejlen så är inget från han jag tog kommandot i hur det påverka mig och barnen det är jag glad för idag. Den gamla mejlen och nr kollar jag av nån gång i veckan och det har gett utdelning för han varken ringer eller mejlar i samma utstrålning längre
  • Anonym (. .)
    Anonym skrev 2012-08-22 13:52:16 följande:
    usch stackare!! Jag känner igen delar av det förutom att han inte slagit mig och inte kallat sitt barn men däremot använt ungefär samma hemska strategi psykiskt mot oss men barnet kanske inte förstår än men kommer absolut bli påverkat.

    hur kunde du bara sluta att skicka barnet?? Det skulle nästan vara bäst men jag kan inte riktigt det än så han får ha barnet tills jag märker att hen inte mår bra.

    Jag måste stå ut med även telefonsamtal från honom och mail mm. Har begränsat det så mkt jag kan men det är fortfarande ett orosmoment när telefonen plingar till..."är det han????" och att då TRÄFFA honom ska vi inte tala om.
    Jag har gått ner 10 kg på ett år och det är mkt för mig för jag var liten innan :( Hur orkar man?
    Ska se vad soc säger om de kan hjälpa mig! Är dock rädd att han ska bli galen då och bli ännu otrevligare :(

    Beslutet var inte lätt. Det var en hel rad faktorer som spelade in. Beslutet har inte varit lätt - även om jag märker en klar förbättring i hur mitt barn mår idag. Vem pappa är det vet barnet- men så mycket mer med det är det inte. 


     


    Vår kontakt sköttes uteslutande av soc då kontaktperson var inkopplad. Även du kan begära detta att han om han önskar kontakt går via ombud på soc. De kan rynka på pannan men det är deras problem- inte ditt.


    Du ska må bra längst vägen du också!


     

  • Anonym (*^*)

    Ta upp det med familjerätten. Jag var i liknande sits, dock hade exet blivit dömd och haft besöksförbud. Detta visste familjerätten om. Men till saken har de möjlighet att hjälpa dig. 
    Jag tipsar dig som andra redan har gjort att byta dina telefonnr. Själv bytte jag både mobil och hem nr. Jag var mycke noga med vem jag gav det till och ingen jag tvivla på fick det och jag var noga med att alla visste att de aldrig fick lämna ut det till någon. Jag lämna det aldrig till någon myndighet tex försäkringskassan. De fick tele nr till min arbetsplats. Jag prata med dem och sa som det var att jag ej lita på att de inte lämna ut mitt tele nr trots att de skrev att det var hemligt. De håll med mig då det finns de som inte bryr sig och lämnar ut det trots allt.

  • Anonym

    vad krävs för att man ska få denna hjälp? vem som helst kan väl inte få det bara för att man inte har lust att träffa sitt x liksom!?!

Svar på tråden Någon som har överlämning med hjälp av soc??