Gemensam vårdnad, hur ska jag träffa barnen?

Barnbidraget KAN man dela på om barnet bor lika mycket hos båda föräldrarna. Det kräver att BÅDA föräldrarna är överens om att dela, annars får mamman hela.

Du behöver inte alls flytta som vissa säger. Vad du först och främst ska göra är att fundera igenom om du kan tänka dig att ha barnen boende hos dig heltid och att mamman har barnen varannan helg. I dagsläget är det den förälder som i största utsträckning främjar barnens utveckling samt umgänge med den andra föräldern som vid de flesta tillfällen blir boförälder. Vill du detta ska du kämpa för det - då kanske flytten inte är relevant. Och ni som lovar 2 dagis/förskolor... Tänk på att vissa kommuner i landet INTE går med på att betala till den kommun som barnen inte är skrivna i. Växjö kommun gör det tex inte. Vissa kommuner gör det men det är ingen rättighet. Börja med att spara samtliga SMS. Spela in samtal er emellan. Du har rätt att spela in samtal mellan er utan att hon vet om det och använda det som bevismaterial. Du får BARA göra detta om du själv medverkar i samtalet. Vänd dig till familjerätten, förklara läget om samarbetssvårigheter och att hon även hindrar umgänge. Du ska ansöka om att bli boförälder. Ta också kontakt med en jurist - du kommer att behöva hjälp. En bekant till mig hade det som du, det slutade med att barnen fick flytta till honom. Pga låg ålder såg man inte heller byte av dagis/förskola som något problem. Det är ju inte ovanligt att hela familjer också flyttar.... Sen kan du även försöka analyser VARFÖR hon är så arg.... Lycka till!

"Socialen" kan inte hjälpa till i dylika frågor, det är en strid mellan föräldrarna som föräldrarna måste lösa genom familjerätten och i sista hand genom tingsrätten. 

Håller också med om att det skulle vara svårt för dig att bli boendeförälder med tanke på barnens trygghet och hur ni resonerade då du överlät bostaden till mamman och barnen utifrån barnens trygghet.

Att få ordning på umgänget däremot kan du återigen få hjälp med genom familjerätten och i sista hand tingsrätten som kan besluta om fasta umgängestider. Det bästa är dock om du kan få till stånd en överenskommelse med mamman med hjälp av familjerätten (som blir bindande när socialnämnden beslutar om den) eftersom det vanligen tar mycket lång tid innan ärendet kommer till tingsrätten. 

Har du kvar föräldradagar? Har ni testat att gå på samarbetssamtal i familjerätten? Där kan ni även få hjälp att skriva juridiskt bindande avtal om umgänge så att mamman inte kan undanhålla barnen från dig utan att riskera att du begär verkställighet och att det kostar henne en hel del pengar.

Du skulle kunna ha barnen lov, klämdagar, högtider osv även om ni bor långt ifrån varandra.

Så som ni båda anser blir bäst för barnen och så som ni kan komma överens. Gå till familjerätten och få hjälp med att formulera avtalet!

Har pratat med familjerätten, våra problem är mer större än vad jag kan beskriva här. Det går absolut inte att sammarbeta, inte ens att prata i telefon eller asså.. Ja.

Familjerätten sa att det kommer sluta med en tvist som det låter, och jag har varit där förut med henne och det har inte löst någonting 

har du möjlighet att flytta närmare dina barn?
så du kan ha dem varannan vecka? och barnen kan gå på en fsk.

lycka till!
härligt att du vill vara med dina barn!! 

Det här är inte ens första gången jag inte får träffa dom, hon gör lite som hon vill och får hon inte som hon vill ja då säger hon bara ''aa men då får du inte träffa barnen något mer''

Orkar inte med dessa ständiga hot hela tiden, tycker så himla synd om barnen att hon gör såhär mot dom.

Som sagt, jag har inte rätt till barnen utan dom har rätt till sina föräldrar och att dom inte får träffa pappa kan inte heller vara bra då dem är riktigt glada när dom är här.

Fattar inte varför hon ska va så här bitter,hon säger att barnen älskar att vara hos mig för att jag är slapp och låter dom göra som dom vill att detta är typ en ''semester'' för dom, men nej det är det inte.

Dom får skäll hela tiden och blir skrikna åt hela tiden av sin mamma, när dom gör något dumt (vilket händer sällan) då pratar jag med en normal ljudnivå och säger till dom.. Men mitt ex säger att man måste ''disciplinera dom''  dom är småbarn! ska jag skrika på dom?? Ge dem ännu mer bekymmer i livet när dom redan får tillräckligt med besvär.. Visst tvingar jag dom inte och gå att lägga sig klockan sex som hon gör, varför ska jag göra det på en fredagskväll när dom aldrig får träffa pappa och vill vara vakna och vara med mig? 

Man vet aldrig när dom får träffa mig igen, blir så himla less på detta.  

Men då har ni gått igenom varven med familjerätten, vilket tingsrätten brukar kräva om man kommer dit och inte innan försökt samarbetssamtal osv.

Återigen, kontrollera om du har rättsskydd i din hemförsäkring, annars byt bolag och se till så du har detta. Ta kontakt med advokat och ansök om: i första hand boendet, i andra hand ett fastslaget och utökat umgänge (alltså inte varannan v, utan mer tid under lov) Bryter hon mot umgänget (som rätten beslutat om) kan du ta hjälp av polis. 

Det finns en och annan bitter kvinna som använder sina barn som utpressningsmedel och det är naturligtvis inte rätt. Ibland är det riktigt, riktigt illa. Hennes skyldighet som förälder är att se till att hennes barn har en nära och god relation med andra människor som är viktiga för barnen där pappan för det mesta förstås är nummer ett. Det står till och med i lagen. Barnen är inte någon förälders egendom.

Hursomhelst. Du måste få till ett avtal eller en dom och det låter ju som att du måste vända dig till tingsrätten för att komma vidare om hon inte ens vill prata med dig. I det läget behöver du bevis. Det kan räcka en bit att berätta (rätt saker och det avgör din jurist) men spara mejlkonversationer, spela in samtal, ha vittnen och sådant som stödjer din berättelse. Jag undrar dock fortfarande om du inte någon gång försökt hämta eller i alla fall träffa barnen?

Sedan kvarstår det faktum att ni bor för långt ifrån varandra för att ha något vardagsumgänge för den förälder som barnen bor hos, av de skäl jag skrev tidigare. För varje år som går kommer och helg- och lovumgänge att bli allt svårare och tära allt mer på barnen. Bara att sitta och åka dessa mil tycker en del är väldigt jobbigt. Men sedan kommer fritidsintressen, kompisar och annat. Vem vill missa andras kalas, första discot i skolan eller fotbollsmatchen eller sådana saker för att man måste åka och hälsa på en förälder? Tro mig, om några år är risken stor att de hatar det. De är ju egna individer och måste få sitt utrymme, vilket inte alltid går att planera in efter något umgängesschema.

Så skriver någon att du inte måste flytta, för du kan yrka på boendet. Tro mig, det är ett riktigt långskott att lyckas med det. I princip ska man finna mamman närmast olämplig som förälder och inte se någon möjlighet att hon kommer att bli lämplig inom överskådlig framtid och det är ganska ovanligt. Samtidigt är lösningen lika för barnen eftersom avståndet består. Det blir liksom som att flytta allt från ena vågskålen till den andra istället för att upprätta balans och harmoni. Det kommer heller inte att förbättra relationen mellan er föräldrar och det är viktigt.

Anonym (EBC) Ja- det var jag som skrev yrka på boende och det behöver inte vara ett långskott som du skrev. En bekant till mig var precis i samma situation och på grund av mammans beteende, samma som här, så blev han tilldömd boendet då familjerätten gjorde ett utlåtande efter utredning på tingsrättens begäran att han i större utsträckning kommer att främja umgänget. I detta fall hade mamman nekat umgänge vid 3 tillfällen under en längre period men det räckte. Hon hade också kört med hot om att inte få träffa barnen om inte han ändrade tider om hon ville/behövde trots att det fanns en dom på hur umgänget skulle se ut.