varför ska barnet somna själv??

Så känner jag också. Självklart finns det barn som föredrar att somna själva, precis som att vissa föredrar sele/amning/annat. Men om barnet verkligen föredrar att somna själv finns ju inget behov av en 5mm, eller 3mm eller någon annan skrikmetod. 

Förutsatt att barnet själv inser att det är sovdags vill säga. Det är väl mycket begärt av en person som ännu inte fyllt ett år. Kan informera om att det existerar barn som är bra mycket äldre än så inte vill gå och lägga sig trots att de är jättetrötta...

Men det är inte för mycket begärt att ett litet barn ska inse att det inte överges när det överges?

Vad babblar du om? Vem har pratat om att överge ett barn? Förr lämnades visserligen flickebarn i skogen eftersom folk då hellre ville ha en pojke, och så sker väl även än i dag utomlands, men det är väl ganska ovanligt i Sverige mig veterligen...

Alla de som lämnar sina barn att gråta i ensamhet pratar om att överge barnet när barnet behöver dem. 

Eftersom tråden inte handlar om att överge barn i skogen, utan om att överge dem när de ska sova...så bör det ligga närmast till hands att anta att det är det som 'Donum' syftar på...

Hur tänker du där? Överge är ju en intressant definition. Om du lämnar ditt barn på dagis, är det att överge det? Om du lämnar det till en barnvakt är det att överge det? Om du går på toaletten är det att överge det? När barnet börjar skolan, överger du det då?

Tycker nog att överge är ett ganska starkt ord som inte tycks passa in i det här sammanhanget. "När barnet behöver dem." är definitionen du felar på. Vissa barn behöver en förälder i närheten för att somna lättare, andra inte...
Se ovan på definition på överge. Personligen anser jag inte att man överger ett barn bara för att man lämnar rummet det befinner sig i, men vi har väl alla olika definitioner. Tråden handlar om barn som sover själva och att alla barn som sover ensamma i sina sängar skulle vara övergivna känns inte speciellt verklighetsförankrat i min definition av att överge iallafall :P

De flesta här är ju ganska överens om att lämna + GRÅT är problemet, inte att barnet är själv.

Och personligen skulle inte jag lämna/överge ett gråtande barn på dagis, hos barnvakt eller i skolan heller. Behöver jag gå på toaletten erbjuder jag ett gråtande barn att följa med. Det betyder ju inte att man ALDRIG lämnar barnet ensam, att man aldrig lämnar på dagis eller aldrig går på toaletten själv. Det innebär att man gör det först när det känns bra i magen för barnet.  

Jaså..? Har du tolkat det så? Det är inte jag "överens" om - alls.
För min del är det att lämna ett barn ensam med sin gråt som jag vänder mig emot. Det är att överge barnet. Att svika det.

Du väljer verkligen att misstolka allt...
Självklart överger man inte ett barn bara för att man lämnar rummet som barnet befinner sig i. Men om man lämnar rummet med barnet ensamt och gråtande - då överger man det. Ganska enkelt och grundläggande...

Och jag tror att det har skrivits tusen och åter tusen gånger att barn som somnar själva utan gråt naturligtvis inte är övergivna. Det handlar enbart om barn som lämnas att gråta, ensamma. Så som t.ex. femminutersmetoden, eller modiferade varianter av denna.

Jag tror ingen kan missförstå detta om och om igen...eller är det så illa?

Det var ju exakt det jag menade? Lämna + gråt är för mig samma sak som att lämna barnet ensam med sin gråt? Ser inte skillnaden på ditt och mitt påstående? 

Jo, jag läste lite för snabbt. Jag trodde att du menade som att lämna + gråt när man t.ex. går hemifrån och lämnar barnet med den andra föräldern, medan jag syftade enbart på att lämna barnet ensamt med sin gråt...
Som sagt, jag misstolkade dig och vi menar nog samma sak. Vi har ju varit överens genom hela tråden innan...

Oki, började fundera på om jag forumlerat mig konstigt :)

Har inte läst då jag varit borta men kan inte låta bli att svara på Nyfiken efter mitt inlägg. Döm inte innan du vet bakgrunden. Hade jag varit 25-30 hade jag naturligtvis inte skaffat barn tätt men är man närmare 40 o vill ha fler barn har man inte så mycket o välja på. 

Tack flickan o kråkan men vi har nog provat det mesta bla att ta bort vilan på dagen men han blir helt skogstokig då eller slocknar fem på em o håller vi honom vaken så vägrar han ändå somna senare.

Fick yngsta sonen att somna själv efter två dagar genom att sitta bredvid honom o hyscha efter det har han sovit hela nätter, tyvärr åkte vi iväg på minisemester o sov i samma rum allihop så då gick det i kras, så nu är vi tillbaka från början o han sover oroligt på nätterna.Med äldsta sonen funkade ej den "metoden".

Jag vet inte om du faktiskt har ett begåvningshandikapp eller om du låtsas för att du inte kan svara bättre. Det är ingen som ifrågasatt att ett barn somnar själv om det inte lämnas att gråta. Om barnet vill somna själv och trivs med det så gråter det inte. Punkt. 

Efter lite sjukdom osv här hemma vill dottern åter somna i famn, men är lättare att lägga ner iaf och sover bättre nätterna iaf set går lite i perioder hela tiden det här med sömn!!

Det finns inga MODERNA vetenskapliga belägg för att det är bra att ett barn lär sig somna själv, annat än möjligen för föräldrarna. 
Ett barn som får somna i trygghet med någon nära, blir ett tryggt barn, och kommer en dag själv att säga att de vill få somna ensamma.
Man skulle ju kunna tycka att det är ganska självklart att en metod som rasar så fort barnet är sjukt, eller man sover borta eller något annat, inte är en bra metod. Min treåring säger nu oftare och oftare till (inte vaje vecka, men det händer) att han vill somna själv, men när det är något stök av något slag vill han ha mig där. Och då får han det. För han behöver det. Och det är bra för honom.