Jag vill inte och får dåligt samvete.

Du är självklart inte dum i huvet! Jag tror att han var ledsen och besviken och ville ha förståelse och bekräftelse för sina känslor, samtidigt som du ville ha det för dina känslor, men ingen av er var beredd att ge den andra det utan ni fokuserade båda helt och hållet på era egna känslor. Sedan var det ett väldigt dåligt sätt som han valde att visa vad han kände på, medan du gjorde det på ett mycket bättre sätt. Lösningen på problemet är att ni båda (speciellt han, men han kan inte göra det ensam utan du måste anstränga dig lika mycket för att det ska funka) jobbar på er kommunikation och försöker bli bättre på att visa sympati för varandra. Det du måste fråga dig själv är om du vill och är beredd att lägga ned det jobb som krävs på detta eller inte. Om du inte vill jobba på det så är det bästa alternativet att lämna honom.

Men ärligt...vill du ha sex om du får rosor och romantik då??

Nej du tjejen

Du är ihop med en barnslig egoist verkar det som.

Dina förslag med att gå långsamt fram borde väl inte vara en omöjlig väg om du nu vill satsa på er?

Lycka till!

Men du säger också att du inte är kär i honom längre. Det är i sig en rätt effektiv lustdödare. Överväg skilsmässa. Inte för att han är en idiot, han verkar vara en fullständigt normal hygglig kille och du verkar vara en helt normal hygglig tjej, utan för att ni kanske helt enkelt är klara med varandra. Hade ni redan haft barn hade situationen varit  annorlunda naturligtvis. Men min poäng är väl att ni inte måste vara ihop med varandra; kanske är det bättre att hitta någon du är kär i? Nu har du ju alla möjligheter att bryta upp och starta om. Ett ytterligare råd är väl att inte fortsätta med bebisverkstaden förrän detta är löst. 

Jag menar absolut inte att vara hård. Jag har heller ingen personlig erfarenhet av hur man kan må efter missfall.

Men: jag känner igen vissa delar av det du skriver. Jag är inte heller kär i min man längre och har absolut noll attraktion för honom. Det tog rätt lång tid för mig att inse att jag har haft massa undanflykter f(för mig själv då) för varför jag inte velat ha sex med min man när sanningen som jag inte vågat ens tänka högt är att jag inte har känslorna kvar. Han är i vissa avseenden inte densamma som den jag blev ihop med och jag har svårt att acceptera det. 

Jag undrar ts, hjälper det verkligen om han kommer med rosor eller gör det romantiskt? Tror du själv att det kommer göra något annat än att lappa ihop det för stunden? 

Låter som era försök att skaffa barn satt lite griller i huvudet på dig och er. Hur hanterar ni det? Gissar att din lust varit en annan tidigare i ert förhållande, bortsett från nyförälskelsens lustar då!?

Hoppas ni kan få igång en bra och givande kommunikation där ni lyssnar och reflekterar över varandras tänkanden och tyckanden.

men jag funderar också på om det verkligen inte är jag som är taskig? jag menar, jag kanske borde skapa romantik om jag nu vill ha det? uppenbarligen så behöver han inte det för att gå igång. kanske borde kolla på vad det är för fel på mig?

eller är detta det dåliga självförtroendet som snackar? 

Jag tycker att ni ska boka tid hos en sexolog. Jag och min man har varit på ett sådant möte och det var så skönt att någon med en objektiv syn lyssnar. Det är så lätt att fastna i ältande och känslan av att den andre är dum... Vi träffade två sexologer samtidigt, en manlig och en kvinnlig, det var bra för då förstod de alltid vad vi menade. Ingen tog någons parti utan vi fick förståelse. De frågar raka frågor och många svar kommer fram. Vi kom fram till att vi inte kommuniserar så bra, att vi förväntar oss saker från varandra utan att den andre vet nåt. Jag insåg verkligen att jag måste vara mer tydlig i vad jag vill ha.

De frågade bla en viktig grej som jag kommer att ta med mig: Vad gör jag varje dag för att vår relation ska bli bättre?   

De gav oss ett samlagsförbud vilket gjorde att pressen försvann. Vi har bara fokuserat på att massera varann, smörja in varandra i olja, smeka varandra osv. Och vips var jag sugen och vi hade samlag fast det var förbjudet...

Vi har dock långt kvar innan allt är bra, men att det hände en gång på ett halvår ser jag som ett stort framsteg.