• Anonym (Pappa)

    Mamman trakasserar!!

    Jag fick för ett tag sedan ensam vårdnad om min son. Hans mamma och jag har sedan flera år en väldigt spänd relation. Nu på senare tid känner jag att det har eskalerat lite. Hon ringer mig och ska ständigt klaga på saker, saker som inte stämmer i mina ögon. Hon i princip säger att det är mitt fel att sonen är besvärlig när han är hos henne och tycker att jag ska ta itu med det.

    Problemet är att jag inte ser något problem utöver vad som kan tyckas vara "normalt". Barn är ju trotsiga, de gör inte alltid som man vill. Så är det ju.
    Det känns mer som att mamman nu gör allt för att svartmåla mig. Påstår att sonen bara sitter vid facebook(något HON introducerade honom till, jag sa innan nej till att skaffa honom ett facebook), vi hittar inte på något, jag lagar dålig mat etc etc...

    Det finns ingen sanningshalt i något av detta. Jag gör och har alltid gjort det som varit bäst för honom. I veckorna leker han exempelvis med kompisar så ofta han kan. Det händer då att de exempelvis visar varandra olika knep och sånt i den uppsjö av facebookspel som finns. Facebookande är jag väldigt restriktiv med ska jag tillägga, vill inte att han sitter för mycket med det.
    Hon har till och med mage att klaga på MIG för att han, då hon skriver till honom på Facebookchatten, säger att han leker med en kompis och inte har tid att prata just då. Hon ska bland annat ha svarat honom "Det skiter jag i", sen surnat till.

    Ärligt talat är jag efter alla år trött på att ständigt få ta massa skit från henne. Så då undrar jag:

    Finns det någon mer med liknande problem med den andra föräldern? Vad kan man göra åt detta?? Kan jag exempelvis byta nummer till något hemligt och därefter sköta kontakten med henne exempelvis genom soc??

    Jag orkar verkligen inte med denna människa mer. Det tycks aldrig bli bättre vad jag än gör. Jag har aldrig hindrat min son från att åka till henne över skollov och sånt(Vi bor på olika orter). Jag pratar inte skit om henne inför honom. När sonen är arg på henne så försöker jag så gott jag kan peppa honom, att han i alla fall är hennes mamma och att hon vill prata med honom och träffa honom.

    Men just nu känner jag mig rätt uppgiven och vet inte vad jag ska göra. Råd??

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-08-27 18:13
    Tack igen för alla svar...

    Tror jag kommer styra över kontakten till mail, samt, som en skrev, skaffa en mobil till med ett nummer som bara används till henne och när sonen är där.

  • Svar på tråden Mamman trakasserar!!
  • Anonym

    Skaffa en billig mobil som hon har nummret till och ha den påslagen endast då sonen är hos henne för att hon ska kunna kontakta dig vid akuta fall. I övrigt bör du byta ditt privata nummer till hemligt och låta kontakterna ske via mail.

  • Jazzica

    Min sits ser nästan likadan men än så länge har vi gemensam vårdnad. Jag har vart tvungen att anmäla mitt ex flera gånger för ofredande, trakkaserier och olaga hot. Dessutom finns det en anmälan på misshandel sen tidigare.

    Jag har haft kontakt med soc jag vet inte hur många gånger pga av andra saker än mina polisänmälningar. Hade soc gjort någonting hade jag kanske ine behövt anmäla exet eller kontakta en advokat..

    Funderare även på att skaffa kontaktförbud, vilket man kan få men det är väl lite svårt om man ska ha gemensam vårdnad iaf :/

  • Anonym (Pappa)
    Jazzica skrev 2012-08-28 15:45:44 följande:
    Min sits ser nästan likadan men än så länge har vi gemensam vårdnad. Jag har vart tvungen att anmäla mitt ex flera gånger för ofredande, trakkaserier och olaga hot. Dessutom finns det en anmälan på misshandel sen tidigare.

    Jag har haft kontakt med soc jag vet inte hur många gånger pga av andra saker än mina polisänmälningar. Hade soc gjort någonting hade jag kanske ine behövt anmäla exet eller kontakta en advokat..

    Funderare även på att skaffa kontaktförbud, vilket man kan få men det är väl lite svårt om man ska ha gemensam vårdnad iaf :/
    Jag hoppas det löser sig för dig. Låter inte som en rolig sits.

    Här har det i alla fall inte förekommit någon fysisk misshandel. Däremot psykisk skulle jag vilja påstå. Fick veta lite idag från grabben, om vad hans mamma sagt till honom om mig. Bland annat att jag är en dålig förälder m.m.

    Personligen har jag aldrig talat illa om henne till honom, kommer aldrig göra heller. Men nu börjar det bara bli för mycket. Bland annat är han osams med sin mamma nu, av anledningar han inte vill prata om. Men jag vet att hon blivit sur när han inte haft tid att prata med henne när han haft kompisar hemma. Jag vet faktiskt knappt om jag ens borde släppa iväg grabben dit om det är så hon beter sig.
  • Jazzica

    Min sons pappa sa att jag skiter i sonen när han var ledsen o ville ha sin mamma. Exet säger oxå mycket till sonen om mig och min nya sambo som inte stämmer.

    Min son är bara 3 och en sån liten ska inte behöva sånt alls.. Din son verkar lite äldre än min?

    Hur kommer det sig att du fick ensam vårdnad?

  • Anonym (Pappa)
    Jazzica skrev 2012-08-29 06:35:27 följande:
    Min sons pappa sa att jag skiter i sonen när han var ledsen o ville ha sin mamma. Exet säger oxå mycket till sonen om mig och min nya sambo som inte stämmer.

    Min son är bara 3 och en sån liten ska inte behöva sånt alls.. Din son verkar lite äldre än min?

    Hur kommer det sig att du fick ensam vårdnad?
    10 är han. Jag vill inte gå in så mycket på detalj varför. Men jag fick påtryckningar på mig från soc att söka ensam vårdnad då mamman ansågs olämplig. Hon får till exempel inte ha några av sina barn hemma. Jag var sedan tidigare boendeförälder efter att hon fått ett antal anmälningar på sig från förskolan och andra ställen.

    Vi kan gemensamt aldrig kan enas om saker, ensam vårdnad skulle bli lättare i och med att jag får större möjligheter att bestämma lite mer. Men än så länge märks det inte så mycket tyvärr, hon fortsätter hålla på och ska försöka bestämma regler och sånt hemma hos mig för att hon ska få "lättare" när han är hos henne på skolloven. Sen när hon säger massa dumma saker så påverkar det såklart sonen en hel del.

    Din son verkar inte ha det lätt heller. Tycker det är så jävla trist när vuxna människor använder barn som slagträ.
  • Anonym

    din sits påminner om min, bara att här tar mamman ut allt skitsnack, bråkande osv på barnet!!!!! önskar hon kunde skrika på mig ist nästan, barnet mår ju dåligt av situationen såklart!!

    så nu ses de knappt då barnet inte vill! 

  • Anonym

    Att snacka skit om den andre föräldern och förtala denne och dess nya partner har visat sig kunna få ödesdigra konsekvenser för mina styvbarns mor.
    Hon har under flera år påstått att VI snackar skit om henne och hennes man vilket inte är fallet, vi har aldrig någonsin sagt ett enda ont ord om dom och det vet ju barnen om. Hon däremot sprider rykten om att vi skulle vara alkoholiserade, slå barnen samt att vi bedriver sektverksamhet och hjärntvättar barnen.
    Nu äntligen efter flera år där vi valt att stå tillbaka några steg och låta hennes lögner fälla henne själv så har barnen helt tagit avstånd ifrån henne, den yngsta 10 år vägrar att ens träffa henne och tonåringen åker dit ett par timmar någon gång i månaden och är rödgråten varje gång och får huvudvärk.
    BUP och soc  har insett hur det ligger till och tycker att barnen har det bäst i att bara bo hos oss och träffa mamman så lite som möjligt, dom har inget behov av att träffa henne så länge hon inte själv inser sina fel och brister och vill göra en radikal förändring i sitt liv såsom alkoholkonsumtion och denna eviga aggression hon uppvisar mot alla som hon utsett till fiender.
    Det optimala skulle ju vara att det fortfarande kunnat vara varannan vecka och man någon gång skulle få bara bry sig om varandra jag och min man, men som läget är nu så är det föräldraskap på heltid och aldrig några barnlediga helger, men för barnens skull så är det helt ok för oss, deras välmående går i första hand och vi får se 8 år framåt för att kunna rå om bara varandra

  • Jazzica

    Jag förstår om du inte vill gå in för mycket på anledningen.. Det är som sagt inte klokt att man är så egoistisk o använder barnet på det sättet. Mitt ex sa tex en dag att vår don hade sagt att vi drack varje helg när han är hos oss o att vi är fulla osv.. Men min sambo är nykterist o dricker inte en droppe o sen vi träffades är jag i stort sett nykterist oxå..

    Hoppas bara för min sons skull att jag får ensam vårdnad så att han går den uppväxt han behöver och förtjänar!!

  • Anonym (Pappa)
    Anonym skrev 2012-08-29 08:24:33 följande:
    din sits påminner om min, bara att här tar mamman ut allt skitsnack, bråkande osv på barnet!!!!! önskar hon kunde skrika på mig ist nästan, barnet mår ju dåligt av situationen såklart!!

    så nu ses de knappt då barnet inte vill! 
    Så är det lite här med. Mamman har snackat massa skit om mig till sonen. Bland annat tutat i honom att jag inte ville ha honom från början, jag ville egentligen aldrig ha barn, jag är en dålig förälder m.m.

    Tidigare har sonen sagt att han vill bo mer hos sin mamma. Men på den punkten verkar han ha ändrat sig helt nu faktiskt. På sätt och vis hoppas jag han börjar inse nu hur hon funkar, hur sorgligt det egentligen är..
  • Anonym (Pappa)
    Anonym skrev 2012-08-29 10:03:25 följande:
    Att snacka skit om den andre föräldern och förtala denne och dess nya partner har visat sig kunna få ödesdigra konsekvenser för mina styvbarns mor.
    Hon har under flera år påstått att VI snackar skit om henne och hennes man vilket inte är fallet, vi har aldrig någonsin sagt ett enda ont ord om dom och det vet ju barnen om. Hon däremot sprider rykten om att vi skulle vara alkoholiserade, slå barnen samt att vi bedriver sektverksamhet och hjärntvättar barnen.
    Nu äntligen efter flera år där vi valt att stå tillbaka några steg och låta hennes lögner fälla henne själv så har barnen helt tagit avstånd ifrån henne, den yngsta 10 år vägrar att ens träffa henne och tonåringen åker dit ett par timmar någon gång i månaden och är rödgråten varje gång och får huvudvärk.
    BUP och soc  har insett hur det ligger till och tycker att barnen har det bäst i att bara bo hos oss och träffa mamman så lite som möjligt, dom har inget behov av att träffa henne så länge hon inte själv inser sina fel och brister och vill göra en radikal förändring i sitt liv såsom alkoholkonsumtion och denna eviga aggression hon uppvisar mot alla som hon utsett till fiender.
    Det optimala skulle ju vara att det fortfarande kunnat vara varannan vecka och man någon gång skulle få bara bry sig om varandra jag och min man, men som läget är nu så är det föräldraskap på heltid och aldrig några barnlediga helger, men för barnens skull så är det helt ok för oss, deras välmående går i första hand och vi får se 8 år framåt för att kunna rå om bara varandra
    Det där med alkohol har mitt ex försökt trycka på med. Hon menar att hon har sett tomma vinflaskor i diskbänksskåpet hos mig, vilket hon ansåg var olämpligt. Hon tolkar det dessutom som att jag dricker mycket.

    Sanningen är dock att jag inte dricker när grabben är hemma. Sen är det inte särskilt ofta heller, jag tar lite vin då och då, mer än så är det inte.
  • Anonym (Pappa)
    Jazzica skrev 2012-08-29 11:49:27 följande:
    Jag förstår om du inte vill gå in för mycket på anledningen.. Det är som sagt inte klokt att man är så egoistisk o använder barnet på det sättet. Mitt ex sa tex en dag att vår don hade sagt att vi drack varje helg när han är hos oss o att vi är fulla osv.. Men min sambo är nykterist o dricker inte en droppe o sen vi träffades är jag i stort sett nykterist oxå..

    Hoppas bara för min sons skull att jag får ensam vårdnad så att han går den uppväxt han behöver och förtjänar!!
    Jag hoppas med det ordnar sig för dig. Det är ingen rolig sits :(
  • Anonym (Pappa)

    En liten uppdatering om läget.

    Efter att inom ett dygn fått ta emot 20 telefonsamtal från exet(utgår från att det var hon eftersom det bara är hon som har hemligt nummer), varav hon lämnade meddelande i svararen efter det sista, så beslöt jag att ta tag i det direkt.

    Jag skrev ett sms och förklarade att jag tycker det är bättre att sköta kontakten sinsemellan via sms och/eller mail. Detta för att det blir så mycket tjafs som inte leder någon vart. Sedan fick hon min alternativa mailadress. Tyvärr tolkar hon det som att hon inte ens får veta hur grabben mår. Men då kan hon ju ringa honom, mig behöver hon inte ringa för det, skrev jag.
    Enda gången vi kan ringas är då tid för umgänge ska bestämmas eller när det är något akut. Jag tänker även göra ett schema över hur umgänget ska se ut och skicka till henne. Det är redan överenskommet egentligen, men för att vara med det klara bara.

  • Anonym

    dom där förbannade hysteriska morsorna! som bara  tolkar allt efter eget  huvud. det går ju inte att tackla dom? för dom blir ju helnojjiga över allt...
    lider med dig. du verkar ha sunda tankar. o ha ett enkelt tankemönster. och du krånglar inte till allt för mkt... 

Svar på tråden Mamman trakasserar!!