Ni som lyckats få tillbaka lusten, hur gjorde ni?

Om hon är inställd på familjeterapi/parterapi så ta den chansen. Då kommer allt till ytan.

Det låter som hon har tappat glöden och tänder inte längre men för "feg" för att erkänna det eftersom det kanske kraschar hela förhållandet. Det verkar också ligga mycket som tynger om hon blir bitter och sur om hon pratar om djupare känslor. Jag tror räddningen för er kan vara en tredje person som nystar i det här. Att inte ens spontana kramar och pussar finns är en stor varningsklocka. Det är definitivt något som inte är som det ska.

Hon kan ju heller inte köra huvudet i sanden gång på gång. Det är ett effektiv sätt att kväva förhållandet. Det skapar frustration hos dig men säkert en enorm press hos din fru. Hon ser definitivt inte dig som sin sexpartner just nu.

Förslaget från Kjellgren är bra. Men samtidigt så kan också motsatsen var lika effektiv. Du lever ditt liv ett tag (månader) och fokuserar på familjen och finns där i vardagen. Gör inga kopplingar på sex eller försök till sex. Ge hela relationen luft - är du viktig för henne i relationen så vill hon ha en lösning mellan er. För det är något som inte stämmer.

Jag är rätt på det klara med vad hon är bitter över, det är en lång och komplicerad historia men vi hade en hel del problem i början av vårt förhållande där vi båda under olika omgångar var osäkra på varandra och vad vi ville, och jag var definitivt inte schysst i alla lägen (inte hon heller). Men vi kom över den tiden som jag trodde och har, förutom sexet, haft det överlag väldigt bra tillsammans, definitivt  aldrig tråkigt. Jag trodde att hon hade kunnat lägga allt det där bakom sig men hon har tyvärr en tendens att vilja sopa saker under mattan i stället för att diskurtera det (som hon nog ser som att älta det snarast). Hon själv föreslog terapi av något slag för att komma över sin ilska så hon verkar inse att det inte är i längden helt bra att stoppa huvudet i sanden.

Jag har redan, som jag tycker, testat att inte göra något och fokusera på familjen. Problemet är att då hände ingenting, visst efter två månader kanske hon skulle säga något om att det var länge sedan vi hade sex, men skulle nog inte se det som ett större problem. Det hjälper ju inte att jag blir retlig fastän jag försöker låtaa bli när tiden bara går och hon inte visar något intresse, och att schemalägga sex en gång i månaden känns rätt långt ifrån den sortens relation jag vill ha.

I viss mån är det nog att hon gått in väldigt i mammarollen så jag vill gärna tro att nu när barnen blivit större så kan det släppa lite. Men jag är rädd att vi hinner glida ifrån varandra innan det blir ändring om vi inte gör något.

Jag är nog inget bra exempel... jag fick inte tillbaka lusten förrän jag bytte karl nämligen...

Så vad var problemet med den förra mannen? Var det något som var fel i den relationen så här i efterhand, eller hade ni bara tröttnat? Jag förstår om man lämnar ett förhållande för att det inte fungerar men om allt är bra förutom attraktionen, men den en gång fanns där och allt som gjorde att man var attraherade av varandra finns kvar, borde man väl ändå kunna hitta tillbaka till den då och då?

Jag är i samma situation just nu, fast ur kvinnans/mammans perspektiv.

Har åkt hemifrån för att få ordning på mina tankar efter en diskussion med min man före middagen om varför jag ej har nån sexlust....

För mig känns det givet att det är kopplat t mammarollen. Före barnen var sexet toppen. De är 3 o 5. Dessa år har det varit lite sex. En gång i månaden max.

Sen vi fick barn är det lite sömn, mkt jobb o vardagsfix. Har två extremt mammiga barn så tiden jag får för mig själv känns obefintlig. Har alltid haft stort behov av egen tid o känner nu att jag knappt hinner andas. Alltid nån som ropar på mig eller hänger om min hals. Har ingen lust alls t sex. Bara t egen tid.

Vet att det inte har med honom att göra att jag inte har nån sexlust så han behöver inte vara orolig att jag vill träffa nån annan o att jag då skulle ha lusten tillbaka. Däremot kan jag känna att han snart ger upp o antingen vill skiljas eller vara otrogen. Självklart är ju hans behov av sex lika viktigt som mitt behov av att inte ha sex.

Som ni många andra har vi en bra relation i övrigt och ett härligt familjeliv. Vi älskar varandra o vill leva ihop.

För mig tror jag det handlar om att barnen tar all kraft o när de har somnat på kvällen vill jag bara vara i fred eller sova.

Så min fråga är, hur länge kan nån stå ut med detta...eller som Den Frustrerade, hur får man lusten tillbaka?

Jag är i samma situation just nu, fast ur kvinnans/mammans perspektiv.

Har åkt hemifrån för att få ordning på mina tankar efter en diskussion med min man före middagen om varför jag ej har nån sexlust....

För mig känns det givet att det är kopplat t mammarollen. Före barnen var sexet toppen. De är 3 o 5. Dessa år har det varit lite sex. En gång i månaden max.

Sen vi fick barn är det lite sömn, mkt jobb o vardagsfix. Har två extremt mammiga barn så tiden jag får för mig själv känns obefintlig. Har alltid haft stort behov av egen tid o känner nu att jag knappt hinner andas. Alltid nån som ropar på mig eller hänger om min hals. Har ingen lust alls t sex. Bara t egen tid.

Vet att det inte har med honom att göra att jag inte har nån sexlust så han behöver inte vara orolig att jag vill träffa nån annan o att jag då skulle ha lusten tillbaka. Däremot kan jag känna att han snart ger upp o antingen vill skiljas eller vara otrogen. Självklart är ju hans behov av sex lika viktigt som mitt behov av att inte ha sex.

Som ni många andra har vi en bra relation i övrigt och ett härligt familjeliv. Vi älskar varandra o vill leva ihop.

För mig tror jag det handlar om att barnen tar all kraft o när de har somnat på kvällen vill jag bara vara i fred eller sova.

Så min fråga är, hur länge kan nån stå ut med detta...eller som Den Frustrerade, hur får man lusten tillbaka?

Jag förstår precis vad du menar och min fru har sagt liknande saker, att barnen tar inte bara all kraft utan också fysisk närhet, så när det bara är vi två så vill hon mest vara ifred. Våra barn är lite äldre och jag hade väntat mig att det skulle bli lättare när de blir mer självgående men jag kan inte påstå att det märkts någon stor förändring precis.

Eftersom jag själv inte kan besvara din fråga ställer jag en motfråga - av de saker som föreslagits ovan (strunta i problemet, romantik, mer engagemang utan krav från min sida), skulle något hjälpa dig få mer lust? Eller kan det vara som Anonym (mindre bra) skrev, att du egentligen inte längre kan tända på honom men skulle kunna det på någon annan, men kanske bara inte vill erkänna det för dig själv?

Problemet för mig är att jag inte vet hur mycket eller alls det här är något jag är delaktig i och/eller kan göra något åt, eller om det helt är min fru som måste bearbeta situationen - eller om det ens går. Att döma av antalet kommentarer på forumet verkar de flesta inte lyckas utan ger upp eller skiljer sig, så det verkar rätt hopplöst...

Jag kan bara bekräfta vad tidigare inlägg "skvallrat" om, även om jag är pappan, så har min fru och då mamman beskrivit mammarollen och hur tråkigt jag måste ha tyckt det har varit att hon inte sett mig och mina behov under flera år. Att barnen har fått ta alldeles för mycket plats och närhet från henne. Nu är det inte synd om mig på något vis även om det i mellan åt kändes ganska jobbigt, men det kändes oerhört skönt att höra det från henne och att hon reflekterat och funderat på det.

Om inte fokus på familjen och "avhållsamheten" fungerat tror jag att kommunikation kan vara en annan väg att välja för att få fart på grejerna. Visst det fungerade för mig och oss och det är ju inte säkert att det är vägen för er, men det har givit oss mycket mer än att vi idag kan prata om sex. Vi har lyckats få fart på den positiva spiralen även om den ibland stannar av innan den tar ny fart.

Det jag menar med kommunikation är inte enbart om sex. Utan alla tänkbara grejer. Hur mår hon, hur har hon det hemma/på jobbet, hur tycker ni er relation fungerar, vart vill ni. Intressera er för varandra och försök förstå varandras situation. Du måste beskriva dina behov, dina känslor och vad du önskar och vill. Du ser säkert att ni nu har mer tid än ni hade när barnen var bebisar. Tala om för henne vad det är du saknar. Ge henne komplimanger. Uppskatta varandra. Uppmuntra varandra. Erbjud henne en fotmassage utan att för den sakens skull förvänta dig ngt. Planera en weekend på hotell/spa och överraska henne med det.

Om du fokuserar på dig och dina önskemål utan att vara självisk eller egoistisk undviker du lättare känslor av att hon känner sig anklagad och otillräcklig. Även om det kanske låter konstigt så tror jag att din partner säkert vill ungefär samma som du, men hon vet inte om det riktigt. Hon känner sig antagligen trygg med det ni har nu även om det "bara" är vardagsrutiner och lite grått. Då du verkar ha "vaknat" först efter år av riktigt små barn så är det tyvärr även du som "måste" försöka få fart på den förändringen du gärna vill se. Ta ett steg i taget och se de framsteg som ni faktiskt gör.

Har min sjuåringe son varannan vecka, varit gift i 5,5 år, vi har just beslutat att  försöka skaffa ett barn.

I morse när väckarklockan ringde tog jag min mans hand och la den mellan benen på mig (kan även tillägga att vi har endast en 120 cm bred säng, vi gillar närhet båda två). Han blev positivt överraskad och började smeka både mig och sig själv.. och det ena ledde till det andra ;)

Vi ger spontana kramar, masserar varandras ryggar efter jobbet, håller varann i hand när vi tittar på tv..
Som tur är gillar vi båda närhet. Men det jag vill försöka ge inspiration till är spontanitet. Sex ska man inte planera utan det ska vara spontant.

Vi brukar till exempel krypa ner i ett vanligt badkar (160 cm långt) och tvåla in/smeka varann..

Att kunna bli påkommen av barn, det gör det hela mer spännande. Jag tror att den veckan jag har min son så är vi mer aktiv i sexlivet än den veckan vi inte har honom. Kanske på grund av att vi kan bli påkommen ;)

Det är klart att jag har mina hormoner upp och ner och kan irritera mig på min man. Men efter en intim närhet blir jag mer förlåtande och kan glömma och gå vidare med det jag hade irriterat mig på.

Lycka till TS