hur kan socialen hjälpa??

Ha, ha skojar du eller? Vadå barnfria dagar? Planera ditt barnfria liv? Men jisses, mamman tar droger, och du tycker det är FEL att du skall ha ert barn HELA tiden??

Men sälj henne då, om du känner dig "könsdiskriminerat", men skänk en tanke till alla ensamstående MAMMOR, som har X som struntar i sina barn...

Håller med ovanstående..... Behöver inte tillägga något!!

det är ju det hon gör hon struntar ju i våran dotter,. hon lovar henne guld och gröna skogar och att hon varit nyckter länge,. och sen när hon är där så sviker hon henne gång efter gång,. tycker bara det e dålig stil,.

och sen direkt blev det kritik för tänk på alla MAMMOR,. ja men alla PAPPOR då?
 

vad är det för hjälp du vill ha?

jag vill ha hjälp att mamman inte får träffa henne eller att hon träffar henne med någon annan vuxen och sen att dom håller den tiden som är sagt

sen om det är en dag i månaden eller mer eller mindre gör mej ingenting,.

bara dom håller det som lovas ,. för dottern är fyra och säger att mamma vill nog inte ham mej ,. för det är alltid hon som får flytta på sej,och mamman får göra sen som hon vill,.    

Ja, det är tungt att vara ensamstående på heltid med en mamma som inte tar sitt ansvar. Det finns ju inte så mycket du kan göra tyvärr. Du kan ju kontakta mamman dagen innan umgänge och fråga om hon är drogfri och orkar ha dottern. Då vet du i alla fall dagen innan om umgänget blir av eller inte. Om mamman sedan inte orkar hela helgen så finns det inte heller så mycket du kan göra förutom hämta hem dottern. Att helt ställa in umgänget är kanske inte bra med tanke på att dottern ändå behöver ha en relation till mamman också. Om du är helt utmattad kan du genom socialtjänsten ansöka om en avlastningsfamilj för dottern nån helg då och då så att du kan hämta lite krafter. Jag har fått för mig att det är rätt vanligt för heltidsensamstående. Jag är själv heltidsensamstående mamma och det är ingen skillnad för mig bara för att jag är kvinna. Den enda hjälpen jag har är att min mamma sitter barnvakt lite då och då.

Du skall veta att det inte skall göras någon skillnad på ensamstående mammor eller pappor, de är i precis samma sits, efter omständigheterna. Det andra är en föråldrat myt! Tyck inte synd om dig sälv för du skall ha dit barn på heltid, var en stolt och lycklig förälder i stället, och gläd dig över att barnet åtminstone har en NYKTER pappa. Man kanske kommer till insikt någon gång, och söker hjälp för sitt missbruk. Om det är RIKTIGT illa med henne då kanske soc. kan hjälpa henne/ dig/ er, så hon kommer in på behandling så fort som möjligt..

ja jag förstår att ni blir upprörda ,. skrev det väldigt fort, för att jag blev bara så besviken,. att hon än en gång svek dottern,.dottern själv frågar inte efter mamman längre och det tycker jag e jätte tråkigt,.
 och alla här inne säger men lämna henne inte där om mamman är på tänd ,. men vad gör du om socialen ringer och säger ,. att denna helgen ska mamman ha henne för hon saknar verkligen sin dotter och klarar verkligen att ha henne denna helgen ,. för nu har hon varit nyckter länge,. hur vet dom det??
så vad hade du gjort då?

Okay, skall lugna ner mig, så förlåt om "jag tog i", Och nu ser jag att inläggen ramlar in i varandra, men ge dig tid att läsa alla. Då kommer det säkert många kloka förslag och råd.

ja på tal om behandling,. socialen har erbjudit henne hjälp ,. men dom kan inte hjälpa henne för hon har två hästar som hon måste sälja först,. och det vill hon inte??

jag har verkligen världens mest underbara dotter,. och jag känner det inte som någon börda överhuvudtaget att hon bor hos mej på heltid,. är bara trött på att bli sviken och att det inte finns hjälp att få,.
  

Du kan ju alltid kontakta socialtjänsten och höra om det finns några möjligheter för din dotter att få en kontaktfamilj, som hon kan vara hos några dagar/månad. 

Alternativt kan du kolla med familjerätten om det går att lösa med någon form av umgängesstöd när flickan ska träffa sin mamma.

Vilka taskiga kommentarer! Om hon inte hade haft någon kontakt med er dotter så hade du antagligen haft barnvakt någon gång då och då som nästan alla föräldrar har för att få lite "egentid" för att t.ex gå på bio, krogen, träffa någon vän eller tom gå på dejt. Och det blir jobbigare då att aldrig kunna veta hur t.ex helgen ska bli bara för att hon knarkar och sånt tar en massa onödig kraft och energi, ellerhur?

Skaffa ensamvårdnad och flytta långt där ifrån så slipper du henne, men skriv upp hennes namn och person nr så att din dotter kan ta kontakt med henne i framtiden om hon vill det. Fast det är väl inte så enkelt i verkligheten, men om det finns en möjlighet så gör det

Jag tror inte att din dotter mår bra över att ha kontakt en mamma som knarkar.

Till TS:

Du verkar vara en toppenpappa som verkligen bryr dig om din dotter. All min medkänsla till dig.

Som jag förstår situationen så funkar vardagslivet ok för pappa och dotter.  Socialen lägger sig i och anser att dottern ska vara hos sin mamma som missbrukar då och då. Jag kan bara tänka mig vilken kraft det måste ta med all den oron för pappan som undrar hur dottern har det och om hon är ledsen.

Förstår inte varför dottern kan ha övervakat umgänge med mamman i stället, dvs med en tredje part som ser till att allt går bra. Detta borde soc ordna i den här situationen!

att kontakta familjerätten går inte för man måste alltid börja med individuella samtal,. och då skickar dom ett papper som mamman och pappan ska skriva på,. men enligt socialen så får mamman inte  skriva på något när hon är påverkad,.så hur tänker dom där ,. det är ju då man vill ha hjälp när den ena partner`n inte gör som den ska mot barnet,. eller? så hur det ska gå till vet jag inte,. socialen har jag inget förtoende för,. jag fick hjälp av socialen en gång när jag hittade mamman hemma hos henne nerkräkt och helt borta,. då körde jag henne till avgiftingen och det var fara för hennes liv,. anmälde henne då med mammans tillåtelse,. hon fick behandlig hemma hos henne varanann vecka några timmar om dan,. hon ska i mina ögon i väg på behandlingshem,. men det gick inte för hon har ju djuren att tänka på,. nån häst och hund

Anonym (tärande oro) tack tack tack,.

tack för ditt fina inlägg,. värmde riktigt mycket och långt in i hjärtat,.

som du skriver så lägger sej socialen i ,. ja och vad gör man när dom ringer från socialen och säger att mamman mår bra nu och att dottern ska vara där i helgen,.

nu ska jag gå och lägga ögonstenen,.
och sen själv njuta av natten,. tack alla,.tack
    

      

Jag kan förstå dig. Är själv nsamstående mamma, utan egna föräldrar som kan stötta och hjälpa mig, och en oengagerad och gravt kränkande och aggressiv pappa till mitt barn att handskas med.
Visst klarar man allt. Och det måste man. Man älskar sitt barn och skulle ALDRIG vilja vara utan.
Men jag förstår HELT och hållet dina tankar att man inland bara blir så trött, ledsen och uppgiven på situationen (oftast efter en period med dålig nästintill obefintlig sömn) och att allt ansvar ligger på en person fastän man var två om att sätta ett barn till världen. Man önskar bara NåN kunde hjälpa en. En kram, en lagad måltid, nån som kan avlasta en när man är trött, nån som förstår ens ledsna uppgivenhet, nån som förstår hir energiuttömmande det är att handskas med sitt x problemområden, någon som lyssnade.
För så mycket annat finns inte att göra. Vi är där vi är och dessa personer som tyvärr råkar vara våra barns mammor/pappor blir sällan mer lämpliga som föräldrar.
I ditt fall finns dock en lösning. Och det är att ditt x får hjälp med sitt missbruk.
Kvinnor med svåra missbruk slits fortare än män m samma missbruk. Deras kroppar tål mindre, varpå hjälp tidigt är det bästa.
Min mamma dog själv en förtidig död i missbruk. Kroppen orkade inte mer.
Så för hennes, din och erat barns framtid, finns det inget ni kan göra där?!
Ps jag vet hur svårt det är, men vägrar ge upp hoppet om att det SKA gå.
Kramar till dig, jag förstår dina tankar. Du klarar det här!!!!