Jag var otrogen med henne..
Jag bara måste få skriva av mig...
Jag är i ett såkallat "lyckligt" förhållande med samma man sen några år, vi bor i en stor lägenhet i stockholm, vi har trygga jobb, vänner och hund, och vi försöker få barn via IVF.
Men. Vi pratar inte med varandra, han jobbar mer och mer, Jag gör allt för att få vara med mina vänner, vara ute och festa på nätterna och shoppa på dagarna... Det funkar helt enkelt inte.. Han gnäller om att jag bara spenderar pengar och jag tycker ändå inte om att vara hemma.
Sen finns det en tjej.. Vi kallar henne X. Jag har alltid kunnat vara flirtig med tjejer, jag tror att jag har en dragning, visst har jag hånglat med nån tjejkompis på fyllan när man va yngre, men inte som nu!
.
Nu till det viktiga. Jag och x festar ofta med varandra, och blir då såklart flirtigare än normalt. Men i somras var det en gång vi var ute bara hon och jag, men det va inte skitkul, så vi bestämde oss för en promenad i fyllan och villan, mitt i Stockholm, det va så mysigt, till en början var det ganska stelt, men efter en stund kom vi närmare och höll om varandra och jag kysste henne. Den kvällen hände inget mer.
Efter det hände inget mer då vi inte träffades på ett tag.
Sen kom den kvällen, för två veckor sedan, vi var några hemma hos henne, som senare skulle ut. Jag hade tidigare under dagen varit besviken att det inte bara va hon och jag den kvällen som det var sagt från början, men sen kändes det bra, det var skönt att det var lite annat folk där som inte visste något.
Vi var ute och hade jättekul, tills det bara var jag och X kvar, o vi skulle hem, då frågade hon om jag inte ville följa med, vilket jag gjorde, så vi åkte taxi hem till henne och där har vi helt galet sex, underbart, men sådär gulligt taffligt.. Inget mer med det, vi har inte träffats efter det, före nu i helgen, och jag kunde verkligen inte koncentrera mig.. Så svårt att titta på henne, hon är ju så fin..
Nu till problemet. Jag älskar min man, men vi har helt tappat varandra, ingen närhet, väldigt få sms och samtal, och umgås verkligen inte. Jag har till och med panik när han inte ska jobba, eftersom då måste jag träffa honom. Vi gör ju IVF, och jag vill så gärna ha barn med honom, han älskar barn och kommer bli en så bra pappa... Men nu längtar jag bara tills jag får träffa x igen, energin jag fick när vi sågs var helt sjuk, blir ångest fylld när jag tänker på henne.. Eller så är det fjärilar, VAD SKA JAG GÖRA?
Vet inte vad jag vill med tråden, kommer antagligen bara höra att jag e dum i huvet och att jag borde lämna min stackars man... jag älskar honom i hjärtat, men sen då?
Tack för mig...