Gravid och vän till ofrivillig barnlös söker råd...

Vilken trist situation för er bägge. Klart att du ska kunna glädjas för att du är gravid. Jag har inget råd att ge dej tyvärr. Men jag kan tänka mej att det är extremt jobbigt för din kompis, OCH för dej. Hur tråkigt det än låter, så hade jag nog gett henne mer tid. Hon är ju säkert inte sur eller arg på dej för något.. Utan klarar bara inte av att träffa gravida just nu. Kram

Det är nog känsligt. Hon kanske tycker det är jättejobbigt att hon känner sig ledsen varje gång hon ser dig nu eftersom det påminner henne om sin egen barnlöshet. Kanske bättre att du ger henne tid och inte kontaktar henne igen nu utan vänta tills hon gör det istället. Låt henne låta smälta det och vill hon ses kommer hon tala om det.

Hon kanske får dåligt samvete för att hon inte riktigt orkar glädja sig åt din graviditet fast hon skulle vilja?

Jag har en kompis som har svårt att bli gravid, försökt i flera år och jag blev lätt gravid. Jag har inte tagit kontakt med henne nu för jag har tänkt att det nog blir jpbbigt för henne att höra om alla babysaker, graviditeten och allt som kommer upp nu automatiskt vem man än pratar med (ganska nära bf nu)..alla frågar ngt.
Hon bor jättelångt ifrån mig i och för sig så vi hade ingen bra kontakt längre innan heller.

Svårare om det gällde en nära kompis kan jag tänka mig.

Skönt att du blev av med henne redan nu, bättre än att hon låtsas vara glad för din skull. I slutändan kommer det ändå fram, ingen barnlös (som inte vill var det) är ärligt glad över andras lycka! De kan låtsas i många år, men de kommer aldrig förbi det faktum att andra kan få barn men inte de. Värsta exemplet är en kvinna som fick unge genom äggdonation i danmark, men ändå skrev på sin blogg om hur ledsen hon var när en annan vän skulle få ett till. Buhu så svårt som det var för mig att få bara ett, livet är orättvist. Nä ärligt så fort någon nämner ofrivilligt barnlös, så spring för livet!!!

Hon har nog svårt att hantera sina egna känslor runt det hela. Att träffas ansikte mot ansikte är ingen bra ide, det är bättre om du mailar eller smsar att du är ledsen för att det är så jobbigt för henne att prata med dig, att du saknar henne, att du hoppas innerligt att de också ska bli gravida snart och att du väldigt gärna vill vara hennes vän och hoppas att hon hör av sig när hon orkar. Sen lämnar du henne i fred.
När jag var mitt uppe i det så hade jag perioder när jag inte klarade av att se gravida utan att börja gråta, och det är fruktansvärt när man förtvivlat gärna vill vara glad för någons skulle men inte klarar av att ta sig igenom muren av sin egen sorg.

Tack för kloka råd. Ville bara skriva och berätta hur det gick, så att andra i liknande situation kan inspireras.

Jag kontaktade min vän via sms och vi styrde samma kväll upp ett möte för att "prata ut". På väg till vår dejt kände jag mig lite besviken på henne; varför hade hon så lätt gett upp på vår vänskap? Men när jag plingade på dörren och hon öppnade rödgråten och med tårarna rullande nedför kinderna försvann all min egen ledsamhet. Jag såg hur ledsen hon var och jag tyckte SÅ synd om henne. Vi kramades och grät och pratade i flera timmar.

Efter det samtalet har det blivit mycket bättre och vi umgås som vanligt igen. Men jag försöker inte prata alltför mycket om min graviditet, lite lagom sådär. Och stöttar henne i hennes andra omgång IVF-behandlingar så gott jag kan.

Ärlighet varar längst och det är alltid bäst att prata ut om saker när det blir så här galet...

Jag drog mig också undan från min vän när hon blev gravid eftersom jag själv inte lyckats få barn. Fått missfall efter missfall. Jag är glad för hennes skull. Hur avundsjuk jag än är så kan jag inte önska henne något ont. Men det gör så otroligt ont. Hur mycket jag än tycker om henne som vän så vet jag inte om jag klarar av att umgås med henne mer. Jag inser hur otroligt själviskt det låter, men jag har inte ens vågat träffa hennes nyfödda barn. Jag är rädd att jag kommer att bryta ihop och inte kunna andas. Det gör för ont. Kanske blir jag redo en dag, men det känns avlägset just nu.

Jag tycker faktiskt att det är bra att du vill träffa henne för att prata ut om det. För min del så gör det mer ont av att min vän inte riktigt vill se min situation. Jag är inte en sån som beklagar mig och kommer självmant berätta om min smärta. Jag förstår att hon inte är tankeläsare, men på något sätt önskar jag ändå att hon kunde förstå att jag fortfarande sörjer mina missfall. Men hon låtsas inte om det, hon är så uppslukad av sin egen lycka att hon glömmer bort min sorg. Hon blir bara irriterad och pratar skit om mig för att jag ännu inte hälsat på bebisen. Om hon bara EN gång hade kunnat säga "jag förstår att detta måste vara svårt för dig", det hade varit guld värt! Hon kan inte ändra vad som hänt, men att någon annan ser ens smärta betyder trots allt mycket. Och det verkar som att du är fullt medveten om din väns smärta, och jag tycker att du gör rätt i att prata med henne om det.

Jag hade också önskat att min vän hade haft förståelse för att jag kanske inte är redo att umgås och träffa hennes barn just nu. Att vi kanske behöver en paus från varandra, men att vi båda ändå vet om att vi är vänner och att vi kommer hitta tillbaks när jag är redo. Men det är kanske själviskt att förvänta sig det?

Förstår dig och din vän, jag och min bästa vän (det här låter lite otroligt) men vi började försöka med barn ungefär samtidigt, hon tre månader efter oss, ingen av oss blev gravida åren gick och när det gått lite drygt tre år så sökte vi hjälp hon och hennes kille likaså, våra cyklar matchade den månaden vi gjorde inseminationerna och båda blev gravida. Barnen föddes med tre dagars mellanrum. MEN vi pratade mycket om det här om någon av oss hade misslyckats och att det hade varit skit jobbigt, man hade ju varit glad för den enas lycka men samtidigt förkrossad över den andras misslyckande!

Så mitt råd till dig är att du sätter dig och skriver ett genomtänkt brev där du förklarar exakt som du känner! Att du saknar henne och att du fortfarande finns kvar som stöd för henne, men att du förstår hur jobbigt det här måste vara för henne! Att du vill ha kvar henne i ditt liv, skriv ett brev skicka med lite små grejer i ett paket typ ett kort på er två, kanske en ask choklad, och en liten nalle där det står kram på eller något!

Hoppas du orkar läsa även om det blev jättelångt.

Jaha såg nu att du redan tagit kontakt!! vad skönt att det gick "bra"!!

MEN du med nick MATURO jag tycker det är JÄVLIGT fräckt att skriva som du gör och dra alla över en och samma kant!
Under tiden jag och min sambo försökte få barn så hann min bror med två barn och min syster likaså! Visst fan var det jobbigt MEN jag var ÄRLIGT glad över deras lycka och jag älskar mina syskon barn till månen och tillbaka. Så tänk dig för lite innan du skriver och drar alla över samma kant!