• Challe01

    Frustrerad och orolig

    Hej,

    Detta är väl egentligen en fråga till alla kvinnor där ute, men även till er män som varit i liknande situation och hittat en lösning på problemet.
    Jag har varit tillsammans med min sambo i snart 3 år och som för dom allra flesta började det med stor passion och mycket sex och närhet under nyförälskelsen. Vi är båda två väldigt fysiska och tycker sex är viktigt för att få ett innerligt och intimt förhållande.
    Vi män och kvinnor fungerar olika och jag tillhör kategorin män som kan känna lust och vilja ha sex även om det är mycket runt omkring med arbete, trötthet, struliga relationer till släkt etc. Jag kan helt förtränga sådant och vara kåt ändå. Min sambo fungerar inte alls på det sättet och påverkas till mycket större del av "yttre" problem. Sedan ett drygt år tillbaka har hon haft det jobbigt med både hennes arbetssituation och krånglig relation till hennes föräldrar. Detta tar förstås mycket energi av henne.
    Detta har tyvärr även lett till att vårt sexliv har blivit lidande och har sex någon gång varannan vecka. Nu finns det säkert dom av er som tycker det låter helt normalt och att jag överreagerar, men det leder även till att vår närhet i övrigt till varandra blir lidande. Hon har helt enkelt tappat intresset för sex.
    Jag känner att jag börjar bli mer och mer frustrerad och känner att jag måste ta upp det med henne. Men hur i hela friden gör jag det utan att hon ska känna sig påhoppad eller pressad av mig?

  • Svar på tråden Frustrerad och orolig
  • Meddelande borttaget
  • Challe01
    Anonym (jag) skrev 2012-09-01 11:42:18 följande:
    Känner igen det du beskriver. Jag tror inte det handlar så mkt om biologiska könsskillnader. Jag tror att kvinnor har en historik att vara till lags, serva andra och därmed har kvinnor svårare at släppa kontrollen och ge sig hän närvardagliga bekymmer och krav pockar på. Jag skulle försöka diskutera ert problem just utifrån denna aspekt. Hon måste helt enkelt bli mer ego och tänka på sig själv.
    Jag förstår vad du menar, men det är samtidigt väldigt svårt att ändra på en människas personlighet. I det här fallet att hon grubblar mycket på det som tynger henne. Jag försöker givetvis ställa upp allt vad jag bara kan för att hon ska få chansen att älta olika saker och kunna gå vidare.
    Min fundering gäller kanske mest vad JAG kan göra för att vi ska kunna hitta tillbaka till det vi hade innan problemen började(problemen gäller alltså inte oss som par egentligen).
    Jag kanske reagerar egoistiskt som blir besviken när jag gång på gång inte får någon respons på mina närmanden.

    Vad kan jag göra?
Svar på tråden Frustrerad och orolig