Vi ska gå isär , känslor som en bergådalbana!

Du är inte ensam och första tiden är väldigt turbulent både känslomässigt och praktiskt. Fördelen verkar ju vara att ni är överens och att ni förhoppningsvis kan diskutera fram boende och umgänge i lugn och ro. Det är mycket som ställs på sin spets innan man vet hur allt blir.

Nu bor tösen visserligen heltid här sedan mars månad, men med varierande umgänge från pappans sida p g a hans psykiska problem, så socialen har till slut fått göra en utredning efter han inte hämtade henne på förskolan som avtalat och hans mamma gjorde två orosanmälningar. Så jag vet att livet inte alltid är enkelt. Tack och lov har jag hittat en pojkvän som är lugn och trygg, så jag inte står alldeles ensam, då även jag har min familj på avstånd.

Ta hjälp av dina vänner att bearbeta situationen och om inte annat finns psykolog eller kurator ofta via bvc. Lycka till!

Dina yngsta barn är ju inte så gammalt, så jag tror att familjerätten fortfarande skulle avråda från varannan vecka. För min tös på drygt 1,5 hade det nog fungerat bäst med högst 2-3 nätter på samma ställe eller att den ena föräldern träffar barnet dagtid/kvällstid och att det sover på samma ställe. Allt beror ju på om båda föräldrarna varit lika involverade hela uppväxten och hur det fungerar med arbetstider/hämtning och lämning på förskolan. Är ni osäkra eller har svårt att komma på den bästa lösningen kan ni alltid vända er kostnadsfritt till familjerätten för att få råd.