Att vara familjehem
Att vara familjehem för mig är bland det bästa som kunde hänt mig.
Jag känner på någe vis att detta är mitt kall....jag har gått flera år och tänkt läsa till socionom.
Men vet ni vad jag lägger d på hyllan, för jag vill inte just nu i alla fall jobba me någe annat än familjehem.
Man ska ha roligt på jobbet sägs d och det har jag =) Jag njuter fullt ut vi skrattar bråkar disskuterar....men om ett barn, tonåring vågar visa hela sitt känsloregister för mig tårar, tjurighet, skratt, glädje, förbannad.......då vet jag att den känner sig trygg, då har vi gjort ett bra jobb =)
För man kan inte gå igenom livet och vara överens jämt men man kan kompromissa........
Jag vet att jag ska se familjehemsbiten som ett uppdrag....jag brukar kalla det låna ett barn eller hjälpa trasiga familjer tills dom blir hela.
Men vi har en tonårskille hemma nu som inte har någon anknytning till sina bioföräldrar han har bott hos oss i sju månader, pappan har ringt 1gång och då bara för att tala om vilken skräphög han var.
Jag tror jag har slutat jobba....jag lånar inte detta barn längre jag snor d, han är min han är en av oss. Så länge han själv vill, men om pappan ringer och vill försöka kommer jag vara väldigt samarbetsvillig, men för tillfallet är han min =)
Ville nog bara skriva av mig lite tack för mig =)