• Mamma till många

    Att vara familjehem

    Att vara familjehem för mig är bland det bästa som kunde hänt mig.
    Jag känner på någe vis att detta är mitt kall....jag har gått flera år och tänkt läsa till socionom.
    Men vet ni vad jag lägger d på hyllan, för jag vill inte just nu i alla fall jobba me någe annat än familjehem.
    Man ska ha roligt på jobbet sägs d och det har jag =) Jag njuter fullt ut vi skrattar bråkar disskuterar....men om ett barn, tonåring vågar visa hela sitt känsloregister för mig tårar, tjurighet, skratt, glädje, förbannad.......då vet jag att den känner sig trygg, då har vi gjort ett bra jobb =)

    För man kan inte gå igenom livet och vara överens jämt men man kan kompromissa........

    Jag vet att jag ska se familjehemsbiten som ett uppdrag....jag brukar kalla det låna ett barn eller hjälpa trasiga familjer tills dom blir hela.
    Men vi har en tonårskille hemma nu som inte har någon anknytning till sina bioföräldrar han har bott hos oss i sju månader, pappan har ringt 1gång och då bara för att tala om vilken skräphög han var.
    Jag tror jag har slutat jobba....jag lånar inte detta barn längre jag snor d, han är min han är en av oss. Så länge han själv vill, men om pappan ringer och vill försöka kommer jag vara väldigt samarbetsvillig, men för tillfallet är han min =)

    Ville nog bara skriva av mig lite tack för mig =)

  • Svar på tråden Att vara familjehem
  • Anonym

    Det var positivt att höra att höra det positiva om att vara familjehem. Jag har varit i funderingar kring det under en lång period. Jag har själv ett barn i 10års åldern, det jag har tvekat lite inför är just den känslomässiga anknytningen man får till ett fosterbarn och den känslan som man får då de en gång skall tillbaka till sina biologiska föräldrar.  Man kan älska dem som sina egna och ge dem ett hem men aldrig göra anspråk på dem. Iallafall har jag undrat om det är värt den eventuella känslomässiga påfrestningen. Jag är inte personen som ser det som bara ett jobb eller gör det för någon ersättning utan för att jag har en plats, trygghet och kärlek att dela med mig av. Hur ser du på processen att bli familjehem är den långsam, jobbig eller helt ok? Vad har de för frågor, speciella krav?

  • Mamma till många

    Hejsan =)


    Jag var super rädd för att knyta an te barnen fööör mycket när vi började som familjhem.


    Jag bestämde mig för att ställa in mig på att "jag lånar ett barn en tid" men det har kommit helt naturligt.


    Kanske för att jag har haft tonåringar och då har dom redan en klar bild varför dom är hos oss och när det är dax att åka hem igen.


    Har även haft super bra kontakt med biologfamiljerna. Så det har kännts riktigt bra...förutom denna kille vi har hemma nu då som jag tror behöver en riktig familj för tillfället. Men som jag har skrivit på andra forum han kommer aldrig kalla oss mamma eller pappa. Men han kommer veta att vi alltid står och stöttar honom genom livet så gott vi kan.


    Vi har bara varit konsulentstött familjehem och tycker det har fungerat kanon, oftast är det kanske d "jobbigaste" placeringarna, men man ska aldrig glömma att det är barn vi pratar om. Med rätt miljö och hjälp så blir även den otryggaste trygg i sig.

    När vi har fått förfrågningar om placeringar så har dom gått på våra önskemål vad vi tror skulle passa våran familj, våran lista har inte varit lång utan vi tar de barn som behöver oss =)

    Det finns så många barn som behöver hjälp och familjer som har det trassligt så tveka inte att söka.
    Alla är olika så det är olika krav på familjerna, men basic är väll god ekonomi, (ej kronofogden) bra familjeförhållanden, rum för en extra, tid.

    Jag hade faktiskt ett krav förut och det var ej småbarn, då jag tror att det kan vara jobbigare känslomässigt.
    För en 15 åring kan smsa mig om det blir strul men det kan inte en som är tre, men jag tog bort det nu eftersom jag tycker att det var själviskt av mig. Självklart ska jag ha min dörr öppen för alla, men konsulenterna var inte ledsna för det kan man säga då yngre barn oftast är dom lättaste att placera =)

    Man vinner mera än man förlorar i alla fall kan jag säga...mit liv känns mer meningsfullt nu än det någonsin varit lycka till =)


     

  • Anonym (Trasig)

    Önskar att jag hade placerats i ett familjehem som ditt.  Du verkar vara en fantastisk människa som har förstått vad det handlar om.

  • Ninja05

    Underbara du!

    Har själv växt upp i familjehem med min bror och blev så var i hjärtat av att läsa din Ts.

    Så fint att det finns människor som du! Kram och lycka till!

  • Mamma till många

    Vill bara skryta lite...."min" kille kommer få vg i alla ämnen han läser i skolan . Blev så jäkla glad när skolan ringde å talade om att det går fantastiskt i skolan

  • Mamma till många

    Ville bara skryta lite...."min" kille kommer få vg i alla ämnen han läser i skolan.
    Blev så jäkla glad när skolan ringde och talade om att det går fantastiskt.
    Från att skolan inte har fungerat alls till att han är hur duktig som helst =)
    Man blir mäkta stolt i alla fall så nästa vecka blir det nog till att fira å äta ute =)

    Tack för alla värmande orden känns toppen =)

  • Valkyria75

    Ja vad kan man säga... Vilken underbar människa du är! Och vilken underbar förebild!

  • Anonym

    Är tonåringe n din enda placering? För i så fall är det alldeles för bra betalt!

  • Mamma till många
    Anonym skrev 2012-10-28 17:52:57 följande:
    Är tonåringe n din enda placering? För i så fall är det alldeles för bra betalt!
    Har du råkat skriva fel? jag förstod inte i alla fall.


Svar på tråden Att vara familjehem