Faber skrev 2013-10-31 13:19:32 följande:
Jag får citera ett inlägg i ett annat forum om en gammal Familjelivstråd:
"Roger Persson
Jag satt igår och läste igenom lite trådar på den i mina ögon gravt verklighetsfrånvända
pellejönssajten
Familjeliv.se. Trådarna kunde handla om alla möjliga sinnesslöa dumheter
som exempelvis vilken motionsform som var den bästa eller vilket matfett som var nyttigast
för de små baaaaarnen. Kort sagt, det var en kavalkad av dumheter och hönsmammerier som
rullade upp på skärmen och det är bannemig inte förvånande att uppskattningsvis 90% av
Familjelivs användare är fruntimmer. Jargonen är en aning annorlunda där än här, s.a.s.
En av dessa fåniga trådar heter "Är det OK att äta i butiken?" och gå i korthet ut på att
användarna diskuterar om huruvida det är okej att inmundiga födoämnen i matvarubutiken
och sen betala för det vid kassan. Det är alltså inte fråga om några snatterier utan det handlar
helt enkelt om ren och skär brist på uppfostran. Tråden har i nuläget 137 svar och de flesta går
ut på att man minsann visst då öppnar en banan eller en juice eller något annat om lille
Maxen/Tindra/Kevin/Hampus/Månstråle tjurar och håller på att törsta ihjäl. Det kan ju vara ett
par timmar sedan lille Birger/Destiny/Rasmus åt på dagis och man vet inte ens om han har ätit
eftersom dagispersonalen ibland slarvar med eftermiddagens kalaspuffar. Om så har skett så
har kanske inte lille Hampus ätit sen vid ett-snåret och då är han ju på gränsen till
Biafframage klockan halvfem när mamsen eller pappsen hämtat Lille Kevin i bilen och svängt
förbi Ica-butiken på hemvägen. Den lille snyftar och smackar med munnen av utmattning och
vätskebrist, gudnåde den som kommer och säger att mamma inte får ge sin törstiga telning en
klunk vätska innan han försmäktar.
En och annan sticker visst då upp mot mammamaffian och
påstår att det inte alls är så hemskt om Lille Maxen eller Tindra lugnar sig ännu en halvtimme
tills mamsen är hemma med bil och middagsmat men dessa förnuftets röster tystas omedelbart
ner av en nära nog enig skara arga mammor som bestämt talar om att de minsann bäst själva
vet vad deras barn behöver.
För helvete, sluta dalta så förbannat med ungarna. Sluta hoppa ur knäppkängorna av pur oro
så fort lille Destiny smackar med munnen, ungen kommer inte att ligga avsvimmad i sulkyn
bara för att inte mat och vatten passerat munnen på ett par timmar. Snälla nån, det låter som
att en banan i vagnen på Ica Maxi är den avgörande punkten för om lille Rasmus ska uppnå
vuxen ålder eller dö i barnsäng.
Vilket förbannat tunnelseende, totalt befriat från all logik och
all sans. Blir kvinnor alldeles lamslagna i hela huvudet när de får barn eller är det en modern
företeelse? Jag har synnerligen svårt att se att mammorna 1910 blev lika uppstressade av att
lille Östen eller lilla Margit inte hade druckit på två timmar, ej heller tror jag en vikingatida
mamma ramlade baklänges i storstugan av pur oro när inte en ny bit lantbröd passerat
systemet på lille Botvid eller lille Teodorick på 120 minuter. Utan att veta säkert så är min
magkänsla att det vare sig fanns tid eller ork till sådana hönsmammerier på den tiden, ungarna
fick bröstmjölk tills mjölken sinade och sen var det i mjölk uppblött bröd för hela slanten lite
då och då under dagen med ganska ojämna mellanrum baserade på vad som annars fanns att
göra i stugan.
Är denna moderna vansinnesoro och mammastress ett nytt påfund relaterat till alla de
mammamagasin som finns att köpa där kärringarna lär sig amma på sju nya sätt och ser bilder
på jollrande och flinande små bastarder på vartannat helsidesuppslag? Är det där de lär sig att
barn måste ha ny näring var tjugonde minut dygnet runt? Eller är det bara kvinnliga
modersinstinkter och hormoner som tillåtits slå rot och mutera till dagens vansinne?
Jag kan tänka mig att det här är en ganska öm punkt för majoriteten kvinnor och en del hyfsat
hunsade äkta män så jag lär nog få ett par verbala spottloskor riktade åt mitt håll bara för att
jag har fräckheten att omnämna "sund moderskärlek" som trams och dalt. Det är jag beredd
på. Likaså kommer troligen spekulationer om min egen lämplighet som fader att diskuteras
eftersom jag inte "förstår" hur en moder känner sig inför sin törstige telning. Men bespara Er,
jag struntar faktiskt i sånt. Vad jag är ute efter är debatt om varför mammapjosket urartat nåt
så förbannat de senaste tio åren?"
Fast...om du hadet tittat lite mer ordentligt så hade du kanske sett att en majoritet, 63%, har svarat att "Nej, så gör vi inte."... Fast då hade du ju inte fått skriva ditt "Dumma-käringar-och-fruntimmer-inlägg" förstås...