11-månaders som bara vill somna i famnen...

Jag har samma problem, fast jag måste amma henne till sömns. Hon klarar inte att somna i sängen själv, då är det skrikgråt. Vill sluta amma, plus att jag vill att min man ska kunna lägga henne, därför är det ett stort problem för oss nu. Hon är 9 månader.

Vi upptäckte att det där "skrikgråtet" då hon spänner sig som en båge och är helt tokig, faktiskt är nästan nån sorts trans-tillstånd. Hon sover nästan när hon gör så! Min man gick ut och visade henne teven som var på och hon slutade gråta på en sekund för att det liksom kom något nytt... Sen somnade hon direkt i hans famn.

En gång lade jag ner henne skrikandes, när jag tagit loss henne från bröstet, då somnade hon direkt så hon skrek liksom i sömnen...

Vet inte om jag har några tips, men vi sitter lite i samma sits. Jag tror ni måste vara ihärdiga, prova vyssan-lull-tassar på sängen och gunga den? Mitt mammahjärta klarar inte när hon blir helt tokig av gråt i sängen, jag menar, så SKA inte ett barn behöva somna (av gråt, utmattad), därför tar jag också upp....

Hoppas du får något bra tips i denna tråd.  

Båda mina har fungerat väldigt lika varandra. De är väldigt olika på alla sätt och vis men sömnutvecklingen har ändå sett likadan ut för dem. De ammades till sömns så länge de ville. Äldsta tackade nej till tutte vid 9 månader (tror att det handlade om att jag blev gravid, vilket kan förändra smak och tillgång tydligen). Yngsta ammades till sömns tills han var lite drygt året, då tackade han för sig och ville inte mer. Kunde sjalas till sömns också. Efter att de slutat att ammas till sömn så somnade de i famnen tillls det plötsligt en dag runt 16 månader (nästan exakt samma ålder för båda lustigt nog) gick bra att bara ligga tillsammans i sängen. De är idag 4,5 år respektive drygt 3 år och somnar fortfarande så. Jag och deras pappa ligger tillsammans med dem tills de somnar. De skulle nog kunna somna själva, men de tycker att de är mysigt att ligga tillsammans och prata och mysa så då gör vi det. De sover i vanliga sängar som står i kloss med vår dubbelsäng.

Förlåt TS, missade det där med att behöva vaggas uppe på nätterna. Våra hade uppvak i den åldern men det räckt med att hålla om och ligga bredvid då. Kan det inte vara så att det helt enkelt är en utvecklingsperiod? Vi har haft sådana också. Tänkte just på att det inte varit så tidigare, utan det är relativt nytt. Min erfarenhet är att det mesta vad gäller sömn brukar lösa sig av sig själv med lite tid. Problemet är ju när man är mitt i det och är sjukt trött .

Hej

Tack för era inlägg!

Sanakan: Ja så kan det nog vara här ibland också, att hon skriker till när man lägger ner henne, men hon sover tydligen ändå… Tror ofta det kan vara så att de sover mer än man tror, trots att de tex sitter upp i sängen och gråter. Verkar som att vi ibland stör henne när vi försöker lägga henne, men o andra sidan vaknar hon till slut och blir jätteledsen om hon sitter kvar där, hon kan liksom inte lägga sig själv.

Jobbigt att din dotter  bara somnar vid bröstet om ni vill kunna dela på nattningen. Jag var lite orolig inför att jag skulle börja jobba eftersom hon somnade bara vid bröstet på dagen tidigare, men min sambo löste faktiskt det när han började vara hemma. Kanske det löser sig naturligt för er till slut när inte du en dag kan vara hemma vid nattning? Tror jag har läst rätt många med den erfarenheten. När vi började med lite välling på kvällen vid 8 mån så har hon efter det blivit mer och mer intresserad av den än att amma. Förmodligen för att min mjölk minska också. Så kanske det löser sig av sig själv längre fram.

Har faktiskt funderat just på vyssan lull tassar eftersom min dotter tycker det ska skumpa rejält när hon somnar J Vagnen, bilen och bärselen funkar ju hur bra som helst. Bärselen har jag tagit någon natt när pilatesbollen inte funkar. Mina vänner tycker det är helt tokigt att vi bär runt och skumpar henne mitt i natten, men har man inte varit där så förstår man nog inte. De föreslår att vi ska ligga bredvid, men det är verkligen inte är tillräckligt för henne.

Jag är av precis samma uppfattning, vill inte att hon ska gråta sig till sömns och vill inte heller bråka om det här, det ska ju vara mysigt att somna, men snart knäcks min rygg itu…

Flickan och Kråkan, skönt att höra att de kan ändra sitt insomningssätt själva när de blir äldre. Eller i alla fall när de är så pass små. Jag   kan ju inte riktigt se oss med henne på bollen när hon är 4 år tex :) Det är tungt som det är nu. På kvällarna är det helt ok för då går det snabbt och det är gosigt, då räcker det att ligga i famnen. Men som du säger, när man själv är trött och mitt uppe i det och det är natt så är det mindre kul att upp och studsa på bollen. Hade ju varit gosigt att ligga mellan mamma och pappa tänker vi, men nej.

Mycket möjligt det kan ha att göra med utvecklingen nu som du säger. När hon vaknar så sitter hon eller håller på att krypa och ställa sig, fast som i halvsovande. Tränar väl :) Alltså dem är så lustiga! Idag är jag iaf mer positiv, fick sova ända till halv 5 innan hon vaknade och inte kunde somna om, tänk att man kan känna sig utvilad på det! :)

Hej!
Sedan jag skrev mitt inlägg har min mjölk i princip sinat helt (efter amning bara kvällstid och nattetid i några veckor), så vi tyckte det var dags att ta "striden", dvs, få min man att kunna lägga henne...

På dagarna kör jag vagnen i hallen eller går promenad eller gör ärenden för att hon ska sova. Det funkar bra men.... Klart det vore skönt om hon kunde ligga i sin säng...

Jag har i 2-3 veckors tid, vid gonatt-amningen alltså "tagit loss" henne innan hon somnat helt vid bröstet. Då har hon skrikit, jag har gungat och sjungit monotont "gung.. gung... gung..." och ibland har hon lugnat sig och ibland har hon börjat gråta, vid gråt har hon fått bröstet igen. Till slut gråter hon inte utan bara sov-gnäller lite när man tar loss henne från bröstet, då har jag lagt ner henne. Ibland har hon då börjat gråta, men jag har tagit upp igen och bara gungat, och provat lägga ner igen, osv osv....

Detta har nog gjort att hon ändå försiktigt börjar vänja sig av med bröstet som enda sov-metod!

Så i förrgår så gungade min man henne i sovrummet och jag gav honom en vällingflaska (hon har inte varit så förtjust i välling när jag provat att ge), och hon drack jättemycket. Han gungade henne och gjorde precis som jag gjort tidigare. Fick ta upp några gånger och ge flaska igen, efter gråt... Men till sist somnade hon i hans famn och han lade ner.

Så har vi gjort nu i tre dagar och det har funkat bra...
Steg 2 blir ju att alltid lägga ner henne halvsovandes i sängen och se om hon somnar själv. Steg 3 blir att lägga ner henne lite mer vaken i sängen (men ändå trött)....

Vad gäller ert problem att hon bara kan somna i famnen så är ju vi där också... Jag menar mest att man långsamt kan jobba sig framåt och lägga ner barnet mer och mer halvvaket... Till slut går det kanske? Tror man måste vara ihärdig. När hon skriker och spänner sig (så gör vår dotter också) och blir galen i sängen, ta upp och försök lugna, lägg ner igen.... Vid skrik, ta upp, lugna, lägg ner igen... Till slut måste det ju gå tycker man...

Svårt det där! Förstår hur ni har det, men ni har det nog värre eftersom vår dotter bara vaknar så att man behöver ta upp henne 1 gång per natt och ibland inte ens det.

Stort lycka till! *pepp pepp*

Hoppa omkring på en pilatesboll i mörkret hela nätterna haha! Förlåt men jag fick bilder i huvudet. Har dock inga bra råd , mest bara att göra henne till lags, snart kräver hon inte alls att bli buren längre, tiden går fort och snart är pilatesbollrb ett minne blott :)

Läntandelavendel: Bjuder på det :)
Och tack för hoppingivande svar, längtat tills hon vill somna i sängen (bredvid oss eller i egen kvittar)... Just i denna stund studsar vi runt :)

Sanakand: grattis till era framsteg! Låter som det kan funka, utan att göra avkall på er närhet. Har du läst somna utan gråt, Elizabeth pantley? Låter som det hon skriver, att man snällt vänjer dem vid ngt nytt. Har funderat på att testa här hemma med, men nånstans hoppas jag att det ska komma av sig själv med. Vi får se längre fram. Var så förbaskat trött idag så jag försökte in i det sista att lägga henne bredvid o klappa, men hon klättrar liksom upp på mig och börjar gråta, orkade inte försöka så länge så nu sitter vi här.. Men hon har varit sjuk en vecka nu, falsk krupp fick hon med, så hon har stundvis sovit i bärsele på balkongen för att underlätta andningen, så då är bollen bättre ;)
Berätta gärna hur det går för er nu!

Har också börjat undra om hennes ändrade sovrutiner dagtid ( har gått från 3-4 halvtimmeslurar till 2 längre sovpass) har gjort att hon får mer djupsömn dagtid och mindre på natten och att hon därför vaknar oftare nu. Eller så är det bara teorier!

Tror också som du skrev S om man ska försöka ändra ngt, att man måste nog bestämma sig att nu gör vi såhär och orka vara lite envis och inte ge upp. Ska bara uppbåda lite energi först :)

Vår dotter ville länge somna i famnen, men nån gång efter ett års ålder var det som att hon "växte ur" famnen och började istället föredra att ligga bredvid i sängen tills hon somnade. För det mesta ammades hon samtidigt, men inte alltid. Så går det fortfarande till och hon är nu 21 månader.

Hej!

Vi fortsätter att försöka lägga ner henne i sängen halvsovandes, det går ganska bra. Men det är ingen brådska för oss att hon ska kunna somna helt själv, hon är ju så liten ändå... Däremot är det ett stort framsteg för oss att hon ens KAN somna med bara gungande i famnen, efter välling i famnen....

Hon har börjat vakna 2 ggr per natt sen hon fick vällingen och då är hon ganska igång, men vi vill inte ta upp henne, så jag hänger liksom utanför sängen och buffar och stryker på huvudet tills hennes speediga stund gått över och får henne att somna om, men det tar tid...

Men det är ett stort framsteg det också, att hon ens KAN vara i sängen trots att hon känner att mina händer är där på henne, förut bara skrek hon och ville upp direkt.

De flesta jag pratat med säger att runt ett år eller strax därefter så förändrades saker...
Det kan vara att de inte längre vill amma, eller att de klarar att somna själva, eller att de hellre vill ligga bredvid, osv... Det händer ju så mycket nu.

Så fortsätt du på något "milt" vis att steg för steg få henne att somna lite mer på egen hand om det går, men ha ingen brådska tycker jag :)